Det är märkligt vad cyklister provocerar. Men inte alla cyklister. Efter att ha följt kommentarsfält till tidningsartiklar, blogginlägg och insändare om cykling i ett par år, står det rätt klart för mig att det huvudsakligen är manliga cyklister som provocerar. Särskilt provocerande tycks manliga cyklister som klär sig för cykling vara. Det har till och med fått en egen förkortning, ”memil”, ”medelålders män i lycra” (eller ”Mamil”, som det heter i original).
Erik Helmersson på cykel-älskartidningen DN skriver till exempel under rubriken ”Cykelkonjunktur: Trend som gått över styr(e)”:
I Stockholm handlar det främst om män i närförort. Män som varje dag iklär sig det estetiskt mest motbjudande plagg som någonsin sytts, cykeltävlingsdressen, och beger sig till jobbet på en 30-växlad cykel för 20.000 kronor.
Memils alltså, som tecknarna bakom SvD-serien ”Stockholmsnatt” skrev var ”den enda kulturen där hanarna rakade benen” (tjejigt alltså, inget för riktiga män).
Varför är det så provocerande med män som är fåfänga? Varför är det så viktigt för icke-cyklister hur cyklister ser ut? Varför är det bättre att lägga 200,000 på en bil istället för en tiondel på en cykel?
Jag tror det handlar om något så trött som en gammal bild av manlighet. Riktiga män bryr sig inte om sitt utseende. Riktiga män kör stora bilar, inte fåniga cyklar. Cykling är för mesar. I amerikanska collegefilmer är höjden av förnedring för en kille att tvingas hämta upp sin dejt med cykel. Cykeln används gärna som signal att här kommer en riktig tönt. Minns till exempel hur Daniel i Karate kid hatar sin cykel och hur glad han blir när Mr Miyagi i slutet av filmen ger honom en riktig bil. Eller i eposet ”40 year old virgin”, där huvudpersonens cyklande är en ständig källa till skratt där han till slut får höra av sina kollegor:
”I’m not the only person in the world who rides a bike,”
”Yeah, everyone rides a bike, when they’re fucking 6.”
Bloggaren Bike Snob NYC skriver rätt träffande om hur det är i USA:
Here, cycling occupies approximately the same niche as pornography, in that it’s something that pretty much everybody is familiar with, yet few people seem willing to openly embrace.
(…)
Sure, cycling had its Blaxploitation moment with “Quicksilver” in 1986, but other than that it’s pretty much been nerds on 10 speeds.
Det finns också något homofobt i kritiken mot (manliga) cyklister. Som bloggaren Live slow, Ride hard, som fått tillmälet ”Kom hit om du törs din jävla fjolla”, skriket efter sig. Eller som kommenteraren i den här tråden, som i sin kritik av manliga cyklister för fram rädslan att få se lite för mycket konturer:
Bloggen Cycling Inquisition tycker det har gått så långt att de skriver (i en i övrigt rätt rolig post):
these homophobic outbursts come my way so often and in such a timely manner, that the US Army now uses them to set their atomic clock.
Och att vara bög är ju av någon anledning sett som omanligt hos homofoberna.Och det är alltså omanligt att cykla. Ergo är man fjolla om man cyklar. Den gamla rädda (heterosexuella) manliga normen är stark.
Tills den är bruten kan man som manlig cyklist finna viss glädje i att göra så här:
EDIT: Den här undersökningen borde ju såklart ha varit med i inlägget från början. Den är gjort i Florida, USA och visar att bilister lämnar större uttrymme åt cyklister med ”vanliga” kläder och mest utrymme till kvinnliga cyklister:
The study explains that motorists provided an additional 0.5 feet in lateral separation to female bicyclists and 0.35 feet to causally dressed compared to athletically dressed cyclists.
Läs hela undersökningen. Via @ErikSandblom
Läs också: Memils igen
Homofobi var en intressant vinkel. Det blir väl extra upprörande om det är någon som dels vågar sticka ut genom sin klädsel men som dessutom vågar lägga mycket pengar på cykeln.
Är detta månne ett Stockholmsfenomen? Ser ibland lycramän i de städer jag har erfarenhet av – Göteborg och Malmö – men har aldrig varit med om att de utgjort en fara eller varit en källa till irritation över huvudtaget. Kanske för att jag har fullt upp med att irritera mig över bilar som förpestar min luft och försvårar framkomligheten.
Jag måste instämma med åsa. Jag skrattade gott åt Stockholmsnatt-strippen, just eftersom jag emellanåt retat upp mig rejält på gruppen ”män i cykelbyxor på svindyra cyklar”. Jag har cyklat i Stockholmstrafiken i närmare 30 år, och de senaste åren har det dykt upp en helt ny fara för oss som ser cykeln som ett trevligt, billigt, hyfsat hälsosamt och miljövänligt transportalternativ snarare än en livsstilsmarkör eller ett multisportredskap. Det handlar om en grupp som aldrig anpassar farten efter omständigheterna, som inte ser några problem med att tränga sig förbi andra cyklister i smala passager, och som aldrig skulle komma på tanken att lasta ner sin dyra fina cykel med något så töntigt som en ringklocka. För denna grupp är det en självklar rättighet att leka Tour de France hela vägen till jobbet, hur trångt det än är på cykelbanorna. Ofta känner jag mig mer hotad av dessa cyklister än av bilar och lastbilar. Och då är jag ändå i relativt god kondition och håller hyfsad fart.
