Nu ska Götgatan göras om igen. Den här gången är det inte bara cykelvägen som dras om, utan hela vägytan från hus till hus ska rivas. Anledningen är att Götgatan egentligen är tunneltak till tunnelbanan och den är genomrutten.
Så samtidigt som det renoveras tunnelbana, så passar Stockholm på att bygga om hela konkarongen. Det blir goda nyheter för alla dem som tyckte det varit förvirrande med den tillfälliga lösningen som är där nu.
Första gången vi skrev om Götgatan var 2011. Då var vi måttligt imponerade över den stundtals väldigt smala slalombana som var cykelvägen på sträckan. Men 2014 gjordes den om och vi var svårt förtjusta.
Och 2016 kompletterades det med ny asfalt, uträtning av den gamla kantstenen och nya stolpar mot parkeringen.
Vi var så lyckliga att vi utbrast ”Köpenhamnskvalitet” när Södermalmsnytt frågade oss.
Men nu är det slut på det, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket byggas om. Och vi är lite oroliga, för vi har sett inriktningsbeslutet från kommunen.
Vi börjar med det som kallas ”visionsbilden”:
Det vi ser här är visionen av en cykelbana i samma nivå som trottoaren och utan någon åtskillnad alls förutom att cykelbanan är i asfalt. Cykelparkeringen är på utsidan, vilket betyder att alla som parkerar sin cykel där måste korsa cykelbanan fram och tillbaks för att lämna och hämta den.
Det här är som alla Götgatancyklister förstår vansinnigt. Cykelvägen och gångbanan måste vara rejält skilda åt, annars blir det i praktiken en trottoar. Det vi pratar om är alltså ingen mysig parkväg, utan Stockholms kanske mest intensiva pendlingsstråk med tusentals cyklister varje dag. Och cykelparkeringen ska inte vara på utsidan.
Vi poängterade detta när vi fick se inriktningsbeslutet första gången och fick svaret att det bara var en visionsbild. Det kommer inte att se ut så i verkligheten. Och det är rätt ofta svaret när vi får se visionsbilder – att de bara är visioner, inte verklighet.
Grejen vi frågar oss då är varför de gör en visionsbild som inte visar den… vision av hur det ska bli som de tänker sig? Ett tips till nästa gång alltså: Gör en visionsbild som visar… den vision ni har istället för en som visar visionen av… något annat? Gah, ibland blir cykelbloggandet smått absurt.
Men, till inriktningsbeslutet kom ändå ett gäng ritningar också. Och vi är inte lugnade.
Om vi börjar med det som varit bra med Götgatan sedan 2016: Det har varit rejäl åtskillnad från fotgängarna. Stolparna har fungerat för att hålla biltrafiken borta. Det har varit rimligt brett. Det enda vi skulle vilja ändra på är de gamla chikanerna i korsningarna – och så möjligtvis se över avrinningen.
Men bortsett från det tycker vi cykelvägen på Götgatan just nu är alldeles utmärkt. Nu kommer det dock göras om. Cykelvägen kommer, precis som på visionsbilden, höjas upp så att gång- och cykelbana är i samma nivå. Det ställer betydligt högre krav på separationen mot gångtrafiken. Det kan lätt bli fel. Ingenstans i inriktningsbeslutet nämns vikten av att separera trafiken.
Tittar vi på ritningarna så verkar den huvudsakliga separationen åstakommans med trädplantering:
Alltså, de runda bollarna på bilden ovan. Så här ser det ut i närbild:
De står inte jättetätt om man säger. Det kommer som ni ser också vara materialskillnad, det vill säga att cykelvägen är i asfalt, trottoaren med stenplattor. Det kan funka. Det kan också innebära att folk börjar promenera i cykelvägen. Poängen är att det funkar bra idag. Så varför ändra på något som funkar? Vi gissar att det här kan ge en hint:
Genom att bredda gångbanorna och höja upp cykelbanorna till samma nivå kommer dessa sammanhängande ytor att dominera visuellt.
Alltså, det ser snyggare ut.
Vi är skeptiska. Och lite trötta på att cykelvägar så ofta används av trafikutformare som ett konstnärligt verktyg. Vi är på intet sätt emot snygga vägar, men inte på bekostnad av själva syftet med vägen: att göra det lätt och framkomligt att cykla.
Tittar man på bilden ovan ser man också en av nackdelarna med att höja upp cykelvägen i höjd med trottoaren. Vid varje korsning måste cykelvägen ner igen:
Det betyder ju dels att det blir lite puckelpist i varje korsning. Upp och ner, upp och ner. Notera också att de lägger dagvattenbrunnarna precis vid foten av rampen. Inga brevlådebrunnar alltså.
Vilket betyder att det dels kommer samlas löv och lera där, dels riskerar att bli en stötig grop och risk för a
tt få sladd.
Det betyder också ett utmärkt tillfälle för biltrafiken att fulparkera. För den här ramplösningen är rätt vanlig, och vanligt är också att den används för parkering. Här är några exempel:
Det kanske löses på något nytt sätt just här på Götgatan. Men igen, det funkar som det är idag, varför ändra det till en lösning som tydligt riskerar att fungera sämre? Jo, alltså för att det ska se snyggt ut.
Det känns som att man riskerar precis allt det som gjorde Götgatan bra och det för att arkitekt tycker det ser ”sammanhängande ut” och… för att sträckan inte längre ska vara ett ”transportstråk” utan ett ”flanör- och cykelstråk”.
Det känns inte riktigt som att man tycker det här med pendlingscyklister är så viktigt. I varje fall andas inte inriktningsbeslutet det. Cykelstråket ska fungera visuellt, men inte vara ett ”transportstråk”. Gah.
I nästa inlägg tittar vi närmare på sträckan närmast Medborgarplatsen. Alltså den som idag är ett cykelfält:
Det finns en del oroande saker också där. Men det tar vi i morgon.