I vårt test av elcyklar har Jeroen och jag fått en del frågor om hur miljövänliga elcyklar är och vem de är tänkta för. Vi är ju cyklister båda två, blir det inte sämre för miljön om vi går över till elcyklar? Vi har också funderat lite över vem som är målgrupp för elcyklarna. Är det cyklister, eller rentav bilister de vänder sig till?
När det gäller miljöpåverkan så uttrycker sig Mattias Goldman från Gröna Bilister (!) så här klokt i Ekonomiekot i måndags:
– Det beror ju på vad elcykeln ersätter.
Och så är det ju. Byter en cyklist som bara äter ekologisk mat från cykel till elcykel så är det sämre än om det här ekipaget börjar trampa elektriskt:
Stockholms kommun skriver så här om just miljöpåverkan för elcykel på sin hemsida:
Det betyder att den optimala elcyklisten är en bilist, även en grön bilist kan jag tänka. En annan målgrupp är mopedister som kör bensinmotorer. Om en tunnelbanetrafikant byter till elcykel däremot så gör det ingen skillnad för miljön.
Elcykeln har också ett stort batteri som måste tas om hand på rätt sätt. Det har skapat miljöproblem i Kina, som har en stor grupp som elcyklar. Men där handlar det om blybatterier, inte de Li-Ion som används i svenska cyklar. Sverige har vi också fungerande återvinning, så länge som elcyklister återlämnar sina utjänta batterier på rätt sätt.
Men om man lämnar miljövinkeln och funderar över samhällsvinster så borde det även vara bra om en tunnelbane- eller bussresande byter till elcykel. När du cyklar håller du dig friskare inte bara för att du trampar och får motion, utan också för att du undviker folksamlingar.
Alla som stått på T-Centralen i Stockholm klockan åtta på morgonen i slutet på november förstår vad jag menar. Det är trångt, kvavt, fullt med folk och alla håller på att bli vinterförkylda. Eller få kräksjukan. Allt det missar man om man istället cyklar till jobbet. Man är utomhus och sällan tätt ihoppackad med andra.
Så, i korthet handlar det om bilister och kommunaltrafikanter.
Ecoride, vars elcykel Jeroen testar just nu, gör därför reklam i just tunnelbanan:
Samtidigt har Zet, vars elcykel jag testar, en kampanj längs motorvägarna:
Frågan är vad ett ökat elcyklande innebär för oss ”vanliga” cyklister. Fler cyklar, el- eller inte, i cykelbanorna sätter ökad press på trafikplanerare och politiker att ordna infrastrukturen. Det bidrar också till ökad säkerhet – ju fler cyklister, med eller utan el – desto säkrare för alla trafikanter. Det kan också bidra till minskad trafikträngsel om det handlar om bilister som bytt.
Kanske fungerar också elcykeln som ett insteg för slöa bilister som räds svett? Det är ofta argumentet för elcykel, att det är lättare och att man kommer till jobbet mindre uttröttad. Och vi som testat kan skriva under på att det är en jätteskillnad. När man sedan vant sig vid allt det andra som skiljer sig från bilkupén: tak, aircondition, säkerhetsbälte och så vidare, så kanske man känner att man lika gärna kan ta steget ut och förbättra konditionen också. I sin egen takt.
Men det kan såklart också innebära att tempot i cykelfälten höjs. Det är lättare att hålla 25 km/h hela vägen om man har elhjälp och i uppförsbackarna är man som elcyklist i en helt egen liga i morgonpendlingen. Frågan är hur det är som cyklist att hela tiden ha elcyklister runt sig? Å andra sidan gäller ju det redan med mopedister, något åtminstone inte jag haft problem med. Kommentera gärna här nedan, vad tror ni? Och om det mot förmodan passerar någon hardcore-bilist berätta gärna om du tycker elcykel låter attraktivt.
Hur blir det då med Jeroen och mig själv? Kommer vi överge den manuella cykeln för bekvämligheten med el? Vi har ju några veckor kvar på testet, så vi får se.
Jag skrev i min blogg för en tid sedan att elcyklar inte är miljövänliga. Detta var lite för att få en reaktion. Men jag vidhåller att om de som idag redan cyklar går över till en elcykel är det inte bra för miljön. Men om de ersätter fossilbränsledrivna mopeder, motorcyklar eller bilar är det en vinst för miljön. Men fortfarande är uttjänta batterier en miljöfråga. Dessutom tror inte jag att de kinesfabriker som det ofta är fråga om följer några miljöpolicys vid tillverkning av vare sig cykel eller batteri. En del miljövänner är också mot kärnkraft, jag undrar vad de tycker om att vi laddar våra elcyklar med kärnkraftsel.
