Cykelutredningen. Den är så omfattande att jag nu kommit in på post två och jag har knappt kommit förbi sammanfattningen än. Det här kommer ta ett tag är jag rädd.
Fler utredningar
I rubriken till de här inläggen skrev jag ”konkreta förslag”, men det är en sanning med modifikation. Flera av dem är egentligen bara förslag på nya utredningar. Jag skrev om ett av förslagen till fler utredningar förra veckan, två andra är:
- Ge Trafikverket i uppdrag att utreda cykelparkering vid ”alla större svenska kollektivtrafiknoder”. Men slutresultatet av det uppdraget ska bara vara en ”gemensam kunskapsplattform”. Inget konkret där alltså.
- Ge Trafikverket i uppdrag att ta fram en ”idékatalog” för att främja kombinationen cykling och kollektivtrafik. Inget konkret där heller.
Idékataloger och ”kunskapsplattformer” är säkert bra. Men problemet är inte avsaknad av idéer. Problemet är att ingen vill betala kostnaden. Om man ställer krav på att varje kollektivtrafiknod av viss storlek måste ha ett visst antal cykelparkeringsplatser så är problemet ur världen. Men visst, därmed inte sagt att de här två förslagen inte kommer leda till dramatiskt förbättrade möjligheter att kombinera cykling med kollektivåkande. Men jag är skeptisk. Sen hade jag gärna sett något förslag kring cykelparkering i stort, inte bara kring kollektivtrafiken.
Lagändringar
Cykelutredningen är oerhört försiktig när det gäller att göra lagändringar för att främja cykling. Jag hade till exempel gärna sett förslag på lagändring för att minska toleransen för felparkering i cykelfält eller som i USA införandet av ett minimiavstånd som bilister måste hålla i sidled till cyklister i blandtrafik när de kör om. Men några ändringsförslag gör utredaren:
- Det nya begreppet ”Cykelgator” införs och får egen skylt, liknande ”Gågator”.På en cykelgata ska bilister anpassa sig efter cyklisterna. Syftet är att ”detta är ett bra sätt att öka cyklisters tillgänglighet och visa att de prioriteras i trafikmiljön”. Det här är ju i praktiken ett kraftfullt slag i luften. Att säga att några slumpvis utplacerade cykelgator skulle främja cykling i landet är som att säga att gågatan på Götgatspuckeln främjar fotgängare i Stockholm. Det främjar fotgängare på Götgatspuckeln, inget annat.
I bästa fall leder ”cykelgatorna” till att de som bor på en ”cykelgata” får det lite bättre när de rullar iväg, i sämsta fall kommer ”cykelgatorna” användas som ett sätt att tvinga ut cyklisterna på bakgator för att slippa ha dem på genomfartsgatorna: ”Ni har ju egna gator, cykla på dem!”. Och tittar man på Stockholms kommuns förslag på cykelgator så handlar det om fyra gatsnuttar som inte hänger ihop överhuvudtaget. För pendlingscyklister är cykelgator helt ointressanta.
- Cyklister ska få cykla mot enkelriktat. Eller rättare sagt, utredaren vill att det ska förtydligas att cyklister redan får cykla mot enkelriktat – så länge som de gör det i ett cykelfält. Som här på Karlaplan till exempel, där cyklister har ett eget fält som går tvärs emot trafiken längst in i rondellen:
Dubbla budskap Enkelriktat, men bara att cykla ändå. Det handlar alltså om att måla två vita streck så är saken biff. Många som skrivit om det här har missuppfattat det som att utredningen föreslår en lagändring där enkelriktatskylten inte längre ska gälla cyklister. Det stämmer alltså inte.
Det intressantaste med det här förslaget är att det retat upp Motormännens riksförbund så mycket att de känner att de måste poängtera att cyklister bryter mot lagarna hela tiden. I sitt pressmeddelande skriver de:
Och det är ju inte cyklisternas laglydighet som är skälet till att vi har så många cykelolyckor, det är snarare den bristande respekten för de regler som finns idag, säger Motormännens vd Maria Spetz i en kommentar.
Enligt Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) är runt 70 procent av dödsolyckorna bland cyklister resultatet av en kollision mellan cykel och motorfordon.
