Förra året såg vi starten på en ny trend, att snöröjningen blir lite för bra. Det handlar alltså om sopsaltningen, den metod som infördes i Stockholm på test 2012-2013 och sedan permanentades.
Förra året leddes kampen mot sopsaltningen av ett, numera pensionerat, tidigare borgarråd som var med och införde metoden – men som 2018 hade glömt bort det och trodde det handlade om überplogning för cyklister. Andra politiker trodde det handlade om att cyklisterna fått eluppvärmda cykelbanor.
Läs mer: När sopsaltningen blev ett argument mot sopsaltningen
Det verkar som att de flesta som ser de anmärkningsvärda bilderna på asfaltsren cykelbana bredvid igenisad trottoar drar samma slutsats, och vi förstår att de där bilderna ser anmärkningsvärda ut. Vi vill därför göra ett försöka att berätta vad det handlar om.
Sopsaltning heter alltså metoden, som går ut på att istället för traditionell plogning, så sopar man vägen och sprider därefter saltlake över. Det tar bort snön och förhindrar återisning. Det blir asfaltsrent. Det ser, vilket reaktionerna kanske visar, nästan magiskt ut:
När det görs rätt ska vi tillägga, vi återkommer till det.
Att vägarna är asfaltsrena beror alltså inte på att kommunen lagt stora pengar på att superploga cykelbanorna, eller eluppvärma dem, samtidigt som man lämnar trottoarerna åt sitt öde. De snöröjs också, men med traditionella metoder. Det handlar om att man använder en bättre metod på asfaltsvägarna. Det handlar heller inte om att alla cykelbanor sopsaltas.
Att *sluta* sopsalta skulle inte spara pengar, inte heller göra det bättre för fotgängare. Det skulle bli sämre, inte minst skulle fotgängarolyckorna öka igen.
Vår inställning är att man tvärtom bör öka och sopsalta fler trottoarer också. Här ska man tillägga att längs de stråk som sopsaltas så är stora delar kombinerad gång- och cykelväg. Då sopsaltas bägge ytorna, något som utvärderingar visade halverade antalet rapporterade sjukhusbesök för fotgängare. Ni ser det på bilden ovanför, här är en till:
Och en till:
Och en till:
Ni fattar.
och det pågår försök med att utöka antalet trottoarer som snöröjs. Sen ska man inte ha enorma förhoppningar. De bilder vi sett som visar asfaltsren cykelbana med igenisad trottoar är alla tagna på vad vi kunnat se två enskilda ställen i Stockholm, varav det ena är Götgatan/Medborgarplatsen:
De av oss som inte bara färdas de där tjugo metrarna vet att det inte är lika bra överallt – många exempel finns här. Själv hade jag rätt varierad väg till jobbet. På Skanstullsbron blev fotgängare och cyklister hänvisade till en smal remsa runt mittlinjen:
På Strandvägen var det vad det verkar bara sopat, så cykelbanan var täckt av ispansar. Samtidigt hade kajen ett jämnt snölager och vanlig sand.
Sopsaltade Strömbrons cykelbana var lite som att cykla på ett istäckt månlandskap, med centimeterdjup isbark. Trottoaren däremot var jämn och fin.
Längs Nybroviken var det ren ismodd – som ni kanske ser på cyklisten framför så var det ett meck att hålla balansen i isspåren:
På hela Skeppsbron var cykelfältet borta helt. Så, vi kan alla ta en enskild sträcka och peka på hur de andra har det mycket bättre. Fotgängare mot cyklister. Förenkling så det närmar sig propaganda.
Frågan är om det verkligen är så vi skapar ett bättre trafikklimat i Stockholm.
Och så förra årets bästa Facebookommentar på ämnet: