”Och inte för att vara fördomsfull (eller jo, det är just vad jag är) – men majoriteten av dessa ambitiösa vintercyklister är inte småbarnsmammor med barnsits på pakethållaren utan lycramännen som satt på sig en reflexväst, bytt till cykeldäck med dubbar och som trampar på i samma aggressiva takt som resten av året – trots att det är halt och snöslasket skvätter.”
Kåseri. Dagens DN har en klassisk text om Memils som far fram som träningsmarodörer – med sedvanliga markören att man inte ska vara fördomsfull, ja, förutom när man har deadline på text som måste fyllas. Men den hade en ny twist: att kvinnor inte cyklar på vintern (”småbarnsmammor med barnsits på pakethållaren”). Utan det är bara ”ambitiösa” memils. Och därmed är det inte jämställt att ploga för cyklister.
Jag är lite frågande inför det här. Som småbarnspappa med barnsits på pakethållaren undrar jag om det stämmer – cyklar inte kvinnor på vintern? Är det bara träningstokiga män som gör det? En svår fråga att svara på, men som vilken cykelbloggare som helst värd sitt vägsalt så gör jag ett försök.
Jag tog helt enkelt morgonens tur som exempel och räknade.
Först lite fakta: När jag lämnade dagis efter morgonens lämning vid halv nio var det minus sex grader ute och rätt mycket snö. Utifrån teorin att bara ambitiösa träningsmän cyklar när det är lite snö och biter i kinderna borde morgonen alltså vara utmärkt som exempel. Det var rätt mulet också, en rätt tråkig måndagscykeldag. Som upplagt för ambitiösa lycramän att fara fram aggressivt alltså.
Jag tog sträckan från Götgatsbackens fot hela vägen till Strömbron – ett av Stockholms mer trafikerade cykelstråk.
Jag räknade bara dem jag kunde bestämma könet på – vilket ledde till en del awkward huvudvridningar när jag passerade.
Resultatet blev som följer:
Män: 7
Kvinnor: 10
Memils: 1
Och jag tänker att det är rätt dumt att hela tiden osynliggöra kvinnor, bara för att man vill få ihop dagens text.
Och som bonus: En lådcyklist (också kvinna).
Skrev för övrigt och frågade DN-skribenten vad syftet med texten egentligen var, eftersom det kändes som en rätt spretig blandning mellan oplogade gångvägar (vilket kan vara relevant att ta upp) och ilska över ”att lycraglidarna tycks hamna på plussidan både sommar och vinter”.
Svaret jag fick var att syftet var att underlätta för dem som har det mest besvärligt, dvs. personer med barnvagn, äldre, rullstolsbundna etc.
Det köper jag gärna, men jag fick aldrig något svar på vad de hade med memils (och deras ringklockor) att göra, eller på vilket sätt cyklister är det trafikslag som alltid tycks gynnas mest.
Jag tycker att det är uppriktigt synd att en text som hade kunnat göra något gott ska fördärvas med bitterhet, avundsjuka och en känga mot en helt annan grupp som inte har ett dugg med plogning att göra.
Hm…
Undra om det kanske inte finns en trafikmaktsordning trots allt? Dessa personer som blir sjukligt provocerade av en plogad cykelbana verkar sällan bli lika provocerade av en plogad vägbana. Det sista känns självklart och säkert, det förstnämnda tar bara oberättigad plats och resurser från fotgängare och ska minsann inte få någon säkerhet eller framkomlighet – åtminstone INTE framför fotgängare!
Jag är ofta fotgängare själv, och har inget emot plogad vägbana för gående. Men jag inser ju ändå någonstans att cyklister är mer sårbara för vägunderlaget, och att framkomlighet för cyklister (vilket leder till fler vintercyklister) är en fördel för både staden och miljön som helhet.
Lindhagensplan-Brommaplan för en dryg timme sedan: drygt 1000 bilar, 25 gående (varav 9 st traskande över Tranebergsbron – friskt!), en rullskidåkare och en cyklist. Visserligen man, men utan lycra och på en oväxlad damcykel med ”tantsväng” – då är man väl ingen Memil?
Med sådana siffror 22-23 timmar av dygnets 24, så måste man förstå att icke-cyklister undrar varför dessa enstaka cyklister ska omhuldas så väldigt. Så visa att vi finns – ut på cyklarna med er. Dygnet runt!
