Regional cykelplan: ”Cykling och kollektivtrafik hör ihop. Men inte för mycket”.

Vi fortsätter från vårt tidigare inlägg, att gå igenom den nya regionala cykelplanen för Stockholm.

I introduktionen säger de att:

Målet är att cyklingen i länet ska öka markant och cykelresorna ska stå för 20 procent av alla resor till 2030. Det kräver att arbetet för ökad cykling skalas upp och att satsningar görs på högkvalitativ cykelinfrastruktur såväl som mjuka åtgärder för att främja cykelanvändandet.

Ambitiöst och tydligt med ett mätbart mål, 20 procent ska cyklingen stå för om nio år.

Den regionala cykelplanen är ett strategiskt underlag och en plan för utbyggnaden av regionala cykelstråk. Cykelplanen är vägledande och stödjande för länets aktörer och pekar ut en riktning för cykelutvecklingen i länet. Målgruppen för planen är framförallt länets kommuner, Trafikverket och Region Stockholm men även andra myndigheter, organisationer och aktörer i länet som arbetar med cykeltrafikplanering och cykelfrågor i stort.

Målgruppen är alltså i princip alla inblandade i cykelfrågor, men i synnerhet kommuner, region och Trafikverket, viktiga väghållare alltså.

Vi är lite luttrade bloggare, så vi skummar de första sidorna av remissversionen, där innehållet i stort kan kokas ner till ”Cykling är bra”, något vi ju hört många säga. Fina ord om cykling är det inte ont om, man kan ju till exempel säga att det utgör den huvudsakliga delen av det statliga cykelarbetet.

Cykelplanen identifierar fem huvudsakliga områden som behöver lösas för att få till det där 20 procents målet:

Cykelinfrastruktur, Trafikinformation, kommunikation och kampanjer, kombinationsresor och folkhälsa. Alla bra saker, och vi är extra intresserade av infrastruktursfrågorna och ”kombinationsresor” – givet hur ointresserade regionens största aktör, SL, är av just det.

Och vi börjar där. Att kunna kombinera cykelresor med kollektivtrafikresor gör det betydligt lättare att ta sig fram. Kollektivtrafiken tar ju inte en dit man faktiskt ska, utan i bästa fall i närheten av dit man ska. Kan man kombinera det med cykel så blir resorna plötsligt mycket mer flexibla. Det här bör ju vara särskilt viktigt för de kommuner som ligger en bit från city och som är stora till ytan: Botkyrka, Huddinge, stora delar av Nacka, Värmdö och så vidare. I resten av världen är det vanligt att man löser det genom att låta trafikanterna ta med cykeln i kollektivtrafiken. På så sätt uppmuntras cykling både i stora kommuner och i hela regionen. Man kombinerar trafikslagen.

Men den som hade hoppats på något sådant, kommer bli besviken. Trots att det här alltså är en regional cykelplan, alltså samma gäng som faktiskt driver kollektivtrafiken, SL, i Stockholm – så nämns inte det här med ett enda ord. Inget om cyklar på tunnelbana, pendeltåg eller buss. Det enda som tas upp är ”tåg” och ”sjötrafik”. Vi skojar inte. Här är hela alltet:

Det är faktiskt rätt anmärkningsvärt att det som är själva kärnan i att kunna göra kombinationsresor, förbigås helt. Inte minst eftersom det lovats tidigare, och diskuterats i massor. Inget av detta nämns med ett ord.

Man hade åtminstone kunnat förvänta sig att en regional cykelplan med målsättning för 2030 hade orkat formulera någonform av test, eller testperiod. Men icke.

En gissning är att det inte beror på att cykelansvariga i regionen tycker det vore en ointressant idé, utan att SL förmodligen sagt nej redan från början. Gärna regional cykelplan, men lämna oss utanför.

Vilket gör den här priopunkten i det som ska vara själva planen de närmaste nio åren snudd på meningslös. Visst ”planen” skriver om att det är bra med cykelparkeringar vid ”knutpunkter” och att det är viktigt med cykelvägar som leder till dessa, men det är ju i det närmast självklarheter. Ska cykeltrafik och kollektivtrafik vara ”lätta att kombinera”, så måste de ju också gå att göra just det. Att tvingas lämna sin cykel i hemkommunen för att hoppa på bussen, innebär ju att man avslutar cyklandet redan i början av resan.