Trodde vi kunde ta helg, men så skulle polisen berätta om samspel i trafiken och ja, så sitter man här igen. Den här gången är det Göteborgspolisen som skriver på sin Facebooksida:
”Grundläget som de flesta trafikanter vet är att det skall ske ett samspel i trafiken, antingen man framför ett fordon eller är gående. Det är grunden. Raka motsatsen är hävdad rätt och medvetet risktagande. Det finns inga vinnare i en trafikolycka, alla är förlorare.”
Helt rimligt, alla är förlorare i en trafikolycka. Några med plåtskador som kostar hundratals kronor, några, ja några kanske är döda. Så, lika för alla.
Polisen vänder sig sedan till trafikanterna, först till gående och cyklister:
Är du en gående eller cyklist på väg ut på en gångpassage eller cykelpassage så skapa ögonkontakt med den andre trafikanten och var säker på att ni har ett samspel. Som ni kan läsa längre fram så har nästan alltid cyklisten väjningsplikt.
Och sedan vänder de sig till bili… nej såklart inte.
Här handlar det om att få de oskyddade trafikanterna att fatta att det är de som ska ta det lugnt. Det spelar ingen roll om man har rätt om man är död, alltså. Det spelar ingen roll om man har rätt om man kört ihjäl någon, sa ingen någonsin.
” Som ni kan läsa längre fram så har nästan alltid cyklisten väjningsplikt. ”
Förutom alla de gånger de inte har det, vilket innebär att för att få till den där meningen ovan så måste man göra två saker a) räkna kreativt och b) ignorera att väjningsplikten faktiskt kan gälla fler. Det vill säga förenkla. Så att man gör det tydligt att det nästan alltid är cyklisten som har väjningsplikt, ingen annan. Nu förenklar vi också, som polisen gjorde:
Tillfällen när cyklisten har (cykelspecifik) väjningsplikt:
- När cyklisten kör ut från cykelbana
- När cyklisten kör ut på en cykelpassage
- När det är skyltat så
Tillfällen när cyklisten inte har (cykelspecifik) väjningsplikt:
- I blandtrafik, det vill säga på vägen
- När bilist ska svänga över cykelfält
- När cyklist kommer på cykelöverfart
- När cyklist kommer på bevakad cykelpassage
- När cyklist färdas på cykelbana och möter annan trafik än cykel och moped klass 2
Titta 3-5 alltså. Eller, man kan ju välja ett annat sätt att räkna, vilket vi gjorde för ett par år sedan och räknade vår cykelväg. Alltså, hur ofta stöter man på väjningsplikt som cyklist. Då hade vi tjugosex ”inte cykelspecifik väjningsplikt” mot sex ”cykelspecifik väjningsplikt”:
Det är klart, då blir det svårare att generalisera om att ”cyklisten nästan alltid har väjningsplikt”, för då måste man faktorera in alla olika vägar som alla cyklister kan tänkas ta. När vi räknade så stämde det i varje fall inte.
Faktum är att inte ens polisen, som alltså precis påstått att väjningsplikten nästan alltid är cyklistens, lyckas visa det. Så här ser det ut i deras text, rött är antalet ”Cyklist har väjningsplikt” och blått är antalet ”Bilist har väjningsplikt”. Där samma regler gäller har vi inte räknat alls. 3-3 alltså.
Så, för att påstå att cyklister nästan alltid har väjningsplikt, så måste man både räkna kreativt och också låtsas som att man inte just själv skrev motsatsen.
Fast så nämner polisen Åklagarmyndighetens cykel-PM:
”I ett RättsPM 2020:3 upprättat av Åklagarmyndigheten beskrivs huvudreglerna gällande väjningsreglerna mycket kortfattat på detta sätt:”
Det är alltså därifrån polisen tagit den där listan ovan med tre väjningsplikter för cyklister och tre för bilister. Men, om ni läser den röda tvåan där ovan: ”Cykelpassage efter korsning: Bilist som sväng ska ge cyklist möjlighet att passera. Cyklist ska lämna företräde” så skriver Åklagarmyndigheten också i samma rätts-PM att (vår fetstil):
En bilist får inte heller svänga i en korsning om det inte kan ske utan hinder för den trafik som finns på den körbana bilisten kör in på (3 kap. 24 § TraF). En cyklist som cyklar från cykelbanan ut på passagen befinner sig då på körbanan. Bilisten har alltså även enligt denna regel en väjningsplikt i förhållande till cyklisten om cyklisten befinner sig ute på körbanan. Denna väjningsplikt är straffsanktionerad.