Lindhagensplan-Brommaplan för en dryg timme sedan: drygt 1000 bilar, 25 gående (varav 9 st traskande över Tranebergsbron – friskt!), en rullskidåkare och en cyklist. Visserligen man, men utan lycra och på en oväxlad damcykel med ”tantsväng” – då är man väl ingen Memil?
Med sådana siffror 22-23 timmar av dygnets 24, så måste man förstå att icke-cyklister undrar varför dessa enstaka cyklister ska omhuldas så väldigt. Så visa att vi finns – ut på cyklarna med er. Dygnet runt!
Själv fastnade jag i klunga vid Slussen där bara några få bilar passerade, men ungefär lika stora mängder fotgängare (som var på väg att konverteras till kollektivtrafikresenärer) och cyklister. Och exakt 50-50 vid rödljuset vid Götgatans fot.
Och på hemvägen vid sexsnåret vid Medborgarplatsen var det övervikt kvinnor där vi stod i kön.
Exactly my point! Så ser det ut ca 1 av dygnets 24 timmar. Men vi måste synas 24/7 – inte bara i rusningstid.
Och inte bara i innerstan – utan överallt där vi fått nya fina cykelbanor. Och överallt där vi INTE fått nya fina cykelbanor. Ut på cykeln med er!
”överallt där vi fått nya fina cykelbanor”
Var bor du?
Visst finns det cykelbanor i Stockholm, men att de skulle vara många och fina är en grov överdrift. Det är inte så att de dominerar. På väldigt många ställen är det omskyltade trottoarer med ett vitt streck i mitten.
Med samma argument skulle man kunna hävda att kapaciteten för biltrafiken inte ska anpassas för trafikmängden i rusningstrafik.
Vi har fått en hel del fina cykelbanor. T.ex. vägarna mellan Slagsta och Flemingsberg eller Ängby-Hässelby, runt Segeltorp, den hajpade Norr Mälarstrand, Gullmarsplan-Tallkrogen, Tranebergsbron, Slussen-Skeppsbron-Djurgårdsbron etc. (Jag kan fortsätta uppräkningen ett bra tag till). Och eftersom cykelbanorna är så gott som tomma större delen av dygnet, så duger även de lite äldre banorna gott: Kungens kurva-Alby, Magelungsvägen, Hammarby sjöstad-Orminge, Bällstavägen etc.
Var bor du?
Och det är givet att kapaciteten INTE ska anpassas efter trafikmängden i rusningstrafik. Så sker absolut inte för biltrafiken – ta en titt på Södertäljevägen (köer från Hornstull till Midsommarkransen), Essingeleden (köerna brukar börja i Segeltorp) eller Roslagsvägen(köer bort till Bergshamra). Vi cyklister har en rejäl överkapacitet jämfört med bilisterna.
”Fina cykelbanor” är det uttryck som ickecyklister brukar använda om alla cykelbanor, hur usla de än är. Du tar upp några exempel på fina cykelbanor, och eftersom jag ofta cyklar dessa måste jag få bemöta dig.
1) ”Vägarna” mellan Slagsta och Flemingsberg
Ja, det finns en vacker väg mellan Myrstuguberget och Katrinebergsvägen – som nyligen förlängdes till Huddingevägen. Du får det att verka som om det finns många olika alternativ. Det gör det inte.
2) Runt Segeltorp.
Nej, i själva Segeltorp finns inga bra cykelbanor, tvärtom är Häradsvägen och Gamla Södertäljevägen usla. GC-vägen förbi Smista slutar i tomma intet vid Kungens kurva i ena änden, men även i andra änden slutar den i tomma intet. I Smista har GC-banan varit byggarbetsplats under lång tid.
3) Gullmarsplan-Tallkrogen
Ja, Skanstullsbron söderut är fin – när man väl är uppe på bron. Sträckan Enskede-Sockenvägen går på en bred trottoar. Jag bävar alltid när jag passerar restaurangen. Passagen över Tallkrogsvägen är allt annat än perfekt. Hela sträckningen är helt underordnad motorvägen intill och dess anslutningar.
