Den här krönikan har också publicerats i lite kortare format i Cykelfrämjandets tidning Cykling, som delas ut i alla ”Tack för att du cyklar”-påsar i Stockholm idag.
– Du får precis som idag ta med cykel på pendeltåget men du har en skyldighet att maka på dig när du kommer någon som behöver platsen bättre, säger Kristoffer Tamsons (M), trafiklandstingsråd, när han intervjuas av Södermalmsnytt.
Citatet handlar om Stockholms nya pendeltåg och vi tycker det kan stå som symbol för det stora problemet för att få igång vardagscyklingen i Sverige. Cyklister tolereras, men alltid på andras villkor.
I Sverige vill nästan alla att fler ska cykla. Cykling är populärt. Politiker älskar att säga att de är för fler cyklister. Cykling är framtiden. Cykling är hälsa, grönt, miljövänligt, och bra mot trängsel. Trots det händer det väldigt lite. Med undantag för i vissa storstäder så minskar antalet cyklister, eller står stilla. Och det är sådär med tillväxten – färre barn än någonsin går eller cyklar till skolan.
Ofta tvingas man leta bra exempel utomlands. Vana cykeldebattörer vet att det med nästan tröttsamhet alltid är Nederländerna som blir exempel på platser där alla cyklar, där det känns tryggt, säkert och framkomligt att cykla. Där barn cyklar till skolan.
Läs också: Cirkulationsplats Nederländerna VS Bromma
Där folk använder cykeln inte bara som träningsredskap eller för att pendla till jobbet. Där de vardagscyklar. Ibland känns det som att de hittat på någon otroligt avancerad lösning för att så många ska ta cykeln, när det i själva verket är löjligt enkelt. Receptet på att få vanliga människor att använda vanliga cyklar för att sköta sina vardagliga ärenden går att sammanfatta i en mening:
Rätt till egen väg.
Cyklister i Sverige tar sig nästan alltid fram på undantag. På någon annans väg . På någon annans villkor. Cyklister som cyklar på vanliga vägen utanför citykärnorna får skit för att de cyklar för långsamt. Om de istället väljer cykelbanan bredvid så är den nästan alltid en kombinerad gång- och cykelbana och då får de istället höra att de cyklar för fort.
Prio: Rak, tydlig bilväg. Cykelvägen går i slalom.
Citycyklister vet att det inte räcker att cykla 30 i blandtrafik på 30-väg, man blir omkörd ändå. Samtidigt som samma fart på gång- cykelbanan bredvid anses vara hänsynslöst fort. Fartdårar.
Fundera över det själv när du cyklar, hur ofta befinner du dig på en väg som är… bara din? Inte delad trottoar med fotgängare. En väg utan stolpar placerade mitt i. Utan massor av väjningsplikter. Rak, lagom bred och gjord för just cyklister?
Det blir nästan fånigt när man upptäcker att även på cykelvägar så kommer cyklisternas behov långt, långt ner på prioriteringslistan. Det finns massor av viktigare saker, som bilparkeringar, placering av stolpar, utseende eller framkomlighet för bilar. Cykelvägar får inte kosta för mycket och går det att spara lite pengar på att dra cykelvägen i slalom runt träd, så är det inget problem. Eller för all del låta trädet ta upp halva cykelbanan.
Cyklister är alltid i vägen. Nästan oavsett var de är. Tillbaks till Nederländerna. Det de kommit på är att cyklisterna måste ha rätt till sin egen väg. Inte till gång- och cykelvägen, utan bara cykelvägen. Bred, utformad med cyklisters behov i främsta rummet. På cyklisters villkor.
Det behöver inte vara svårare än så.
Läs också: Cykelfält mest för biltrafiken?
Varför gnäller cyklister över väjningsplikt?
De där blomlådorna såg trevliga ut – om man hade flyttat dem en halvmeter åt vänster…
De blomsterlådorna borde felanmälas till staden. Av så många cyklister som möjligt, och varje dag så länge de står kvar.
Eller kanske cyklisterna skulle agera i grupp och dra ut dem åt sidan, om det låter sig göras. Det finns ju röd/gul markering på bilsidan.
dom är flyttade
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1523326767975830&set=gm.1012774245496920&type=3