Vi har skrivit massor om sopsaltningen här på Cyklistbloggen, ända sedan första testet i Stockholm för sex år sedan.
En grej vi inte riktigt hade förutsett var att sopsaltningen kunde bli… för bra. Men si, det har den blivit den här vintern.
Sålunda skrev nya partiet ”Medborgerlig samling” i tidningen Mitt i att:
Den är bred, snöfri tack vare markvärme, och tom, sånär som på en dam med barnvagn i fonden. Både anläggningen och driften måste kosta en modig slant.
Kontrasten är stor mot den gångväg som syns till vänster i bilden. På den smala stigen får gående halka omkring i lös snö.
Med en bild på cykelbanan på Norr Mälarstrand.
Om det kan man konstatera att det alltså inte är markvärme som skapar den asfaltsrena ytan, utan alltså sopsaltning, en effektivare snöröjningsmetod än den traditionella plogningen.
Gångvägen har istället snöröjts traditionellt, med plog.
Och på samma sätt skriver före detta (KD) politikern som halkar på dåligt snöröjd trottoar:
Kommentarsfältet fylldes av klagomål på ”feministisk snöröjning” och förhoppningar om att ”vi vinner valet” så att en bättre politik ska komma till stånd där cyklister inte behandlas som prinsar och prinsessor på alla andras bekostnad.
Bilden visar snöiga trottoarer och en helt asfaltsren cykelbana.
Att skälet till att cykelbanan var asfaltsren, ”renskrapad”, inte var att den plogats extra hårt, utan att den sopsaltats, framgår alltså inte. Inte heller att metoden testades och infördes av förra Alliansstyret 2012-2013, samtidigt som den halkande politikern i fråga själv var borgarråd. Inte heller att trottoaren faktiskt var snöröjd, men med traditionell plogning – man kan se vallen från plogen innaför trädlinjen.
Det hela framställs också som en konflikt mellan fotgängare och cyklister, där cyklisterna får allt de pekar på, medan alla andra får klara sig bäst de vill. Att bilvägen alldeles till höger är lika välplogad tar ingen upp, det är liksom självklart.
Medborgerlig samling skriver i sin debattartikel:
En storstad måste fungera för alla trafikslag. Att ge oproportionellt företräde åt cykeltrafiken, att medvetet straffa dem som är beroende av bilen och att lämna gångtrafikanterna åt sitt öde är inte uttryck för en sansad och balanserad trafikpolitik.
Men så är det ju inte. För oss cyklister handlar det om år av argumentation för att slippa få vägarna använda som snöupplag (pendlingsstråket på Götgatan går precis där snöhögen ligger):
Eller vara helt oplogade:
med uttalanden som:
och
Så det har inte varit självklart att cykelvägar ska snöröjas. Alls.
Personligen måste jag också säga att jag den här vintern upplevt ungefär samma sak som fotgängarna. På en del ställen har det varit sopsaltat. På många ställen riktigt dåligt snöröjt.
På till exempel Ringvägens pendlingsstråk röjdes det bara någon enstaka gång. Så här gick det till exempel att cykla 6:e mars, när töandet satt igång och all snö bildade tjock snömoddd. Pendlingsstråk som sagt:
(klicka här om videon inte visas)
Det kanske framgår att det inte gick att cykla, alls.
På samma sätt öppnades aldrig vägen upp från cykelfält till cykelbana på huvudstråket längs Hammarby Allé. Tvärtom var det precis där plogen la sin vall. Cyklisterna plöjde sig igenom själva. Eller tog bilvägen till vänster.
Samma plats efter tö:
och längs hela backen upp till Skansbron så plogades bara trottoardelen, inte huvudcykelstråket bredvid. Cykelvägen går alltså till vänster om stolpen. Cyklisterna plöjde sig fram så gott det gick.
Allt det här är ju anekdotiskt. Min upplevelse är min upplevelse, men gäller inte nödvändigtvis generellt överallt. Det vi konstaterar är att vintern 2017-2018 har klagomålen på snöröjning för biltrafiken uteblivit helt. En gissning för att den faktiskt fungerar.
Och att stora delar av de stråk som sopsaltats är kombinerade gång- och cykelbanor, vilket leder till att också gångbanan snöröjs har väl inte fått något jätteplats i debatten. Eller att det lett till att fallolyckorna minskat där metoden använts.
Och sopsaltningen har inte varit självklar. Man kan titta på den asfaltsrena ytan och tänka, herrejösses så fint det är! Men vägen till sopsaltning har kantats av klagomål på framförallt saltet. Fotgängare som får sina skor förstörda och hundägare vars hundars känsliga tassar mår dåligt av salt till exempel (något Krister Isaksson skrev om på Bicycling.se).
Många cyklister upplever också att saltningen ökar rosten – mot vilket andra invänder att sopsaltningen inte har mer salt i sig än den sand och grus som skulle använts annars. Stockholms Stad skriver till exempel själva på sin Facebooksida:
Man ska också komma ihåg att det finns salt i den sand/grus som används i staden, det måste finnas för att sanden inte ska frysa och klumpa sig. //Ola, Stockholms stad
Och avslutningsvis, det är såklart dåligt att snöröjningen inte fungerar, och kritik bör ställas mot ansvariga politiker och tjänstemän. Men den är ju viktigt att den utgår från kunskap och fakta, inte gissningar och åsikter.