I går skrev vi om hur Götgatan nu ska byggas om och den tillfälliga cykelvägslösningen ska få en mer permanent utformning. Vi är skeptiska, eftersom vi tycker att den nya utformningen missar att ta tillvara på allt det fungerande i dagens lösning. Och att det framstår i inriktningsbeslutet som att cyklisters framkomlighet hamnat en bit ner på priolistan, där istället uteseendet lyfts fram.
Idag tittar vi på den norra delen av sträckan – den mellan Åsögatan och Folkungagatan. Framförallt östra sidan.
Här är sträckan i rörlig bild som den ser ut idag:
Det här har alltid varit en rätt dålig sträcka – som cyklist ska man plötsligt efter rödljuset vid Åsögatan ta sig ut mellan två körfält, där det inte sällan kör bussar och lastbilar. Särskilt i morgonrusningen. Är man inte världens tryggaste och mest vana pendlingscyklist så är det inte särskilt roligt. Även om cykelfältet breddats på senare år och också fått rödfärg.
På vintern är nackdelen också att fältet blir osynligt för biltrafiken när det täcks av snö.
Idag leds cyklister alltså ut i ett bitvis rödfärgat cykelfält. Till höger om cykelfältet finns lastzoner och en dedikerad fil för trafik som ska svänga höger upp på Folkungagatan. För att växla körfält måste biltrafiken korsa cykelfältet. Alltså det den vita skåpbilen på bilden ovan är på väg att göra.
I det inriktningsbeslut som kommunen antagit ser det ut som att lastzonerna mellan Åsögatan och fram till en bit efter Kocksgatan tas bort. Istället flyttas cykelfältet upp mot trottoaren.
Så här är planen (grönt är cykelväg):
Gatan idag:
Som ni ser flyttas cykelvägen upp mot trottoarkanten ett helt kvarter tidigare, redan vid Åsögatan.
Det finns bra saker med det – det känns inte alltid särskilt tryggt att cykla i ett smalt cykelfält med tung trafik på bägge sidor. Det är inte alltid biltrafiken som ska svänga höger och måste korsa cykelfältet använder blinkers och det gör det otäckt. Vi hade gärna sett en lösning där cyklister slipper ha sitt körfält i mitten.
Men i det här förslaget så löses inte det problemet, det skjuts bara fram. Som cyklist måste du fortfarande ta dig till mitten av körfälten innan trafikljuset, om än något senare och kortare sträcka.
Idag har biltrafiken två kvarter på sig att göra förflyttningen över cykelvägen. I den ombyggda Götgatan har de bara ett halvt. Det gör att lösningen blir samma som tidigare fanns vid T-Centralen. Den här:
Tittar man på ritningen blir sidoförflyttningen rätt skarp. Zoomar vi in lite så ser vi att man ritat in väjningspliktshajtänder, precis framför körfältspilen:
Och här hoppas vi såklart att det i så fall kompletteras med en skylt så väjningsplikten blir giltig. Och att den skylten inte står någon centimeter från cykelvägen – på ritningen ovan kan vi dock inte se någon säkerhetzon mot bilarna vilket kan göra det svårt. Risken är alltså att cykeltrafiken i så fall får ytterligare en stolpe precis innan svängen.
Men. Det tråkiga är att det här faktiskt går att lösa. Det går att göra så att cykelvägen ligger till höger hela vägen, så att cyklisterna på ett av Stockholms mest intensiva pendlingsstråk slipper köra ut framför bilar. Faktum är att lösningen ligger i närheten, i andra änden av Götgatan. Så här ser det ut vid korsningen till Ringvägen:
Här är cykelvägen till höger även i korsningen. På bilden ovan har just nu högersvängande biltrafik grönt och trafik rakt fram samt cyklister har rött. Så här ser det ut:
Exakt samma lösning kan man göra vid Medborgarplatsen. Då lägger man cykelvägen längst till höger hela vägen fram till korsningen. Högersvängande trafik får egen grönljusperiod och trafik rakt fram får sin.
Ingen oskyddad trafikant behöver svänga ut framför biltrafik.
Det är tråkigt att de istället väljer en lösning som vet fungerar dåligt och är otrygg. Där cyklister plötsligt måste svänga ut framför biltrafik. En lösning vi alltid upplevt som en nödlösning där vi stött på den.
Vi gissar att skälet är att man inte vill ha köbildning. Idag kan all trafik köra på samma grönljusperiod och när trafik rakt fram får rött, så kan man fortsätta tappa av högersvängande trafik en stund till. Man får hög framkomlighet.
I ”vår” lösning försvinner den möjligheten och det finns risk för att det bildas kö bakåt. Vid Skanstullsbron spelar det inte så stor roll eftersom bron är lång. Men vid Götgatan skulle det kunna göra det svårare att komma ut från Kocksgatan och eventuellt Åsögatan. Det vill säga, man väljer att prioritera biltrafikens framkomlighet framför cyklisternas trygghet.
Sen kan man ju gissa att om biltrafiken verkligen iakttar väjningsplikten i ”växlet” så borde det ändå bli långsammare flöde, så frågan är om man verkligen vinner så mycket på att tvinga ut cyklisterna i mitten.
Avslutningsvis vill vi också passa på att lyfta något som är odelat positivt:
Ambitionen är att cykelbanorna ska uppnå cykelplanens rekommenderade bredd för höga flöden på enkelriktade pendlingsstråk (3,25 meter). Utrymmet för motorfordonstrafiken bedöms bli ca 12 meter. Dagens bredder är ca 5-6 meter gångbana/möbleringszon, 2,3 meter cykelbana och ca 11,4 meter för motorfordonstrafiken
Vi är lite oroade för när någon skriver ”Ambitionen är” istället för ”Ska bli”, vis av erfarenhet så brukar ”ambitionen” mi
nska raskt när spadarna faktiskt sätts i marken. Men om bredden ökas från 2,3 meter till 3,25 meter så är det såklart lysande. Inte hela vägen dock, en del av sträckan har smalare yta, just den här sträckan mellan Åsögatan och Folkungagatan. Där skriver de att:
Cykelbanansbredd på denna del kommer uppnå cykelplanens standard om minst 2,25 men sannolikt inte bredden för höga flöden.
Vilket ändå betyder att det blir bredare än idag.
Vi får se hur det blir, det här är bara ett inriktningsbeslut, så planerna kan komma att ändras.
Vi är försiktigt skeptiska.
Länk till inriktningsbeslutet finns här. Länk till Trafiknämndens protokoll finns här.