För så är det ju, cyklisterna kör likt lemlar med flit och vilje in i bilar hela tiden. Det som får Maria Spetz att på det här sättet börja skylla på offren är att hon är rädd att vi nu plötsligt ska ha olika regler för cyklister och bilar och att det ännu mer ska snurra upp cyklisterna så att de far som vettvillingar genom gatorna och utsätter stackars oskyldiga bilister för livsfara:
– Det är olyckligt om vi får en utveckling mot olika trafikregler för bilar och cyklister.
(…)
Men med hänsyn tagen till olycksstatistiken blir det befängt att tillåta cyklister att färdas mot enkelriktat vilket föreslås i Cykelutredningen.
Men det stämmer alltså inte. Utredaren föreslår ingen förändring av reglerna för enkelriktat. Samma regler som förut kommer gälla, även om Motormännen inte kände till dem. Så här står det i texten:
Möjligheter finns redan i dag att tillåta cykling i båda trafikriktningarna på enkelriktade gator. Regeringen bör ge Transportstyrelsen och Trafikverket ett gemensamt uppdrag att, i samråd med SKL, sprida kunskap om gällande reglering för enkelriktat och möjligheterna, inom ramen för denna reglering, att i vissa fall möjliggöra cykling i båda riktningarna.
Men även om förslaget hade varit att ändra betydelsen av skylten, så hade det inte betytt att vi har olika trafikregler. Det är bara att bestämma att en vanlig enkelriktatskylt betyder ”enkelriktat för motortrafik”. Lite som den här skylten, som ju gör tydlig skillnad på fordon och fordon:
Den förbjuder alla fordon med motor från att köra där (med undantag för mopeder). Fordonet ”cykel” är däremot tillåtet. Se där, olika regler för olika fordon. Å andra sidan betyder det ju att man lika gärna kunde plocka bort enkelriktatskyltarna på de gator man vill att cyklister ska köra och ersätta dem med den här. Inga ändringar behövs alltså och Motormännen kan dra en djup lättnadens suck.
Problemet är att de flesta bilister lyder enkelriktatskylten, medan vissa bilister (vågar jag gissa på 20%?) inte har några problem med att ignorera förbudskylten för motortrafik. Som här på Rutger Fuchsgatan i Stockholm:
Där smiter dagligen vanliga bilister förbi, trots att de enda motorfordon som är tillåtna (enligt tilläggstavlan) är bussar i linjetrafik. Lite som cyklister och rödljus kan man säga. Och så kan man ju inte ha det.
Enkelriktat skyltar däremot har av någon anledning högre status. Kanske något för Motormännen att kolla på.
I nästa del tittar jag bland annat lite på vad utredaren ser för framtid för cykelfälten. I del tre alltså.
I Göteborg så kom en utredning fram till att man ej kunde byta ut ”infart förbjuden” till ”motortrafik förbjuden”. Eftersom bilförare tror att skylten är felaktig. ”Det kommer ju bilar ifrån andra hållet”.
Jag kan tycka att det är lite hårt att förvänta sig att bilkramare ska hålla sig till sanningen. Om de skulle tvingas basera sina resonemang på fakta och vetenskap så skulle de få det allt för svårt att komma med invändningar.
Det där med att måla upp cykelbanor/cyeklfält (osäker på korrekt term) mot körriktningen på enkelriktade gator är faktiskt inte en dum idé, och finns på bra sätt också, inte bara på Karlaplansmanér. Götgatans sista kvarter mot Medborgarplatsen sett från Slussenhållet blir framkomlig för norrcyklande cyklister tack vare ett sånt fält.
Vore inte dumt med lite fler såna. På ALLA breda enkelriktade gator helst (till exempel Åsögatan, som är jättebred men enkelriktad, och Engelbrektsgatan, som dessutom har en trottoar bred nog för att göra till trottoar/cykelbana. Varför inte bygga om så att det är riktiga, nivåseparerade fält åt alla trafikslag där? Dubbelriktat åt cyklister och fotgängare, inte bilister).
Sen har jag blivit utskälld när jag cyklade åt rätt håll i ett sånt fält ”-Du cyklar åt fel håll” ”-Eh, nej… det gör jag inte”.
Undrar när folk ska lära sig att titta på åt vilket håll cyklarna på marken är riktade åt (eller ens att de finns).
