Aldrig ska man få vara riktig nöjd. Vi skrev för några veckor sedan om den fantastiska omgörningen av Stadsgårdsleden, där cykel- och gångtrafik nu är ordentligt skiljd från varandra, bredderna har ökat och det hela har blivit bättre på alla sätt.
Men. Det finns alltid ett men. Nog fan har de lyckats få till en stolpe mitt i körbanan. Igen.
Men innan vi grottar ner oss i ytterligare en av miljarder stolpar, först lite avslutande beröm. Kolla:
Ser ni den där lilla rackaren? Det är en gatbrunn som ska se till att vägytan är torr. Men istället för att göra den klassiska vägbrunnen med galler i körbanan, så har man lagt den i sidan. Det här har vi skrivit om för jättelänge sedan.
Då skrev vi så här:
Om man inte cyklar kan det här med galler i cykelbanan verka som en skitsak, kör man bil märker man i princip inte så små hinder. Men kommer man på cykel så är det värre.
Dels för att de ofta ligger i en grop och därmed är allt ifrån obekväma till direkt livsfarliga att cykla. Dels för att de har en förmåga att dra till sig vatten, det är ju själva idén, som på senhöst och vinter fryser till is och skapar isbana och som på somrarna har en förmåga att sätta igen och därmed orsaka stora vattenpölar. Det handlar alltså om både säkerhet och framkomlighet.
Så, lysande att staden nu tio år efter att de i ”Cykla i Staden 2009” skrev:
För att helt komma till rätta med de problem som dagvattenbrunnar kan åsamka cyklisterna bör man undersöka möjligheterna att använda en typ av rännstensbrunn som är vanlig i andra länder, en sk brevlådebetäckning.
Det är fanimej lite cykelkultur att vägen är utformad så. Ett steg framåt för Stockholm som cykelstad.
Därför är det desto tråkigare att återkomma till den här postens huvudtema, ytterligare en stolpe. Här:
Ja, det är ju inte bara en stolpe, utan två och ett helt räcke. I praktiken är högra körfältet avstängt över korsningen. För att göra det tydligare:
Grönt är alltså höger körfält, södergående. För att ta sig runt stolpen måste man lämna körfältet, eftersom det är helt blockerat av trafikljuset, och ge sig ut i mötande trafik. Under tiden som vi stod där cyklade därför samtliga passerande cyklister i mötande trafik.
Idag cyklade vi mitt på dagen, alltså inte i rusningstrafik. Men det här är ett tungt trafikerat pendlingsstråk. Där man i en redan olycksdrabbad korsning måste ge sig ut i mötande trafik.
Och det mötande körfältet på bilden ligger i en lång nerförsbacke. Här håller trafiken hög hastighet, i bägge riktningar. Just nu är det fortfarande sommar, torrt och inte beckmörkt. Men snart kommer mörka höst och vinterkvällar, med vatten och snö på vägbanan.
Vi tänkte när banan öppnades att det här bara var kvar och att korsningen skulle fixas efteråt. Men nu verkar det vara permanent.
Det här är inte bara ”Det blev inte perfekt, det var synd”-dåligt. Det här är direkt trafikfarligt. Det är inte en fråga om om, utan när någon krockar här. Med stor risk för att det sker i hög fart.
Och vi fattar inte hur de kunnat missa detta. De gjorde ju så fint, den blev så bred. De fixade till och med cykelanpassade brunnar. Men det är något magiskt med stolpar. Vad man än gör så står de där, mitt i vägen.
Gah.
EDIT 11/9: Nu svarar kommunen Direktpress att stolpen inte är flyttad utan står på samma plats som förut. Det är bara cykelbanan som är ny. Någon svarade på Twitter:
”Varför drog ni nya E4:an rakt ner i Indalsälven?” ”Alltså, älven är ju inte ny…”
Lösningen? Samma som på alla andra platser där stolpar råkar hamna ivägen, man målar kantlinjer så att cykelbanan plötsligt går runt stolpen.