Jag hävdar bestämt att det är mycket få fina cykelbanor i Stockholm. Nästan hela Norr Mälarstrand, Skanstullsbron södergående, Götgatan är rätt OK, Telefonplan-Västertorp är bra när den är öppen. Det finns korta sträckor här och var som är fina men som utgör öar längs längre sträckningar. Däremot finns det massor av riktigt dåliga gc-vägar som bara skriker konfliktdesign lång väg.
Den ovillige lider aldrig brist på undanflykter… Det är uppenbart att vi inte kan räkna på en sån prinsessa på ärten som dig när det gäller att visa bilisterna att vi finns.
Till er andra vill jag säga – ut på cykeln med er!
Bara genom att visa att vi är många kan vi få förståelse för att vi behöver plats. Splitter nya cykelbanor som gapar tomma 23 h om dygnet är riktigt dålig reklam för oss – i synnerhet för bilister som måste trängas och tappar P-platser medan cykelbanorna står helt oanvända.
Så trevligt du argumenterar 😉
Jag cyklar mer än de flesta – även utanför rusningstid. Nog cyklar folk mer än en halvtimme på morgonen och en halvtimme på sen eftermiddag. Varför bilister inte ser cyklister och tycker att cykelbanorna står tomma är bl a för att cyklister inte genererar köer på samma sätt som bilar. Flera av sträckorna som du räknar upp löper stora delar utan insyn för bilister.
De senaste tio åren har antalet cyklister ökat enormt.
Jag tycker inte att det är nödvändigt med cykelbanor överallt, det skulle vara underbart med en lagstiftning som tillåter cykling på (bil)körbana även om cykelbana finns.
För övrigt tycker jag att du mer och mer framstår som en bilistlobbyist som låtsas vara cyklist och på alla sätt argumenterar MOT förbättrad cykelinfrastruktur. Trots att sådana investeringar visat sig vara samhällsekonomiskt mycket lönsamma.
Med vänlig hälsning
Prinsessan Af Ärten
När argumenten tryter, så kan man börja misstänkliggöra opponenten. Gammalt debattrick men lika fult som alltid.
Jag är inte intresserad av hur många mil just du eller någon annan enskild person cyklar – det är mig fullständigt likgiltigt. Jag talar bara om vad jag ser från cykelsadeln. Och det är ödsliga cykelbanor så gott som överallt, utom en kort stund just på morgonen. Jag cyklar över Västerbron i princip varenda förmiddag. Har jag riktig tur så ser jag 4 cyklister, jag cyklar Hornsgatan västerut 2 ggr i veckan runt 20-22-tiden och ser kanske 3-4 cyklister, jag cyklar till Alby framåt 16-tiden några gånger i månaden och har aldrig sett fler än 10 cyklister på hela sträckan från Kransen, jag cyklar från Solberga till Ulvsunda några morgnar varje månad och enda stället jag ser mer än 1-2 cyklar är Drottningholmsvägen. Kransen är så gott som tom, i Aspudden och Gröndal kan man skymta en cykel, över Essingeöarna är det tomt, Runda Vägen tom, Ulvsundavägen helt tom…
Idag var det iofs inget konstigt med att det var tomt på vägarna – tillfrysande vattenhinnor är inte jättekul, ens med dubbdäck, men det är lika tomt i maj, juni, aug och september.
Visst finns det många ställen där det vore bra med bättre banor – men för att detta ska hända är jag övertygad om att vi måste visa att vi är många och behöver plats – dygnet runt. När det är cykelstockning vid korsningen Götgatan-Hornsgatan 16 timmar per dygn är jag nöjd – inte förr.
Jag gillar att du inte bryr dig om vad någon enskild cyklist upplever men upphöjer dina egna erfarenheter till universella sanningar.
Jag kan berätta att många av de vägar jag cyklar många gånger är tomma på bilar också. Stora delar av dygnet.
Jag skulle också gärna se fler cyklister ute. Men jag tror att plogning och infrastruktur är en förutsättning för det. De första åren som jag började cykelpendla var det mycket snö och noll plogning på de cykelvägar som fanns. Det var galet svårt att ta sig fram, även med vinterdäck, och konsekvenser blev att jag ställde cykeln de dagar som de snöade för mycket.
De senaste åren har jag i princip kunnat cykla varje dag, oavsett om det har snöat eller ej, och konsekvensen är att jag inte ställer cykeln alls under vintern.
