När regeringen 2017 plötsligt introducerade en elcykelpremie gick debattvågorna höga. Bilden av ett skräddarsydd bidrag för södermalmshipsters lyftes fram, farhågor att premien skulle leda till att lata cyklister plötsligt fick motorhjälp vädrades och att pengarna borde satsas någon annanstans.
Läs också: Svensk Cykling: ”Elcykelpremien gjordes till ett slagträ i debatten”
Det sista är ju en rent politisk fråga, om staten verkligen ska subventionera en bransch som det ändå går rätt bra för. Men de övriga är påståenden som går att utvärdera. Var det bara surdegsälskande södermalmsbor som skaffade löjligt dyra elcyklar billigt?
Nu är första utvärderingen klar.
”Ungefär hälften av elcykelanvändningen ersätter bilåkning. Den andra hälften ersätter kollektivtrafik, vanlig cykel, gång och annat.”
Det skriver tidningen Ny Teknik.
Det var inte i storstäder, Södermalm inkluderat, som elcykelsköparna hittades utan på landsbygden och då framförallt i södra Sverige. Trafikverket skriver på sin sajt att:
Elcykelanvändningen ersätter bilåkande i något högre grad för män än för kvinnor samt ersätter bilåkande i betydligt högre grad inom mindre städer/landsbygd jämfört med storstäder.
I absoluta siffror så innebar premien en boost för elcykelförsäljningen, vilket kanske inte är så konstigt. I Nationellt cykelbokslut står att läsa att:
Enligt föreningen Cykelbranschen såldes det cirka 103 000 stycken elcyklar i Sverige säsongen 2017/2018, se Figur 7. Det var en kraftig ökning jämfört med föregående säsong, då det såldes 67 500 stycken.
Ny Teknik har också intervjuat Nationella Cykelrådets ordförande Rami Yones, som är tveksam till miljönyttan med elcykelpremien, oklart varför. Till Ny Teknik säger han:
– Men om en större andel väljer elcykeln framför bilen eller att åka kollektivt innebär det en kapacitetsavlastning som i sig är bra för klimatet, eftersom det är belastande att bygga ny infrastruktur. Nyttan kanske man inte främst hittar i själva elcykeln utan i avlastningen av de andra trafikslagen, säger han.
Här skulle vi vilja lägga till en synpunkt. Elcykeln är inte bara en ”kapacitetsavlastning” (vi kanske skulle kallade det kapacitetshöjning, åtminstone i städer), utan den för också med sig en i sig rätt stor trafiksäkerhetsförändring: Den sänker hastigheten där den används. Det här skrev vi om redan för fyra år sedan och det är ett viktigt perspektiv tycker vi.
Vi skrev då:
Vi passar därför på att intervjua en helt fiktiv tjänsteman på Vägtrafikstyrelsen:
– Det säger sig själv att när folk slutar köra i ett fordon som har en topphastighet på kanske över 200 km/h och i stället använder ett som bara klarar 25 km/h, så sjunker hastigheten i trafiken. Vi på Vägtrafikstyrelsen hoppas ju att det här också kan innebära att andelen som bryter mot hastighetsgränserna minskar.
Är ni med? När hälften av användningen av elcyklar innebär att förare går från ett fordon som kan köra i tresiffriga hastigheter till ett som slutar driva vid 25 km/h så minskar hastigheterna. Det minskar riskerna i trafiken.
Vi gissar att antalet lättare olyckor ökar över tid, elcykeln är ju ett oskyddad fordon, men att olyckorna bland det som brukar kallas ”tredje man” – det vill säga folk som rör sig runt fordonen – minskar. När man ersätter stora farliga fordon med små mindre farliga så är det totalt sett en förbättring för alla.
För att använda ytterligare ett, ännu aktuellare, exempel: Staden Nashville i USA förbjuder nu elsparkcyklar. Droppen som fick bägaren att rinna över var att en 26-åring omkom på elsparkcykel när han körde i fel fil och blev påkörd av en bil.
Slutsatsen är att det är livsfarligt med elsparkar. Och det är klart, att ge sig ut i trafiken oskyddad utan hjälm på en tunn eldriven spark bland alla bilarna framstår ju som livsfarligt.
Nu framkom det dessutom att mannen var rejält berusad. Ännu värre. Köra full på ett oskyddat fordon bland bilar. Galenskap.
Men, om man vänder på perspektivet. Tänk om han istället hade gjort exakt samma sak, men suttit i en SUV. Och berusad kört rätt ut i samma korsning. För folk har ju en förmåga att vara berusade även i bilar. Hur hade skadebilden sett ut då? Och skaderisken för hela resan?
Tänk istället om ALLA körde omkring på elsparkar i städerna. Och om vägarna anpassades efter det? Plötsligt hade det inte funnits någon trafik på flera ton som kom i 70 kilometer timmen bland fotgängare och andra oskyddade trafikanter.
Om man väljer att se förflyttningen från bil till elcykel på det sättet istället, som att förare byter från ett stort, snabbt fordon med rätt begränsad situationsmedvetenhet och omfattande döda vinklar, mot ett betydligt mindre och långsammare, så innebär det att man minskar riskerna för att allvarliga skador och dödsfall ska ske. Det skapar en tryggare trafikmiljö för oskyddade trafikanter.
Så, på hela taget verkar premien ha uppnått det den avsågs göra. Nu hoppas vi bara att trenden fortsätter, att fler byter onödiga resor med bil, mot resor med elcykel istället. Så vinner alla.