Håller för övrigt helt med om vikten av att lagstadga. Innan det blir lagstadgade minimikrav även vad gäller cyklisters utrymmen kommer vi nog att fortsätta att ta myrsteg framåt, tyvärr.
Sen har jag blivit utskälld när jag cyklade åt rätt håll i ett sånt fält ”-Du cyklar åt fel håll” ”-Eh, nej… det gör jag inte”.
Problemet är även omvänt, om det finns en enkelriktat cykelfält så känns det inte självklart att cykla på körbanan istället för cykelfältet. Så man tvekar och detta händer just i korsningar där det är som farligast.
Fast det håller jag inte alls med om (att det skulle kännas onaturligt att cykla på körbanan med trafiken när det finns ett cykelfält mot körriktningen). Men då är jag pedant vad gäller att inte cykla mot körriktningen i cykelbanor. Är dock medveten om att en del bilister tror att man är på fel plats när man cyklar på körbanan då (t.ex. innan Medborgarplatsen).
Sen tror jag att problemen med att folk inte fattar var/åt vilket håll de ska cykla på cykelbanorna skulle minska om cykelsystemen satt ihop, och var mer logiska. Och om det var vanligare att cyklister får cykla mot körriktningen för motorfordon.
Det är ju egentligen rent vansinne att cykelbanors riktning bestäms av ”riktningen” på en målad cykel på körbanan. Jag tror problemet skulle försvinna om man skyltade bättre. En kombination av påbudsskyltar. Fast om man började ställa krav på korrekt skyltning så skulle det ju bli pinsamt uppenbart att kommuner många gånger inte ens har koll på hur det ska vara.
Men det finns ingen riktning på cykelbanor. De ditritade cyklarna är bara någon form av rekommendation. Det finns inget fel håll att cykla på på en cykelbana, vilket tyvärr gör skyltningen helt meningslös förutom någon form av navigationshjälp.
Så då borde konsekvensen vara att om alternativen är att åka på körfält i rätt riktning eller cykelfäl i fel riktning så ska man välja cykelfältet om man ska vara laglig.
Det är skillnad på cykelbanor och cykelfält. Cykelfält är bara skilda från biltrafiken med streckade linjer och är såvitt jag förstår alltid enkelriktade.
Det låter rimligt. Cykelbanor är alltså alltid dubbelriktade, men cykelfält är alltid enkelriktade, men inte nödvändigtvis i samma riktning som resten av körfälten. Glasklart 🙂
Cykelbanor är inte ALLTID dubbelriktade.
Cykelbanor KAN precis som vanliga vägar enkelriktas (och bör i vissa fall också göras det, exempelvis om den är väl smal för mer än en cykel i bredd och därmed möten). Det gällde tidigare åtminstone delar av cykelbanan på södra sidan av Cedersdalsgatan (vid Roslagstull). Men något annat exempel där skyltarna inte är nedplockade kan jag inte komma på.
Sen kan väl utöver det nämnas att de stumpar cykelbana som finns exempelvis längs med Sveavägen (där man växelvis kör cykelfält, cykelbana och blandtrafik) knappast lär se någon större laglig motriktad trafik.
Cykelbanor (och fält, det finns vad jag vet ingen juridisk skillnad) är som huvudregel dubbelriktade. Vi skrev om det här:
https://www.cyklistbloggen.se/2011/08/ratt-och-fel-for-cykel-2/
Men sen går det säkert att skylta bort. Jag är lite osäker dock hur det spelar med regeln att cyklar kan köra mot enkelriktat i cykelbana/fält dock.
Som vanligt beror allt det här röriga på att ingen lagstiftare orkat göra sig omaket att skapa definitioner. Cyklister tar ju sig alltid fram ändå.
Jepp, huvudregeln är jag helt med på. Och att enkelriktade cykelbanor är ovanliga är jag också helt på det klara med.
Sen kan ju noteras att Stockholms stad har som rekommendation att måla cykelsymboler med pilar på cykelbanor för att tydligare indikera den tänkta färdriktningen (även om den motsatta också är laglig är den ju på många platser inte lämplig).