Och jag tror att fler tänker likadant. Vintercykling har ändå ökat med 30 % de senaste åren (enligt professor google), och jag tror att det kommer att fortsätta att öka.
Kanske inte i den takt som vi skulle önska, men det tar alltid lite tid innan vanor ändras. Men utan plogning? Då skulle aldrig den positiva trenden hålla i sig.
Det måste nog också till lite tåga bland cyklisterna och att använda cykeln dygnet runt, inte bara 30 min på morgon o kväll.
I lördags var det strålande sol, vårvinter i luften, talgoxar och blåmesar sjöng som galna, vägarna var upptorkade och grusfria. På min korta tur mellan Solberga och Gröndal (endast cykelvägar och 30-vägar) såg jag mer än 200 promenerande, knappt 150 bilar – men inte en enda cyklist. Upp på cykeln med er!
Klart att det vore intressant att göra en lite mer omfattande undersökning kring varför många väljer bort cykeln.
Men jag vet inte riktigt vad du menar med tåga?
Är det att du tycker folk är lite för rädda och osäkra i trafiken eller på dåliga cykelvägar?
Eller att de är bekväma och hellre sätter sig på bussen dagar som dessa, när det är snöblandat regn i ögon och ansikte hela sträckan?
Eller är det kanske brist på energi, att när de har cyklat ett par mil tur och retur till jobbet kanske de tycker att det räcker så och väljer andra sätt om de ska ut något mer?
Oavsett vad tror jag nog att staden ändå gör det rätta. Plogning och andra satsningar gör skillnad. Och i år pågår ju även en testa-cykla-på-vintern-kampanj i Sthlm för att få fler att göra ett försök.
Vad det är som gör att de inte tar cykeln en dag som i lördags är väldigt svårt att förstå.
Men det är klart om man dag ut och dag in matas av hur dåliga cykelvägar det är och hur eländigt, erbarmerligt allting med cykelvägar är, då kanske man inte vågar sig ut ens en sådan fin dag. Och då har ju kritiken fått fel verkan.
Jag tror mindre på att sitta hemma och gnälla över den dumma kommunen som har så dålig infrastruktur och mer på att vi hela tiden visar att vi finns och tar cykeln till alla våra aktiviteter. Till bibblan, till affären, till kompisarna, till systemet, till innebandyn, till dojon, till scouterna, till flickvännen, till Hellas, till salsan etc. Då sprider vi goda exempel och då ser bilisterna att vi utnyttjar det kommunen faktiskt satsar på oss, och även att vi är många och behöver plats.
För egen del kände jag mig förkyld, föredrog att gå och lyssna på en god bok (vilket jag inte gör när jag cyklar). Dock höll jag på att stå på öronen på svartisen ett antal gånger (såväl där det skulle vara sopsaltat som annorstädes). Dessutom tenderar mina tår att få en smärtsam vit nyans vid temperaturer under noll – trots marknadens varmaste cykelskor.
Det kan ju tänkas att de finns de som inte ser fram emot en tur till akuten pga ishalka eller som helt enkelt tycker att det finns bättre saker att göra än att cykla i snömodd och horisontellt snöblandat regn. Jag försöker definitivt undvika situationer där jag riskerar att vurpa framför en buss. (Lervälling på skogsväg utan trafik, kul: snömodd på trafikerat gata, inte.) Men jag saknar förstås tåga och sviker cyklistkollektivet.
Den som cyklade mellan Solberga och Gröndal i lördags fick leta i månen efter svartis, snömodd, ishalka, lervälling eller horisontellt snöblandat regn. Det var strålande sol, helt torra vägbanor och 12 grader i luften, fåglarna sjöng och alla log mot varandra som i en feelgood-film.
Och jag är precis lika ensam på cykelvägarna mitt i blommande maj, eller varma augusti.
Jag har de senaste 20 åren aldrig sett en enda cyklist vid en tur på Beckombergavägen, och som högst två-tre st på Bällstavägen, Spångavägen, vägen från Segeltorp till Alby, från Nacka till Orminge, Magelungsvägen, från Kransen till Vårby, från Ängby till Hässelby.
