Sedan jag börjat lämna på nytt dagis har jag fått det tveksamma nöjet att ha Götgatan som väg till jobbet. Det måste vara Stockholms sämsta cykelväg. Eller åtminstone på topp-5 listan. Visst, det finns cykelbanan som börjar mitt i vägen vid Centralen, men där vet man i varje fall om att det är livsfarligt. Götgatan ger sken av att vara separerad cykelbana hela vägen. Problemet är att den snirklar sig värre än en landsväg från tidigt 50-tal. Det går upp och ner för trottoaren och ibland rätt ut i vägen. I en korsning går den dessutom i det närmaste diagonalt över till trottoaren på andra sidan. Och den är smal, stundtals rejält smal – vilket är extra problematiskt eftersom Götgatan är ett huvudstråk för cyklister på väg in i stan, med 8-9000 cyklister per dygn.
Jämför Götgatans slalomtävling med Strandvägens spikrakt dragna dubbelfiliga autostrada och det blir glasklart att Götgatans cykelväg är ett klockrent exempel på en cykelbana som helt enkelt placerats där det fanns ledig yta som inte inverkade på bilvägen. Strunt samma om man måste måla sig runt träd, planteringar, busskurer och rödljus.
Och korsningen Ringvägen-Götgatan, är det någon som begriper den?
Visst, ska man bara rakt över är den självklar, men ska man svänga höger är den livsfarlig (inga riktiga cykelboxar här) och ska man vänster finns det något slags minimala fickor, fickor som så klart inte ligger i anslutning till den bana varifrån man kommer:
Idén tycks vara att de som kommer över ska snedda ut och ställa sig i fickan när de ska vänstersvänga. För att sedan snedda ut igen för att komma in i nästa cykelfält och köra rakt (och samtidigt försöka hinna före stressade högersvängande bilar). Det gäller dessutom att inte vara mer än en i taget som utnyttjar den eftersom den är yttepyttig liten. Jag fattar inte hur den tänkte som kom på dem.
Senaste gången det gjordes något planerande av Götgatscykelbanor var vad jag har hittat 2006. Det är dags att göra om det från början.
Götgatan, precis som Hornsgatan och Sveavägen lider alla av ett stort problem; de är samtidigt genomfartsvägar och parkeringsplatser. Prioriteringen är helt fel, sätt trafikerande fordons utrymme framför de stillastående. Parkerade bilar som tar upp stora delar av vägbanans bredd, helt galet. Här finns plats för en bred, genomtänkt och säker cykelbana utan att stjäla utrymme från bilarnas körbana. Götgatan är nog innerstans mest cykelovänliga stråk.