Ja, jag tycker man ska följa den föreslagna riktningen. Åtminstone Stockholms cykelfält och banor är definitivt inte byggda för dubbelriktad trafik.
Ett cykelfält är i lagens mening ”ett körfält … anvisat för ett visst eller vissa slag av fordon” (Trafikförordningen 3 kap. 10 §) och är, liksom alla andra körfält, underförstått enkelriktat i och med 3 kap. 7 § och 8 § (som talar om att vi ska köra i körfältet/n som ligger till höger, inte i körfältet/n till vänster, såvitt inte gatan är enkelriktad). Cykelfält är alltså alltid enkelriktade.
Cykelbanor är däremot i grunden dubbelriktade (såvitt man inte fattar särskilt beslut om s.k. lokal trafikföreskrift att enkelrikta cykelbanan) och eventuella målade symboler anger bara rekommenderad färdriktning. All svensk och internationell trafikforskning visar att det är säkrast om cykeltrafiken färdas i samma riktning som biltrafiken, dvs. att cykeltrafiken är i huvudsak enkelriktad på var sida av gatan. (I Sverige envisas vi däremot med att bygga dubbelriktade cykelbanor på endast ena sidan av gatan, men det är alltså en praxis som saknar stöd i forskningen.)
Jag gissar att många kommuner (läs: Lund, Stockholm och eventuellt någon till) tycker att det räcker med att lägga cykelbanor på båda sidorna av gatan och ange rekommenderad färdriktning med målade symboler för att tillräckligt många cyklister ska välja att färdas i önskvärd riktning. Det går också att bygga infrastrukturen på ett sådant sätt att ett enkelriktat cykelbeteende uppmuntras, t.ex. genom att låta cykelbanan övergå i cykelfält inför en korsning (Köpenhamnsmodellen) eller genom att låta cykelsignalerna vara enkelriktade. Ett formellt beslut om enkelriktning med påföljande nödvändig skyltning innebär förmodligen inte att fler cyklister kör i rätt riktning samtidigt som polisen antagligen inte är särskilt intresserade att stå och kolla cykeltrafiken.
Jag känner till att den juridiska giltigheten för enkelriktade cykelbanor är tvivelaktig. Jag vet i fasen hur man får ihop det. Det är hur som helst hyfsat otydligt, lätt att missa.
I Tyskland är det förbjudet att cykla på ”fel sida av vägen” på deras enkelriktade cykelbanor/cykelfält. Polisen kan ge böter.
Bra kommentarer, osäkerheten som jag lagt märke till vid bara min två tillfällen försvinner naturligtvis om det blir mer vanligt med sådana vägar.
Av kollisionerna mellan cykel och motorfordon sker en knapp tredjedel på sträcka, mer än hälften i korsning. 92 % av de svårast skadade cyklisterna kolliderade på en plats där hastighetsbegränsningen var 50 eller högre. Det finns inget i statistiken som pekar på att det skulle vara särskilt farligt med mötande trafik i stadsmiljö – snarare är det i omkörningssituationer, då cykel passeras av bil, som riskerna finns.
Det sägs att respekten för ”Förbud mot trafik med (…) motordrivet fordon (…)” (märke C3) är lägre än för ”Förbud mot infart med fordon” (C1), men i Lund, där så gott som alla enkelriktningar är utförda enligt Kent Johanssons modell har varken kommunen eller polisen några negativa erfarenheter av efterlevnaden.
Hittills har det rått mycket stor tveksamhet bland kommunerna att utföra enkelriktningar enligt cykelutredningens förslag, eftersom det bland annat har betraktats som en vantolkning av lagstiftningen, men förhoppningsvis innebär utredningen att kommunerna kan känna att det är fritt fram nu.
Jag hämtade uppgiften bland annat ur Trafikverkets GCM-handbok där det står:
”Det är möjligt att tillåta dubbelriktad cykling i blandtrafik genom att skylta ”förbud mot trafik med motordrivet fordon” i ena riktningen.Efterlevnaden av denna skylt är dessvärre sämre än för ”förbud mot infart av fordon” (alltså ”enkelriktat”) http://www.trafikverket.se/PageFiles/35571/gcm_handbok.pdf
Sen verkar det inte alltid som om klagomål når fram till polisen, som här i Linköping:
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.aspx?articleid=5282469