Terrorhinder mest hinder för icke-terrorister.

För fyra år sedan drabbades Stockholm av ett terrordåd, en terrorist körde en lastbil längs med Drottninggatan i hög fart och mejade ner alla som kom i vägen.

Rätt snart började myndigheterna utforska hur man kan förhindra att något liknande sker igen och nästan exakt ett år senare var en utredning klar, 15 april 2018.

Nu har effekterna dykt upp, bland annat på Götgatan och Medborgarplatsen i Stockholm, alltså längs en av cykeltrafikens mest trafikerade sträckor.

Och det är jäklarioss inte mycket yta över. Så här ser det ut på Medborgarplatsen:

Det kan vara svårt att se för den som inte cyklar här dagligdags, så här är är ett förtydligande, här är alltså den påbjudna cykelbanan:

Man kan väl konstatera att det kommer bli svårt att köra terrorlastbil här. Å andra sidan är det svårt att köra något här överhuvudtaget, till exempel cykel. Här möts alltså cyklister och fotgängare från bägge håll och betongklumparna, för det är två av någon anledning, ligger, såklart, mitt i vägen. Det är smalt, rejält smalt, att kryssa sig igenom, som cyklist får man hoppas att inte få möte.

Här ska dock sägas att uteserveringen till höger i bild bara ligger här halva året, så på vintern kanske det blir lite lättare. Givet att snöröjningen fungerar, det vill säga att de kommer förbi. Och, ska väl tilläggas, att utan uteservering får ju terrorlastbilar lättare att komma förbi också. Och som påpekades på Twitter, en utservering med bara glassarg är ju inte bar inte ett hinder för en terrorist i lastbil, utan till och med ett givet mål.

Det har också, av någon anledning, dykt upp terrorhinder nere vid Götgatans fot. Även här är det rejält smalt:

Här finns det en del att fundera över, till exempel att med en Nihola som på bilden ovan, så kommer bara en cyklist igenom i taget, och det lite knappt. Och det här är alltså cykeltrafikens Västerbron eller Essingeleden, här är det rejält med trafik på vardagarna. Risken att det blir kaos här varje morgon är överhängande – och betongklumparna är ju inte direkt utformade ”förlåtande”. Risken att få möte mellan stenarna är rätt stor, även en trafikslö kväll i juli:

Så här brukar det till exempel se ut just här på platsen, när det inte råder semesterkväll:

Alla kanske inte kan Götgatsbacken så, här står alltså de nya hindren:

Här kan man ju också passa på att fråga sig hur det kommer gå att snöröja. Nu kan ju sägas att det får man kanske hacka i sig, att trafiken får anpassa sig efter hindren. Men frågan är vad som hade hänt om man till exempel plötsligt stängt av hela Essingeleden och låtit trafiken filtrera en och en genom en enda fil i mitten. Hur funkar det till exempel i mildare situationen, till exempel när bara en påfart är avstängd?

Ja, det blir tillräckligt med köer för att det ska skrivas om i tidningen i alla fall.

Men sedan är ju också frågan vad syftet är med att stänga av kanske Stockholms mest intensiva cykelstråk – för en potentiell terrorlastbil har trots betongklumpar fortfarande gott om plats att passera:

Det är bara att köra på trottoaren och vi gissar att hugade terrorister inte hindras av att det är förbjudet. EDIT: Mellan husvägg och betonghinder på vänstra sidan på bilden ovan är det 3,9 meter.

Så, ska vi sammanfatta så har man ställt stora betongblock på ett sådant sätt att man faktiskt inte gör så mycket åt terrorhotet, men däremot gör det rejält svårare, och farligare, att cykla på platsen. Och gå, ska tilläggas, eftersom cykelköerna på Götgatan kommer hamna över de två generösa övergångställena precis innan. Samma sak på Medborgarplatsen, där vilsna fotgängare ska möta lika vilsna cyklister. Vi var lite tacksamma åt att det åtminstone stod reflexer ovanpå dem. Men vid en närmare betraktelse så visade det sig vara ett volontärinitativ, inte kommunen.

Vi återvänder snabbt och avslutningsvis till den där utredningen. Här är de intressenter som bjudits in att delta. Vi har tagit oss friheten att markera bil- och motororganisationer i gult och cykelorganisationer i grönt:

Sex motororganisationer alltså, och noll (0) cykelorganisationer. Vare sig Cykelfrämjandet eller Svensk Cykling är till exempel med. Nu ska sägas att vi inte är helt övertygande om att placeringen i exemplen ovan gjorts utifrån någon utredd utformning. Men det är ändå talande att cykelorganisationer så sällan deltar när det ska utredas. Vi minns ju till exempel när Nollvisionen skulle tas fram, alltså en långsiktig nationell trafikstrategi, med tusentals miljarder i budget, för att minska antalet allvarligt skadade eller dödade till noll.

Även här har vi markerat cykelorganisationer i grönt, citerad ur vårt tidigare inlägg.