För några dagar sedan skrev vi om att Jennie upptäckt att NTF kartlagt en massa cykelöverfarter som Jennie menade inte var cykelöverfarter. Så här såg det ut:
Hon fotograferade en av korsningarna, så här ser de ut:
Som ni ser är det visserligen snyggt uppmärkt med hajtänder innan korsningen, något vi nästan skulle vilja ge en stående ovation, men det är inte skyltat. Med strecken i vägbanan betyder det här cykelpassage och rent juridiskt har cykeltrafiken också väjningsplikt. Här kan man passa på att reflektera över att det finns myndigheter och enskilda myndighetspersoner som tolkar det som att ”hajfenor” aldrig kan gälla mot cykeltrafik i cykelpassage. Även om Transportstyrelsen säger att den tolkningen inte stämmer.
”Cykelöverfart” och ”Cykelpassage” är alltså olika saker, vad NTF än säger. (Och vi har länge argumenterat för att just de otydliga trafikreglerna kring cyklisters korsningssituationer bidrar till att göra trafikmiljön mindre säker för cyklister).
Jennie hörde av sig till NTF och nu har de svarat:
Tack för att du hör av dig! Vår kartläggare i Umeå har markerat de här korsningarna som cykelöverfarter utifrån att de är upphöjda passager där motortrafiken har väjningsplikt. Kartläggaren gjorde bedömningen att cykelöverfart bättre beskrev korsningen än att markera passagen som enbart en upphöjd passage. Dock saknas skylten och vägmarkeringen som också krävs för en cykelöverfart i flera av dessa korsningar.
Vi kommer att se över Umeå-kartan och ändra så att den anger korrekt information.
Här kan man tillägga att de i ett annat svar sagt att:
För att kunna göra den här typen av bedömning har vi behövt skala av vilka faktorer vi tittar på. Det är ett vanligt tillvägagångssätt för att säkerställa att en kartläggning inte blir godtycklig.
Här passar vi också på att kommentera den här meningen, som vi precis fick i ett svar från NTF (se nedan):
I begreppet övergångsställe ryms också cykelpassage i vår kartläggning.
Så ”cykelöverfart” är samma sak som ”cykelpassage” är samma sak som ”övergångsställe” när NTF systematiskt kartlägger trafiksäkerheten.
Ja, det är viktigt att det inte blir godtyckligt. Till exempel genom att man freestylar lite med begreppen när man inventerar korsningar för att ge cyklister verktyg att bedöma hur säkert det är. Inte minst för att göra det begripligt för målgruppen – alltså i det här fallet cyklister.
Och kommen så här långt i posten ser vi också att NTF nu svarat på vår kritik. Läs den här. Vi kommenterar de passager som faktiskt handlar om vad vi skrev och inte generella insikter om vad som är farligt i trafiken:
Cyklistbloggen pekar på en plats i Stockholm och menar att där inträffar fler olyckor på cykelbanan än på cykelfältet. Det är mycket möjligt att det är så, men risken för att skadas allvarligt eller omkomma är generellt sett högre när cykel- och motortrafik blandas.
Vilket i korthet betyder att när verkligheten och kartan skiljer sig åt, så är kartan viktigare. Vilket inte hjälper den cyklist som ska välja väg.
-Cyklistbloggen skriver att de inte förstår varför vi tittar på väjningsplikten för biltrafik, den omfattar ju inte väjningsplikt för cyklister. I rapporten förklarar vi detta: ”Vid passager där den korsande bilvägen har väjningsplikt mot övrig biltrafik, exempelvis i T-korsningar och övergångsställen vid cirkulationsplatser, medför trafikmiljöns utformning att bilarna håller lägre hastighet.
Det är alltså den här det handlar om:
Här menar alltså NTF att även om väjningsplikten inte omfattar cykelpassagen (hajtänderna är placerade efter passagen), så innebär de i sig att hastigheten sänks, och därmed faran.
Men i texten som ackompanjerar bilden ovan skriver NTF i sin ”nyckel” att:
Detta är inte en helt säker passage eftersom det inte finns något i körbanan som tvingar motorfordon att sänka hastigheten just där du går över.
Fast nu menar de alltså att hajfenorna i vägbanan ändå är en faktor som sänker hastigheten.
Förstår ni att att det kan uppfattas som förvirrande?
Men vi ska ge NTF en poäng för att de i den separata PDF’en, inte sajten, faktiskt resonerar kring det här:
Vid passager där den korsande bilvägen har väjningsplikt mot övrig biltrafik, exempelvis i T-korsningar och övergångsställen vid cirkulationsplatser, medför trafikmiljöns utformning att bilarna håller lägre hastighet. Den här typen av passager bedöms därför som gula upp till hastighetsgräns 60.
