Case in point från inlägget i förrgår: Nyöppnad breddad cykelväg vid Hägerstensvägen.
Här gäller det att ha koll när man till exempel cyklar i mörker, eller snö, eller regn, att det är en frickin stor grop, vackert belagd med kantsten, mitt i högra körfältet. Och sedan en bropelare.
Så här beskriver staden själva omgörningen som den här sträckan är en del av:
Vi arbetar löpande med åtgärder för att skapa ett väl fungerande cykelvägnät med god framkomlighet och hög trafiksäkerhet.
Vi kontrasterar lite inställningen till annan väglösning. Hur ser man på otydlighet och plötsliga hinder på andra vägar?:
”– Det är ju kaos. Det går ihop tre filer till en, eller det ser ut som om det går ihop till en, men så är det inte men det upptäcker man för sent och skapar inbromsningar och det blir köer hela vägen, säger lastbilschaufför Bosse Nilsson.”
Vi citerar oss själva från i förrgår:
Med cykelplaner är det lite som när företag tar fram jämställdhetspolicys. För att utvärdera hur det arbetet går ska man inte titta på de enskilda dedikerade projekten som kommer i efterdyningarna till policyn. De där alla i organisationen är inblandade och som har allas ögon på sig. De som ledningen gillar att visa upp.
I stället tittar man på hur det fungerar på arbetet i vardagen
Och i vardagen blir en i övrigt säkert jättebra satsning, att man tycker det är helt rimligt att det står en bropelare och ligger en grop och tar upp hela körfältet. Omärkt kan man tillägga, det finns inga reflexer eller varningar på någotdera av hindren. Än i varje fall.