NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, har en sajt som vad det verkar riktar sig mot skolor. Den heter, håll i hatten, NTF Trafiken i skolan. De har fina resoneringspunkter som jag förmodar det är tänkt att elever ska kunna sitta och grupparbeta kring. Så här skriver de om cyklister:
Många cyklister struntar i att följa trafikreglerna, hur påverkar det andra trafikanters sätt att se på dem som cyklar? Kan man påverka cyklisten och bilden av cyklisten? Hur?
Vi vill ju inte vara sämre, så vi gör också några:
Att reflektera kring:
- I vilket avseende kan det vara en rätt dålig idé att bygga utbildningsmaterial på fördomar och löst tyckande?
- Många på NTF orkar inte kolla på forskning och fundera över vilken bild de sprider av oskyddade trafikanter. Hur påverkar det trafiksäkerheten på sikt?
- Att skylla på offret har historiskt visat sig vara en rätt dålig idé. Är det någon skillnad när NTF gör det?
Så, prata i små grupper. För mer inspiration, läs NTF Trafiken i skolan: ”Cyklister på väg”.
(Sedan har de fortfarande inte uppdaterat sidan, så det står fortfarande felaktigt att cyklister har väjningplikt på cykelöverfarter. Men hey, cyklister, eller hur?)
EDIT: Pär N och Rolf Broberg skrev till NTF (se i kommentarsfältet) och har nu fått svar. Och eftersom NTF alltså läser Cyklistbloggen passar jag på att skriva ett förtydligande utan ironi:
Det är ett problem att ni vänder er till grundskolan och i materialet utgår från fördomsfulla generaliseringar kring cyklister. I diskussionfrågorna ställer ni frågan om hur cyklisters regelefterlevnad påverkar andra trafikanters syn på dem. Jag hoppas ni inser att ni bidrar till hur den synen ser ut genom att formulera era frågor på det här viset. Ni skapar aktivt en negativ bild av cyklister som lagbrytare och det får såklart konsekvenser ute i trafiken. Ni sprider samtidigt, om än indirekt, idén att det är rimligt att alla cyklister ska svara för vad enskilda cyklister gör. Fundera över vad som händer om samma elever lär sig att det är ett okej sätt att resonera kring andra grupper i samhället.
Jag skickade en länk till NTF Väst och bad dem kommentera ert inlägg. Här är svaret:
”Tack
så mycket för ditt mail, vi har tagit del av Cyklistbloggen inlägg om
hemsidan Trafikeniskolan.se. Denna sida vänder sig till grundskolan, och
därför har vi lyft just cyklisters regelefterlevnad, eftersom det är
mer relevant för elever i denna åldern (som ännu inte hunnit bli
bilister osv). Därmed inte sagt att de formuleringar som Cyklistbloggen
hänvisar till inte kan ses över. Under 2015 ska vi uppdatera hela
hemsidan och tar förstås hänsyn till dessa synpunkter.”
Som du ser nedan har jag just fått svar från NTF på mina fyra frågor.
Tack för tipset! Jag läste genast ”Cyklister på väg”. Det föranledde mig att skicka fyra frågor om påståenden i innehållet till både NTF och TFF. Det är de två organisationerna som gemensamt står bakom hela stödmaterialet till skolans pedagoger där texten ingår.
Mina frågor finns på http://trafikistan.se/ntf-och-tff-om-cyklister/ , och jag hoppas också kunna berätta om svaren från bägge parterna så småningom.
Rent formellt har de väl rätt – många cyklister struntar ju faktiskt i att följa trafikreglerna. (De ”glömde” bara att tala om att även många bilister och gångtrafikanter också bryter mot reglerna)
Kanske, kanske kan det dra igång en vidare diskussion om VARFÖR man struntar i regler och om absolut regelefterlevnad är möjlig/önskvärd eller om reglerna kanske rentav bör ändras?
Men internetåldern i all ära – ska man påverka på djupet måste man organisera sig. Det gällde i antiken, det gällde i folkrörelsernas tid, det gäller än idag.
Men stort tack för din insats och håll oss informerade om eventuella svar.
Tack för din uppmuntran!
Diskussioner om VARFÖR man struntar i regler är intressant även om det lätt lockar till osakliga diskussioner och ställningskrig. Regler bör motiveras av syften, och då bör syftena vara överordnade själva reglerna. Sedan är det förstås lättare att mäta och lagföra brott mot en regel än mot ett syfte. Tyvärr.
Jag tycker att Cyklistbloggen med flera använder internetåldern på ett förträffligt sätt för att synliggöra både problem och förtjänster, och att vi är många som är intresserade av en annan syn på cykling. Redan det är en sorts organisering i modern tappning.