Vilket är alldeles utmärkt. Eftersom det ger en bättre bild av vad som påverkar trafiksäkerheten. Att utformning, skyltning, och andra signaler också styr trafikanters beteenden. Synd att det inte framgår tydligare.
– Cyklistbloggen invänder mot att vi använder ord som ”cykelbana i väg” och ”övergångsställe”. Vi har valt att använda ett språk som ligger nära det i vardagligt tal. Därför pratar vi inte ”cykelpassager”, ”cirkulationsplatser” och ”cykelfält”. I begreppet övergångsställe ryms också cykelpassage i vår kartläggning.
Vilket skulle kunna förklara varför NTF, som vi skrev i tidigare inlägg, tycker det är problematiskt att det saknas övergångsställe för cyklisterna här:
Alltså på den obrutna cykelbanan, ungefär mellan de vita strecken. Blandar man ihop fotgängare och cyklister, övergångsställen och passager, så blir det ju så otydligt.
Här konstaterar vi att om man vänder sig till cyklister så bör man kanske utgå från ”vardagligt tal” för just cyklister (och vi lovar att ingen säger ”cykelbana i väg”). Och om man vill undvika att vara ”godtycklig”, så är det rimligt att försöka utgå från de ord som faktiskt finns. För en cyklist är det stor skillnad på en ”cykelpassage” och ett ”övergångsställe”. Juridiskt är det milsvid skillnad på en cykelpassage, en cykelbane-utfart och en cykelöverfart – och det styr också trafikanternas beteende. Det ser vi int
e minst vid alla de nya cykelöverfarter som motortrafiken har visat sig ha stora problem att hantera.
Vi menar att om man är en organisation som påtar sig uppdraget att arbeta med trafiksäkerhet så är det, precis som NTF säger, viktigt att inte göra det godtyckligt. Att vara hyggligt precis. Att formulera sig begripligt. Att problematisera och inte förenkla bort centrala faktorer. Alldeles särskilt när man som här gör ansatsen att vara ett praktiskt verktyg. Från NTF:s sajt:
Syftet med den här marknadsöversikten är att synliggöra kommunernas cykelstråk för att på så sätt främja ett ökat cyklande. Cykelstråkens sträckning tillsammans med en säkerhetsbedömning av vägar och korsningar ger cyklister viktig information om var det är säkert att cykla samt var man bör vara särskilt uppmärksam.
Och avslutningsvis noterar vi att NTF i sitt svar inte överhuvudtaget i sak kommenterar vår kritik av att de buntar ihop cyklister och fotgängare – något som på temat ”vardag” har oerhört stor påverkan på just densamma för oss som cyklar. De skriver:
– Cyklistbloggen ifrågasätter vårt fokus på motortrafiken. Faktum är att cyklister utsätts för ett större krockvåld om de kolliderar med en bil än om de kolliderar med en gående eller cyklist.
Nej, det gör vi faktiskt inte. Vi vet att bilar är farligare än gående eller andra cyklister. Vi ifrågasätter fokuset där det inte är relevant och där det är ensidigt. Som till exempel på en fristående kombinerad gång- och cykelbana – där det inte förekommer motortrafik alls. Vi utgår från NTF’s egen premiss, att det här handlar om ett verktyg för cyklister att välja väg utifrån säkerhet. Och konstaterar att NTF helt missar mängder av faktorer som faktiskt påverkar cyklisters trafiksäkerhet i vardagen: Att tvingas cykla bland gående, barn, hundar, joggare, promenerande par och andra. Om vägen är enkel- eller dubbelriktad. Om den är bred nog. Att trafikmiljön utformas dåligt, med dålig sikt, utan möjlighet till samspel. Att det inte är så enkelt som att ”cykelbana=bra” ”cykelfält=dåligt”, utan att man måste se till hela trafikmiljön.
Tittar man på cyklisters olyckor är de flesta inte olyckor med biltrafik, utan singelolyckor. För bilister är det såklart inte så relevant, men för cyklister är det en stor skillnad. Ska jag som cyklist välja säker väg, så räcker det inte med att veta hur den förhåller sig till biltrafiken.
Vi tror att kommenteraren Franz är något på spåret när han skriver om metoden NTF valt att använda:
Metoden har tagits fram för att kunna mäta ”andelen säkra GCM-passager utmed huvudnätet för bil”.
Tror det finns en sanning där någonstans i sista orden, ”för bil”. Vi är inte på något sätt emot att NTF inventerar cykelvägar och hjälper till att sätta press på att den utformas säkert och tryggt för cyklisterna. Tvärtom, det är jättebra. Men då måste det utgå från just cyklisternas verklighet och vardag.
Läs våra övriga inlägg:
Hur säker är cykelvägen? NTF försöker hitta svaret