Nej, alla män i träningskläder hör inte dit. Men alla i gruppen är verkligen medelålders män i lycra, jag har aldrig sett en kvinnlig cyklist bete sig på det viset. Faktiskt aldrig.
Däremot kan jag instämma i att det finns ett påtagligt förakt mot cyklister. Men då tror jag det handlar mer om oss ”vardagscyklister”, utan 35000kr-cykel och flashiga träningskläder.
Det blir ju lite anekdotisk bevisföring här, visst har även jag varit med om att cyklister tränger sig i för smala cykelfält, men jag har nog aldrig tyckt att de utgjorts av det som kallas ”memils”. Jag tycker de brukar se ut som cyklister gör mest. Några lycra-typer, några mammor eller pappaor med barnstol, några studenter-med-cykelvrak. Möjligtvis är det mer sällan cyklister av typen ”har alla reflexer och lampor man behöver, plus någon till samt reflexväst och hjälm”.
Det skulle vara intressant om det gjordes en ordentlig trafikundersökning av cyklister. Det görs med viss regelbundenhet bland bilister, men jag har nog aldrig sett någon ambitiös cyklismundersökning.
Nej, visst visar det att cyklismen inte tas på allvar, och visst är det hög tid att man borde göra det. Jag tycker också att vi som cyklister borde ställa större krav på oss själva. För när jag ändå håller på och reta upp mig i cykeltrafiken;) så gäller det inte bara ”cykelbyxmännen” utan överhuvudtaget alla som cyklar på övergångsställen, trottoarer och mot rött. Så himla onödigt, och bidrar bara till att ge cyklister ännu sämre rykte. Vill man bli respekterad i trafiken får man lov att själv följa regler. Fast det är förstås inte så lätt att motivera sig till det alla gånger, när man kryssar mellan hinder på cykelbanan innan den plötsligt tar slut, och blir utskälld av fotgängare för att man är i vägen när de ska gå mot rött…
Jag är också cykelpendlare (cyklar St:eriksplan – Sickla tur och retur) och för mig grundas memil-irritationen i att jag återkommande drabbats av hänsynslöst beteende från just denna ”grupp”. Jag cyklar i mina vanliga kläder i ett tempo där gränsen sätts av att jag inte vill bli svettig, men möts då och då av attityden från ombytta cyklister att de har större rätt till cykelbanorna än vad jag har. Jag ser alltid till att ligga långt åt höger i körfältet för att göra lätt för andra att köra om, men somliga (alltid memil-typer) känner ändå att de behöver skrika glåpord eller bryska uppmaningar över axeln när de kör förbi.
Klart jag förstår att alla lycra-klädda cyklister på dyra cyklar inte beter sig dåligt, men av de medcyklister som har betett sig hänsynslöst har majoriteten varit ”memiler”.
Jag förstår att det är jobbigt. Jag pendlar Sjöstan – Radiohuset varje dag, kör Danvikstullsvägen tre dagar i veckan och Skanstullsvägen två dagar i veckan. Jag har faktiskt aldrig någonsin hört en annan cyklist säga ett ont ord till mig. Jag har vanliga kläder, sitter på en rätt risig Skeppshultpopulär, med något så icke-memil bakpå som en barnstol och cyklar också i bekvämt tempo.
Faktum är att jag nog aldrig hört en annan cyklist säga något överhuvutaget, i varje fall inte till mig. Vilket är lite synd.
Kan nog tyvärr finnas ett viss könsaspekt på detta. Kvinnor behöver tillrättavisas?
Det har inte hänt jättemånga gånger, men ett par för mycket.
Blev lite off topic nu, men min poäng var att hånet kanske egentligen bottnar i att man irriterar sig på andra saker än just kläderna, men att kläderna är det som är lättast att ta till att smäda när irritationen ska uttryckas.
Men visst är det sorglig skolgårdsmentalitet att ta till bögkortet.
Tack för en bra blogg!
Så kan det vara, man kan aldrig nog underskatta mäns tro på sig själva. Men min poäng var egentligen inte memils, utan att cykling generellt anses som töntigt, omanligt och nördigt. Och att det kanske är lite märkligt kommandes från exempelvis viktmässigt utmanade taxichaufförer som åker snålskjuts på en bensinmotor istället för att ge sig ut i det betydligt mer utmanande cykellivet.
, man får facktiskt stanna till Ibland főr man skrattar så hejdlőst så risken finns man rampart av cykeln ,