Hur många cyklister finns det på vintern? Och är de alla män?

Förra helgen bestämde sig Aftonbladets ledarredaktion för att dra en feministisk lans och konstaterade att:

”Allt fler män tar också cykeln trots att det är vinter”

Vi blev lite nyfikna, vi har inte sett någon statistik på könsfördelningen över vintercyklisterna, även om vår – rent anekdotiska – upplevelse är att kvinnor också cyklar på vintern.

Nu ska tilläggas att ledarpåståendet inte är knivskarpt, det framgår inte om AB menar att ”fler cyklar på vintern och några av dem är män”, eller om de menar ”det är mest män som cyklar på vintern”. Men utifrån resten av texten utgår vi från att det handlar om att AB konstaterar att det är män som vintercyklar.

Vi ställde frågan till AB på Twitter varifrån de fått den uppgiften, men har inte fått något svar. Så vi kollade istället med Region Stockholm, alltså det som tidigare hette Stockholms läns landsting. Björn Sax Kaijser är regional cykelsamordnare och svarar:

Uppgifterna om vintercykling i länet är tyvärr ganska bristfälliga eftersom de flesta cykelmätningar görs periodvis i maj och september. Vi ser dock en tydlig trend där allt fler kommuner köper in fasta mätstationer, så på sikt kommer vi att ha ett betydligt bättre underlag. Men i dagsläget är det bara Stockholms stad som har tillräckligt många fasta mätstationer för att kunna ge en representativ bild av vintercyklandet.

Tittar man på statistiken för hela vinterperioden i Stockholm så ökar de år för år, med undantag för säsongen 2016-2017:

Skälet till det var att den säsongen inleddes med ett kraftigt snöfall – så här kommenterar Stockholms Stad siffrorna:

Detta kan sannolikt förklaras av det kraftiga snöfallet i november 2016 som innebar ett nytt snödjupsrekord i Stockholm för månaden. Sannolikt fick det konsekvensen att många cyklister valde att ställa cyklarna vilket stöds av att cykelflödet var lägre även för december. Cykelflödet för januari, februari och mars var dock högre 2017 än samtliga tidigare år.

Tittar man på statistiken månad för månad istället så ser man att cyklisterna repade sig snabbt och januari 2017 blev en rekordjanuari.

Hur det såg ut säsongen 2017/2018 blir klart senare i vår och vi gissar på att årets (2018/2019) vinter inte slår några rekord. För trots den allmänna ledarsids- och kommentarsfälts-uppfattningen att cykelfälten är asfaltsrena autostrador, så har det hittills varit väldigt varierat. Till exempel har cykelbanan på Strömbron knappt röjts än, och cykelfälten på Skeppsbron södergående har i stort varit försvunna sedan vintern började.

Så här sa cyklister som deltog i ett försök vintern 2017/18:

Och de kraftiga väderomslagen gör det svårt att förutse om väglaget kommer upplevas som läskigt eller tryggt.

Möjligen motverkas det av att som Stockholmscyklist är man inte bara van vid att det är dåligt snöröjt, utan också vid att cykelbanan faktiskt plogas igen med flit.

Så vi är tacksamma för det lilla och fattar att det varit svårarbetat för snösvängen hittills i år. Går det att komma fram hyggligt så är vi nöjda. Och när sopsaltningen fungerar så är det ju oftast magiskt.  

Men könsfördelningen då? Den som Aftonbladets ledarsida och deras kolumnister har plåtkoll på? Ja, de vet något som Region Stockholm inte vet, för dem veterligen har det inte gjorts några sådana mätningar. Björn Sax Kaijser igen:

Könsfördelning är överhuvudtaget en fråga som är svår att mäta eftersom det inte framgår av vanliga cykelflödesmätningar. För att följa upp könsfördelningen måste man genomföra så kallades resvaneundersökningar som bygger på enkätstudier där deltagarna får ange sina resvanor under en viss tid. Resvaneundersökningar görs både på nationell, regional och lokal nivå, men vanligtvis under en period på våren eller hösten. Den senaste regionala resvaneundersökningen är från hösten 2015. Den redovisar inte specifikt hur könsfördelningen ser ut på vintern.

Däremot redovisar den könsfördelningen över året i länet och då ser det ut så här:

Där ser man att på vardagarna cyklar åtta procent av kvinnorna, mot nio procent av männen. Ingen jätteskillnad alltså. När det gäller gång, bil och kollektivtrafik däremot är skillnaderna lite större. När det gäller kollektivtrafik använder 27 procent av kvinnorna den, mot 20 procent av männen. Går gör sexton procent av kvinnorna, tolv procent av männen. Den stora skillnaden hittar man i biltrafiken. 43 procent av männen kör bil på vardagen, mot 32 procent av kvinnorna.

Och därmed har vi kommit till slutet av den här texten. Vi har
inte hittat någon statistik på könsfördelning av vintercyklister, så vi är fast vid våra egna anekdoter från vårt dagliga åretruntcyklande.

Detsamma gäller Aftonbladets ledarsida såvitt vi kan förstå.