Cyklistbloggen fyller absolut en funktion, som brytpunkt och seriöst diskussionsforum som slipar argumenten – och har ju påverkat en del i verkligheten också, så långt håller jag med.
Men precis som andra internetfora så lockar det lätt till flockbeteende, att man stänger in sig i sitt ”trygga rum” där alla tycker lika och oliktänkande snabbt mobbas bort. Då blir man snabbt irrelevant för dem som tycker annorlunda, kan lätt avfärdas och då tappar man möjligheterna att påverka. Möjligen kan det utvecklas till ett ställningskrig, som alltid har massor av förlorare och kanske endast Pyrrhussegrar.
Med envishet framhärdar jag – den som vill påverka måste organisera sig och delta i den större samhällsdebatten, uppvakta politiker, sitta i möten med meningsmotståndare, ha en genomtänkt, sammanhållen vision som inkluderar även motståndarnas intressen. Det räcker inte att sitta i ett hörn på Flashback eller Cyklistbloggen och tjura för att de dumma ”andra” inte vill lyssna till ens kloka och välgrundade åsikter, eller att samla på uppröstningar från likasinnade.
Absolut. Försöker man inte förstå varandras synsätt och motiv kommer man ingenstans. Frågan är vilka former som fungerar idag. Föreningssverige är inte vad det varit.
Så sant, men lika sant är att en enskild röst är en röst i öknen – hur välmotiverad och logisk synpunkten än är.
Endast genom att representera många, och vara trovärdig i detta, kan du räkna med att bli hörd. Det är ytterst få som klarar att lobba sig fram till beslutsfattare på egen hand. Det kräver enorma insatser och slutar i de flesta fall med en debattartikel på DN som är glömd efter två dagar.
Rent formellt har du fel – hur många är ”många”? Det är bara mumbo jumbo i stil med mörkertalet är ”stort” (mörkertal är konstigt nog alltid ”stort”).
Däremot håller jag med om att det är bra att Rolf ställde ett par frågor. En diskussion om varför en del cyklister bryter trafikregler och att detta skulle leda till att trafikregler ändras (till cyklisternas fördel) är ett rent önsketänkande och kommer aldrig att hända så länge journalister, myndigheter och föreningar väljer det värdeladdade ordet ”många” istället för ”en del”.
Båda orden nämner ingen siffra men signalerar ett tydligt ställningstagande. Väljer man ordet ”många” anser man att cyklisterna ska skärpa sig och följa trafikreglerna som ”alla andra”.
Man ser det man vill se och formulerar sig därefter.
en, två, tre, många… 🙂
Med Saltsjöbadsavtalen hittade Sverige en enormt framgångsrik modell som
bygger på att alla parter erkänner de andras berättigade krav, och att
åsikter och önskemål kanaliseras genom organisationer. Så funkar Sverige
och det är så man påverkar.
Hur orättvist man än anser att cyklisterna behandlas så är varken konfrontation eller offerkoftor några hållbara strategier. Konfrontation funkade förvisso som ögonöppnare i arbetarrörelsens barndom, men enda anledningen till att detta kunde tvinga arbetsgivarna till förhandlingsbordet var att dessa var helt beroende av arbetskraften. Den sitsen sitter inte cyklisterna i. Vi ska snarare jämföra oss med nykterhetsrörelsen. De har varit oerhört framgångsrika. Lär av dem och deras strategi!
”Mörkertal är fusk” – Får man inte ihop tillräckligt många våldtäkter, självmord, knarkbeslag, fågelinfluensafall eller daghemspedofiler för att motivera ökade anslag till sin myndighet eller hårdare tag mot den grupp man är ute efter, brukar man hänvisa till det stora ”mörkertalet”. (Göran Hägg)
Jag har nu fått svar från NTF på alla frågorna. Det finns i ”Tillägg 24/2” på http://trafikistan.se/ntf-och-tff-om-cyklister/ . Mycket har därmed blivit utklarat. En del kräver dock ytterligare diskussion, vilket jag räknar med att ta tag i snart. Samtalsklimatet känns gott.
Jag tror att yrkestrafiken och bilisterna måste visa mer hänsyn till dom som cyklar i stan själv skulle jag inte våga cykla i stan när man ser hur många bilister använder dom uppmärkta cykelvägarna som bilbana eller parkering så cyklisterna måste ut i trafiken.