Så vi får göra om vår lilla ihopräkning:
Nu står det plötsligt 4-3 till ”bilväjningsplikt” vs ”cykelspecifik väjningsplikt”. Cyklisten har fortfarande väjningsplikt i lika många fall, men biltrafiken har i en mer. Men! Vi läser vidare i Åklagarmyndighetens PM, alltså det som polisen använder i sitt Facebookinlägg. Och nu tittar vi på den röda punkt tre ”Cykelpassage efter cirkulationsplats: Bilist ska ge cyklist möjlighet att passera. Cyklist ska lämna företräde”. Så här skriver Åklagarmyndigheten (vår fetstil):
”Båda trafikanterna har alltså skyldigheter att iaktta. Det kan argumenteras för att bilistens skyldighet att ge cyklisten möjlighet att passera är den primära bestämmelsen om väjningsplikt. Situationen är specifikt reglerad för bilisten genom 3 kap. 61 § tredje stycket TraF medan cyklistens väjningsplikt är mer generellt gällande. Det är också naturligt att bilisten har en väjningsplikt mot bakgrund av att cyklisten är den mest oskyddade trafikanten.”
Eller, det åklagarmyndigheten skriver är att det där ”bilist ska ge cyklist möjlighet att passera” inte bara innebär väjningsplikt, utan också den primära i situationen. Vi får rita om IGEN. Suck alltså!
Man kan vrida och vända på vad man egentligen menar med att ”cyklister nästan alltid har väjningsplikt”, men vi tycker oss ha visat att man får vara väldigt frikostig, kreativ och verkligen, verkligen vilja lägga ansvaret på cyklisten för att göra en sådan tolkning. Vi tycker nog att Åklagarmyndigheten gör precis tvärtom. Vi med.
Sen två avslutande betraktelser innan vi slutligen tar helg, hoppas vi. Polisen skriver:
Var säker på att du har företräde, tro inte.
Ingen har företräde i trafiken någonsin. Det är själva grunden för hur Trafikförordningen och trafiksamspelet är ordnat. Du har skyldigheter, aldrig rättigheter.
Och sedan kan vi någonsin få ett sådant här Facebookinlägg som inte bara vänder sig till de oskyddade trafikanterna, utan som kanske säger saker som att ”Det är viktigt när man framför ett licenspliktigt motorfordon att man är försiktig, anpassar hastigheten och samspelar.” Kanske ”När du närmar dig ett övergångsställe, sök ögonkontakt med fotgängarna och se till att du har ett samspel innan du passerar”. Kanske ett ”Det spelar ingen roll om du har rätt om du kör ihjäl någon” och varför inte, utifrån räknandet ovan ”Tänk på väjningsplikten när du kör bil. Den gäller nästan alltid”.
För här är grejen, att om samhället, i form av media, polis och myndigheter envisas med att påstå att det är bäst att cyklister, och för all del fotgängare, passar sig, att det är bäst att utgå från att det alltid är cyklisten som har väjningsplikt, ja då kommer andra trafikanter, till exempel bilförare, tro det. Och de är inte mer immuna än oskyddade trafikanter att göra det polisen skriver i sitt Facebookinlägg att:
Tyvärr upplevs allt för ofta i våra olycksutredningar att den som utsatts för en påkörning upplevt de haft företräde, framför den andre trafikanten. Den trenden måste brytas.
Ja, då tror bilförarna att de har haft företräde framför den andra trafikanten. Polisen sa ju det! ”Cyklisten har nästan alltid väjningsplikt”. Och då blir det farligt på riktigt. Och här passar vi på att citera ur VTI:s undersökning från något år sedan:
Det är ännu värre om någon annan är död, och man hade fel.
Trevlig helg!
Läs också (lite mindre förenklat):
Eller, så sent som igår, när taxichaffis pissade på en högerregel ,och moppegubbe efteråt kände sig manad att läxa upp cyklisten om att se sig för. Antar jag. Jag hade lurar. Jag cyklade som jag brukar, på ett sätt så att jag kan stanna och slippa bli påkörd, men med så små marginaler som möjligt, för att folk inte ska tro att jag ser dem, när de har väjningsplikt.
Regler gäller alltid cyklister, utom när man kan strunta i dem, för bilister ska inte behöva ta hänsyn till andra än bilister.
Eller med en annan jämförelse, där skalan naturligtvis är helt skev, men principen densamma:
Kvinnor: klä er rätt, gå inte ensamma, var inte där det är mörkt, bli inte fulla, umgås inte med fel män etc etc etc, och väldigt sällan: Män, ge fan i att ofreda kvinnor.
Lustigt det där, hur den som har makt alltid förutsätter att makten är sunt fördelad.