Idag passade vi på att skriva insändare. För er som inte prenumererar på DN så publicerar vi samma text här också.
Cyklister prioriteras inte över fotgängare. Skillnaden är att gång- och cykelvägar i Stockholm snöröjs på olika sätt, skriver åretruntcyklisten Christian Gillinger.
I går när jag skulle cykla till jobbet möttes jag av isbark på stora delar av sträckan. Snövallar som gjorde det omöjligt att komma upp på banan och vid Nybrovikens cykelbana fanns alla förutsättningar för att anlägga ett riktigt fint skidspår.
Myten om att alla cykelbanor i Stockholm är asfaltsrena autostrador är, som alla vintercyklister i stan vet och märkt, en myt. Detsamma att cykelvägarna på något sätt skulle prioriteras över annat.
Som vintercyklist är jag rätt van vid att det ibland är snöigt och att cykelvägarna inte alltid plogas, men också vid att de ofta medvetet plogas igen för att användas som snöförvaring. Så har det varit sedan jag började åretruntcykla 2004.
Det som är nytt är när snön ligger lite längre, när snöröjningen faktiskt hinner med. Då är det magiska ordet ”sopsaltning”. Det innebär i korthet att asfalten borstas i stället för plogas och att ett tunt lager salt sprids ut som smälter bort resterna och hindrar ny snö från att lägga sig.
Det ser rent magiskt ut, något vi sett ledarskribenter, kolumnister och insändare upptäcka den här vintern – och förfasa sig över. Cyklisterna får allt de pekar på. De prioriteras framför alla andra. Det är cyklisternas fel. Men det stämmer inte.
Stockholm snöröjer enligt uppgift tjugo mil med sopsaltning som metod. Av dem är femton mil också gångväg. Så här kan det till exempel se ut vid Skansbron i Stockholm:
Det betyder inte att cyklister prioriterats före alla andra, det betyder bara att vägarna snöröjts med en ny, bättre metod. För det mesta blir det bättre för både cyklister och fotgängare.
På de ställen som cykelbanan är separerad från trottoaren kan det sticka i ögonen. Jag förstår det. Det ser ut som att trottoaren inte snöjröjts alls, och att cykelbanan skrapats ren.
Men det är alltså inte extremt noggrann plogning bakom, utan bara en effektivare teknik. Trottoaren bredvid, som ofta är av annat material än ren slät asfalt, är helt enkelt snöröjd som förr, med vanlig plog. Det blir inte lika bra. Men prioriteten är densamma.
Vi som cyklat på vintrarna ett par år vet att det inte alltid varit så här magiskt med sopsaltningen. De första åren när det bara var ett test på några få sträckor, så sopsaltades det ofta på fel sätt och då blev det betydligt värre än med vanlig plog. Det tog ett par år för snöröjningen att lära sig bästa sättet att sopsalta.
Som jag förstår det pågår samma sak för trottoarer, där man nu testar på några få sträckor. En gissning och förhoppning är att det kommer bli lika magiskt på alla trottoarer, och inte bara på de där femton milen med ren asfalt.
Det här är inte en kamp mellan fotgängare och cyklister. Om Stockholm slutade sopsalta i dag, skulle inte trottoarerna bli bättre för det, tvärtom skulle femton mil gångväg plötsligt bli sämre. Cykelvägarna har inte högre prioritet än gångvägarna, de använder bara olika snöröjningsmetod.
Som vintercyklist och rätt ofta fotgängare också: Kritisera gärna snöröjningen, jag gör det ofta i Stockholm stads tyck-till app. Men blanda inte in cyklisterna.