Att det finns bilar är visserligen en stor nackdel när man ska ta sig någonstans i Stockholm, men de som kör bilarna lika försiktiga som oss övriga som går och cyklar. Jag skulle nog kalla trafiken säker speciellt på cykelvägar, felparkeringarna påverkar främst min framkomlighet, och bör bekämpas men det handlar mest om att man inte respekterar sina medtrafikanter, eller bara glömt vad som gäller.
Problemet med bilar som kör på cykelvägarna i stan ser jag dagligen se bara på den vägen vid Stureplan eller längs Hornsgatan där bilister tar en genväg över markerad cykelväg. Jag cyklar mycket på landsväg och där är det stor skillnad bilisterna tar mer hänsyn och håller ut trots att dom kör i 70.
Jag tycker landsvägar är läskiga, men jag håller med om att den stora majoriteten håller långt ut och visar stor hänsyn man blir riktigt rörd.
Intressant med andra perspektiv! Det fick mig att kolla närmare på Stureplan i dag, kanske är jag bara för självsäker, eller så rör jag mig i trafiken och ser samma saker som du fast på ett annat sätt. Jag är lite osäker på var du menar på Stureplan, när man kommer bort från Stureplan så är det illa i blandtrafik på alla fyra vägar, men just cykelvägarna fungerar bra.
Jag tänker på det röda fältet som är markerad cykelväg http://www.webbkameror.se/webbkameror/stureplan/index.php där många bilister tar en genväg. Men det är möjligt att det inte är så stort problem. Sen ser jag brister på Hornsgatan så sent som i torsdags såg jag en cyklist som nästan åkte in i en bildörr som öppnades ut mot cykelbanan.
Nästan är ett knepigt ord som används mor cyklister och andra, ”min son blev nästan påkörd av en bil” låter hemskt men eftersom det inte hände är det lite svårt att veta hur mycket nästan det var.
Dörrning är inte kul, det värsta är att de händer när man minst anar det. Det gör minst lika ont på en lugn villagata. Jag håller med om att Hornsgatans cykelbanor är för smala, det finns en hel del som tycker den är alldeles lagom. Fördelen med att bli dörrad på en cykelbana istf. ett cykelfält är att man ramlar på trottoaren och inte in i trafiken.
Du syftar nog på cykelfält på Birger Jarlsgatan mellan Dramaten och Stureplan. Taxibilar står i cykelfältet som regel utanför Riche och innan Riddargatan är det få bilar som blinkar höger innan sväng. Här önskar jag att Stockholm stad tog sig råd och bygger cykelbana istället.
Tar man till höger upp mot Sturegatan är taxibilar ofta dubbelparkerade här på kvällarna så bilar får köra över mittlinje för att passera.
Det är stor skillnad om man cyklar Birger Jarlsgatan rakt fram efter Stureplan som har cykelbana. Mycket lugnare även om det händer att gångtrafikanter sneddar cykelbanan utan att titta bakåt.
”Ett vanligt sätt att öka säkerheten för gående är att gående och cyklister skiljs från biltrafik.”
Hur ökar man säkerheten för cyklisterna då? Trodde i min enfald att artikeln handlade om cyklister… 🙂
Nu har du ju återigen missat målgrupp, syfte och prioriteringar. Ser man det ur det rätta perspektivet, är upplägget perfekt.
Alltihop handlar ju om att bilister inte ska behöva skadas, eller hur? Förstår du inte hur traumatiskt det är för bilisten att köra på en cyklist, eller? Visa lite hänsyn, för helvete, egoistcyklist där!
Pedagogiken i att påstå att ”många” struntar i reglerna är också väldigt intressant. Jag är rätt övertygad om att det budskap som går in hos en betydande del är att det är det normala att göra och att de gott kan göra så också.
Jag undrar t.ex hur många antirökningskampanjer som skulle komma på idén att ställa frågor av typen ”Det är många som röker, hur tror du att de påverkar andras sätt att se på dem?”.
Kombinationen ”många” och att skuldbelägga är riktigt obehagligt att läsa, särskilt när texten är riktad till barn. Låt oss prova att byta ut några ord:
Många invandrare struntar i att följa skattereglerna, hur påverkar det andra svenskars sätt att se på invandrare som skattefuskar? Kan man påverka invandraren och bilden av invandraren? Hur?
Skulle ovanstående text publiceras skulle det, fullt rimligt, bli ett jäkla liv! Klumpa ihop invandrare! Anklaga dem för att de skattefuskar mer än andra? Var har ni fått dessa siffror ifrån? Är ni rasister?
Men att klumpa ihop en trafikgrupp kan tydligen passera utan att media bryr sig.
Personligen tycker jag att ”många” undersökningar om cyklisters beteenden är skrivna i sängkammaren.