Faktum är att jag sänkt mitt tempo i innerstadstrafiken. Eftersom det inte är lika jobbigt så behöver jag inte trampa på så i nerförsbackarna och stannar mer gärna för gående, även utanför övergångsställena, eftersom jag inte längre behöver tänka på att jag förlorar fart och måste dra igång igen efter att ha stått stilla.
Det var kanske inte vad jag hade väntat.
Många avstår cykel på grund av dåligt flås, på grund av motvind, på grund av att man blir svettigt. Istället väljer många av dem bil. När elcykeln börjar bli vanlig, kommer den att snabbt få en bred spridning eftersom då många får chansen att prova och se att den faktistk fungerar. Elcykeln har vare sig bilens eller cykelns nackdelar (förutom att man blir blöt om det regnar), och har alla chanser få en bred spridning.
Jag personligen tycker mopedister är obehagliga, eftersom de låter som om de kommer farandes i 230 blås. Man blir skrämd och får huvudvärk medan mopeden kör om i en relativt låg hastighet. Det problemet har ju inte elcyklar, de är ganska tysta. Ett annat problem är att mopeder släpper ut massor avgaser, vilket är otrevligt att andas in. Det gör inte elcyklar, så jag ser inga negativa effekter bortsett trängsel. Vad gäller fart så blir man ju idag jagad av bilister som prompt ska hålla 50. Om det sedan kör om ett par cyklister i 25km/h är väl ingen fara? I varje fall så tror jag en övergång från moppe till elcykel skulle vara positiv för cykelmiljön.
Det enda problemet är trängsel. Cykeln är liten, men cykelvägarna är bara konstruerade för ett fåtal cyklister. Det finns sällan utrymme för köbildning vid trafikljus (på en hel del ställen förutsätts cykeln ta exakt noll i yta = inget utrymme för att stå om trafikljuset blir rött) och vad jag vet inga flerfiliga breda cykelvägar för verkligt stora pendlarmängder. Det är ju tyvärr så att ”många” och ”cykelkaos” är mellan 5 och 10 cyklister. Vad händer när det kommer en tiopotens fler? Det finns inte infrastruktur för det. Som den här bloggen lärde mig för några veckor sedan så är ”färg på vägen” INTE infrastruktur…
Ett potentiellt problem som bör pekas på är att det här med el-assistans antagligen kan gå överstyr. De blir som med bilar någon form av tävling att leverera flest hästkrafter, effekt eller vad det nu kan vara. Idag kräver inte cykel körkort, vilket är bra, men man bör fundera vidare på hur mycket assistans som ska vara okej för ett barn på 8 år att förfoga över och där bör gränsen för vad man får framföra utan körkort dras. Ett cykelkörkort kan sedan ingå i skolans uppdrag att utbilda för när eleverna nått lämplig ålder och sedan kan ”uppkörningar” arrangeras med kontrollanter från trafikverket. Naturligtvis bör behörigheten också ingå per automatik i ett vanligt B-körkort. En sidoeffekt av ökad assistans är att hälsoeffekterna minskar, varför inköp och brukande av helt muskeldrivna cyklar bör premieras på olika sätt, exempelvis genom friskvårdsbidrag från arbetsgivaren och miljöcykelpremie för inköp.
Gissar att de första åren kommer elcyklisterna köra ganska lugnt eftersom merparten gissningsvis inte har en bakgrund som pendlarcyklist. Och de som kör fort på cykel idag kommer säkert i större utsträckning fortsätta på sin vanliga rågbrödsdrivna cykel.
Å andra sidan har jag upplevt i cykelrusningstrafiken ett visst mått av tävling och hets, precis samma som de trafikanter som kör bilar har. Cykelhetsen har jag sett hos alla typer av cyklister, på alla typer av cyklar. Elcyklarna borde ge en stor potential för miljön, men ett viktigt skede att stärka säkerhetsansvaret hos trafikanter, att det även gäller när de sitter på en cykel. Cykeln skiljer sig från övriga trafikslag på vissa punkter, så särskilda metoder för säkerhetsansvaret för cykel borde tas fram. Jag upplever att det saknas i stor utsträckning idag, eftersom många myndigheter verkar ha en gammal romantisk bild av cyklingen, lite som att cyklisten ”flanerar” i knapp styrfart.
Om en tunnelbaneresenär byter till elcykel blir det mer plats i tunnelbanan för trafikanter som ersätter bil med tunnelbana, vilket skulle kunna ge fördelar för miljön.