Men vad vill ni då?

Efter fredagskvällens inlägg så hopar sig frågorna: Men vad vill ni då? Är det inte bra att polisen manar till samspel?

Jo, det är jättebra, när det verkligen handlar om det. ”Att samspela i trafiken” är förmodligen tillsammans med att hålla hastigheterna och köra defensivt de viktigaste åtgärderna för att minska antalet olyckor.

Men ett samspel kräver minst två parter, vi ska strax återkomma till det. Men först vill vi säga att polisen i allmänhet gör ett bra jobb. Polisen i Göteborg skrev som exempel för bara några veckor sedan ett inlägg om att dra ner farten (i vissa webbläsare, till exempel Firefox, syns inte Facebookinbäddningarna nedan):

Eller i augusti, om hastighet och mobilanvändning när man kör:

Och det var mycket bra i polisens inlägg i fredags:

”Grundläget som de flesta trafikanter vet är att det skall ske ett samspel i trafiken, antingen man framför ett fordon eller är gående. Det är grunden. Raka motsatsen är hävdad rätt och medvetet risktagande.”

Det är alldeles utmärkt och exakt så är det.

Men när det gäller just samspelet mellan trafikanterna, i synnerhet oskyddade trafikanter och motortrafikanter så glömmer man gärna att det handlar om två, eller fler parter. Här är inte polisen i Göteborg ensamma, det händer regelbundet. Vi minns till exempel Gävle kommuns numera legendariska skylt. Vi har skrivit om det massor med gånger och också själva tagit initiativ.

Grejen är att om man bara ber en part att samspela, så ber man inte om samspel, då fördelar man istället ansvar. Inlägget från i fredags har i skrivande stund över 118 delningar som nåtts av budskapet att ”så har nästan alltid cyklisten väjningsplikt.” För att kunna prata om samspel måste man prata om allas ansvar. Det är då samspelet uppstår: Det här är vårt ansvar, tillsammans.

Det finns saker som försvårar samspelet, vi har ju till exempel i flera inlägg skrivit hur just korsningssituationer är den farligaste för cyklister. Och i forskningsrapport efter forskningsrapport framkommer att bilister faktiskt inte tittar efter cyklister. Nu senast skrev vi om internationellt publicerade undersökningar från Finland, men i Sverige har både VTI och försäkringsbolagen gjort liknande undersökningar, som alla visar att oskyddade trafikanter ofta är i praktiken osedda. För att samspel ska fungera måste trafikanterna uppfatta varandra. Det räcker alltså inte att uppmana fotgängare och cyklister att ”söka ögonkontakt”, när de kanske inte ens finns med i bilistens medvetande. Man måste också uppmana bilisterna att faktiskt titta efter dem. Gemensamt ansvar, samspelet skapar vi tillsammans.

Här kan vi också reflektera över att forskning också visar att cyklisterna är medvetna om att de är utsatta:

Vill man uppmana till samspel måste man alltså lyfta allas ansvar. Så, hur skulle vi vilja ha det då?

Som vi visade igår när det gäller just väjningsplikt, så är ansvaret nästan alltid dubbelt. Cyklister har i princip bara ensidig väjningsplikt vid en typ av trafiklösning: När cykelbana upphör ut i trafiken. Då är det bara cyklister som ska väja.

När det gäller bilister å andra sidan så har de i princip bara ensidig väjningsplikt vid en enda typ av trafiklösning: vid cykelöverfarter.

I alla andra fall så är det som vi visade igår, olika former av dubbelt ansvar. Samspel alltså.

I vanlig trafik gäller antingen skylt eller högerregel. Cykelfält räknas som vilket körfält som helst, så där gäller vanliga trafikregler, inklusive reglerna för körfältsbyte. Vid cykelpassage råder nästan alltid dubbelt ansvar – något som Åklagarmyndigheten förtydligat i sitt Rätts-PM.

Så, vill man förenkla och faktiskt uppmana till samspel så skulle det kunna se ut så här:

”Kära trafikanter! När vi rör oss tillsammans i trafiken är det viktigt att samspela. De viktigaste åtgärderna alla trafikanter kan göra för att öka trafiksäkerheten tillsammans, är att anpassa farten, agera defensivt och söka samspel. I trafiken har alla skyldigheter, ingen har några rättigheter.

I Trafikförordningens grundbestämmelse för alla trafikanter står det att:

”1 § För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna. Trafikanten skall visa särskild hänsyn mot barn, äldre, skolpatruller och personer som det framgår har ett funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i trafiken.”

Du som cyklist, tänk på att du framför ett fordon och ska agera som ett sådant. Respektera andra trafikanter. Tänk på att korsningar är en av de farligaste platserna för cyklister, är du det minsta osäker, stanna hellre än att riskera att bli ihjälkörd. Tänk på att det oftast råder delad väjningsplikt som också omfattar dig. Det spelar ingen roll om du hade rätt, om du är död eller allvarligt skadad.

Du som är bilist, tänk på att du framför ett licenspliktigt fordon som är livsfarligt för alla andra. Tänk på att korsningar och övergångsställen är platser där du kan möta oskyddade trafikanter. Oftast råder delad väjningsplikt som också omfattar dig. Är du det minsta osäker, stanna hellre innan du korsar övergångsstället eller cykelpassagen, än att riskera att allvarligt skada eller döda en annan människa. Det spelar ingen roll om du hade rätt, om du dödat någon.

Du som är fotgängare, tänk på att du är en trafikant, respektera andra i trafiken. Innan du använder ett övergångsställe, säkerställ att korsande trafik har sett dig, är du det minsta osäker, stanna hellre. Försök gå tydligt och förutsägbart så att andra trafikanter förstår var du är på väg.”

Så lyfter man det gemensamma ansvaret, att det krävs att vi alla jobbar tillsammans, att vi samspelar, för att trafiken ska bli säker för alla – även de mest oskyddade trafikanterna.

Så skulle vi vilja ha det.