Det här är nog ett av den tråkigaste typen av inlägg att skriva, ”kritik av sprillans ny cykelbana”. Staden som gör anspråk på både epitetet ”Promenadstaden” och ”Cykelstaden” ska klara av att göra nya stadsdelar, nya vägar, utan att göra nybörjarmissar. Det är en sak att allt inte är perfekt, och att det finns vad trafikforskarna kallar en ”cykelskuld”. Man kan inte förvänta sig att ett halvsekel av bortplanering av gång och framförallt cykel, ska gå att vända på en femöring. Det är helt rimligt att det tar tid att bygga om och lösa alla prioriteringsproblem.
Men om det nya, där förutsättningarna är helt fria, blir dålig, eller ja, inte bara dålig utan när det görs rena rookiemisstag. Då är det tecken på något annat, vi har skrivit om det och kallat det för avsaknaden av cykelkultur. Ett annat sätt att beskriva det är att visioner och ord är en sak, men i verkligheten traskar man på i gamla fotspår. Eller kör i gamla hjulspår kanske är ett mer passande ordval.
Det här är Heliosgången i Stockholm, en gång- och cykelväg för tre skolor, barn från förskoleklass till gymnasiet finns representerade, och tre, tidigare fyra, förskolor. Vid lämning klockan åtta på morgonen är trafiken tät.
Den splitter nya gång- och cykelvägen går i böljande vågor, eller tvära slalomsvängar beroende på hur man vill beskriva det. Vi kan tänka oss hur det lät under planeringen av den här zick-zack banan, vi gissar på ord som ”organiska mjuka kurvor” ”naturligt” ”som en å som flyter genom landskapet”. Typ. Så här ser det ut:
Vi ska inte gräva ner oss just nu i det smarta med att ha en väg som slingrar sig, mer än att konstatera att det påverkar hur folk rör på sig. Människor går gärna kortaste vägen, något som syns av nya stigar i rabatterna. Närmast i bild i gruset var det till exempel från början plantering. Sen kom både fotgängare och snöröjare och ja, växterna försvann. Man genar helt enkelt:
Och det är alltså skolväg det här för en jämrans massa barn. De genar också, såklart. Ett vanlig väg är så här:
Och här är frågan, ser ni cykelstället som står upp som ett spjut precis där gräsmattan börjar? Där:
Vi går närmare, så blir det lättare att se det regngrå cykelstället, precis vid röda pilen:
Men även så här nära är det svårt att uppfatta stolpen lite till vänster om papperskorgen, där synfokus gärna istället hamnar. Och att det står en stolpe precis innan också. Går man riktigt nära så ser man det och också den stig som bildats av folk som genar:
Eftersom den nya slingriga vägen inbjuder till att gå där det inte är tänkt att gå så gör folk precis det. Där det till exempel står ouppmärkta smala cykelställsstolpar. I mulet regnväder har de samma gråa färg som allt annat och fundera på hur väl de syns i mörker. Eller, vi kollade.
Så här ser det ut:
Ser du de två yttersta ställen?
Fortsätter man rakt fram kommer sedan nästa hinder. Och även här genar gärna cyklisterna, som alltså till stor del är skolelever. Så här ser det ut:
Här genar gärna trafikanterna ner till höger:
Då vill det till att de uppmärksammar den någon decimeter höga regngrå stenmuren som ligger några centimeter från körbanan. Så här ser det ut när man går närmare:
Just nu står det en tillfällig skylt precis på andra sidan, med reflexer. Men den är som sagt tillfällig. Lite längre bort är det förresten mer stenmur, nu bara någon centimeter från cykeltrafiken. Ser du den, den kan vara svår att uppfatta, med samma färg som asfalten:
Det vill till att ungarna när de kommer i regnrusket, eller i regnrusket i höstmörkret, inte har annat de behöver koncentrera sig på, fotgängare till exempel och andra cyklister, på det som alltså är en skolväg för tre skolor och tre förskolor.
De här bilderna tagna under lågtrafik i dagsljus. Låt det istället skymma lite så blir det ännu lite svårare att se. Eftersom muren ligger precis mellan de två gatlyktornas ljuskäglor. Och i verkligheten kan man inte förlita sig på en Iphones nattfotoalgoritm för att se bättre:
På en skolväg som är utformad på ett sådant sätt att det uppmuntrar till genvägar. Nyanlagd, de sista stängslen har precis tagits ner och som synes står tillfälliga skyltar fortfarande kvar.
Vi påminns än en gång om vad kommunen skrev i sina egna handböcker för mer än tolv år sedan:
Cykelkultur. Inte ens för barnen på väg till skolan.
Tänker igen på romerska vägar dom byggdes raka eftersom den (rätt så stränga) lagen påbjöd dubbel bredd då vägen svängde.