Och det är den här bilden bilisterna ser: en ensam cyklist på en milslång cykelbana. Varför ska man ta plats från bilisterna och ge till denne ensamme cyklist – han har ju så det räcker och blir över.
Fast vid Bällsta och Spångavägen tycker jag inte att jag brukar vara ensam på cykel?
Och definitivt inte runt kransen, där det kan vara rätt trafikerat, åtminstone i riktning norr-söder. Eller i riktning mot Johanneshov.
Runt Kransen finns ofta en del folk ute, men Spångavägen kl 18 är så gott som helt cykeltom, likaså Bällstavägen en lördagförmiddag, eller nästan vilken annan tid som helst utom kanske just vardagsmorgnar. Däremot är det gott om folk som både går och åker bil.
Som endast pendelcyklist kan man lätt få för sig att det alltid är trångt och att cyklarna behöver mer plats – men alla andra tider på dygnet är det så gott som cykeltomt på nästan alla vägar – medan gångtrafikanter och bilister håller igång dygnet runt. Det blir då svårt för dem att fatta varför de ska maka på sig – det finns ju i praktiken inga cyklister i deras värld. Syns vi inte, så finns vi inte…
Jag gissar att de som rörde sig ute i lördags var mer intresserade av att strosa och njuta av vädret? Och det gör nog inte gärna folk på cykel.
Jag pendlar ett par mil varje dag. Tar ofta cykeln till lite längre och tyngre ärenden annars också, men efter att ha pendlat föredrar jag ofta att gå om jag ska kortare sträckor. För att jag gillar att variera mig och tycker om båda färdsätten.
Och jag tror att många som även annars cyklar under vintern tänker ungefär likadant.
Sen har jag tyvärr, oavsett om du tror mig eller ej, haft en del otäcka situationer i vinter med snömodd som döljer potthål eller andra ojämnheter på cykelbanor, eller som gör att det har blivit slirigt och dåligt grepp i vägrenen när tunga fordon susar förbi med bara några decimeters avstånd. Jag har definitivt INTE tåga nog att tycka att sånt är angenämt.
Men visst, rent generellt skulle nog många som hittills inte cyklar alls få en trevlig upplevelse om de ”upptäckte” cykeln mer i sin vardag=)
Tvivlar lite på att alla dessa bilister var ute för att njuta av vädret…
Om du tycker om att variera dig så kanske du kan göra tvärtom nån gång emellanåt. Åka kommunalt till jobbet och ta cykeln på fritiden 🙂
Det handlar om att vi måste synas för att få en plats i folks medvetande.
Jag har mycket sällan problem med snömodd i juni – men även ljumma sommarkvällar med blomdoft och näktergalar är det tomt på cykelvägarna…
Jag cyklade idag, och året runt, är kvinna, tonårsmamma och cykla i vanliga kläder oavsätt väder, över Tranebergsbron även!
Eftersom kåseriet återfinns i DN:s kultursektion, så avses nog inte kvinnor generellt, utan specifikt kulturkvinnor. Det är kulturkvinnor som inte cyklar vintertid
Eftersom kåseriet återfinns i DN:s kultursektion, så avses nog inte kvinnor generellt, utan specifikt kulturkvinnor. Det är kulturkvinnor som inte cyklar vintertid
Vet inte om man kanske ska tolka texten som att man ändå inte är en (riktig) kvinna om man inte är småbarnsmamma? och då allra helst också manifesterar detta med att ha barnsits på cykeln?
Såg också gott om kvinnor både igår måndag och idag tisdag, men kanske inte lika många som hade just barnsitsar. Däremot gissar jag att många hade dubbdäck.
Det går nog stick i stäv med hur författaren upplever att verkligheten ska vara, för textens verklighet verkar mest bygga på fördomar om cyklister, memils och kvinnor i en salig blandning.
Vet inte om man kanske ska tolka texten som att man ändå inte är en (riktig) kvinna om man inte är småbarnsmamma? och då allra helst också manifesterar detta med att ha barnsits på cykeln?
Såg också gott om kvinnor både igår måndag och idag tisdag, men kanske inte lika många som hade just barnsitsar. Däremot gissar jag att många hade dubbdäck.
Det går nog stick i stäv med hur författaren upplever att verkligheten ska vara, för textens verklighet verkar mest bygga på fördomar om cyklister, memils och kvinnor i en salig blandning.