Säg inte att prio är på gång- och cykeltrafiken när den inte är det.

Kommer ni ihåg Trafikverkets nya trafiklösning vid Vinsta? Vi tänkte så här i sommarvärmen återvända dit. Men via en omväg till nederländska Amersfoort, en stad en bit från Amsterdam känd kanske framförallt för att konstnären Piet Mondrian föddes här. Men det är såklart inte det som väcker Cyklistbloggens nyfikenhet just nu.

Nej, det här det här:

Det kan se lite plåttrigt ut, så låt oss bryta ner vad det handlar om. Det är alltså en korsningsituation, rätt lik den i Vinsta i Stockholm. Den har en grannlaga uppgift, den ska hantera sju trafikströmmar för cyklister, fem trafikströmmar för biltrafik i cirkulation och en genomgående. Utöver det så är det också spårtrafik. Vi benar ut så här:

Röda siffror är bil in/utfarter, grönt är cykel, blått är spårväg och gult är genomfarande biltrafik.

Några saker slår oss, det första är att passerade motorfordonstrafik går i tunnel i två filer och berör ingen på platsen överhuvudtaget. Det andra, att cykel, och för all del biltrafik, går i ytläge – bägge sidorna om genomfartsvägen (gul alltså), ligger i markplan. Spårvägen går rätt igenom och är avskiljd med bommar:

Det här är ju dels trafikplanering i OS-klass. Men också ett, tycker vi så amatörer vi är, ett exempel på hur man både lyckas ge prioritet åt den yteffektiva (och miljövänliga) cykeltrafiken och minskar barriäreffekterna av en genomfartsled.

Ett alternativ hade varit att låta genomfartstrafiken, alltså gul siffra på bilden ovan, gå i markplan rakt igenom samhället med en vanlig rondell för biltrafiken och så broar (eller tunnlar) för cykeltrafiken för att ta sig över. Och för att inte sträckan upp på bron skulle bli för brant för både cyklister och funktionshindrade, så hade man fått göra långa ramper. Vilket får oss att minnas, ja Vinsta utanför Stockholm. En kort rekapitulation (sorry alla som följde när vi skrev om det förra gången):

I Vinsta passerar det regionala cykelnätet. Här kommer också en på/avfart till Förbifart Stockholm ligga. Tidigare har det här varit en klassisk korsning. Vi gör på samma sätt som vi gjorde med Amersfoortbilden:

Det är fyra in/utfarter för motortrafik (rött) och fyra för gång/cykel. Inga spårvagnar. Allt går i markplan i samma nivå. Det här är det närmaste korsningsplanering 1A man kan komma. Så här ser det ut när man kommer in i den på väg 275:

Det kan se ut som att det är rätt många körfält, men det är bara för att Trafikverket varit generösa med svängfiler. Några meter bort är det enkelfiligt i varje riktning:

Men, nu vill Trafikverket göra det lätt och smidigt för trafikströmmarna som tillkommer från Förbifart Stockholm. Och håll nu Amersfoorts lösning i huvudet.

Vi är ledsna om det blir lite plåttrigt, men det krävs lite utzoomning för att få med hela trafiklösningen. Trafikverket har alltså bara smackat på en cirkulationsplats i markplan. Anslutande biltrafik, både lokaltrafik, genomfartstrafik och trafiken från Förbifart Stockholm går i markplan.

Man har breddat vägen rejält. Eftersom motortrafiken – också den som bara ska passera igenom och är helt ointresserade av saker som ”barriäreffekter” – ligger i markplan så måste all lokaltrafik för den oskyddade trafiken, fotgängare, cyklister och rörelsehindrade, antingen grävas ner eller lyftas upp. Och här valde man att lägga det på broar – vilket är orsaken till att vi måste zooma ut så mycket på bilden ovan för att få med allt. Kommer man från övre högra hörnet, kanske ni som följde när vi skrev om det förra gången minns, cykla, eller rullstola, en rejäl omväg:

Vi räknar igen:

Samma färger alltså, röd är in/utfart för motortrafik, grön för cykel (och gångtrafik). Efter Trafikverkets rondellkonstruerande har en gång/cykeltrafikström försvunnit, och en för motortrafik tillkommit. Det ger alltså, fem för motortrafik, tre för gång/cykel. (Ingen spårtrafik).

När du läst så här långt så har förmodligen övre delen av texten försvunnit från skärmen, så vi tar ett snabbt kliv tillbaks. Amersfoort, sju cykel, fem bil, en genomfartsled, och spårväg:

Visst, det är lite som att jämföra Cyklistbloggens gula bälte i Judo från 1981 med Distria Krasniqi, guldvinnaren från årets OS, men här är vad vi skulle vilja hävda:

Det största skillnaden mellan den svenska lösningen och den nederländska är vad man anser är viktigt.

I Nederländerna har man valt att prioritera lokalsamhället – att undvika barriäreffekter för dem som bor där. Därför behöver man vare sig ge sig ner i tunnlar, eller göra omvägar för att ta sig upp på broar, för att komma till andra sidan.

I Nederländerna prioriterar man cykeltrafiken. Därför finns anslutningar från alla håll, motorfilerna har hållits ner i antal, och genomfartstrafiken lagts i tunnel. Och därför behöver ingen cykla upp för en omväg via ramp.

I Sverige prioriterar vi istället genomfartstrafiken. Därför ligger vägen i markplan inte i tunnel. Det viktiga är att motortrafiken ska ha god framkomlighet, inte att lokalsamhället på de två sidorna ska hållas ihop rent fysiskt. Eller att trafikbullret hålls nere.

I Sverige prioriterar vi motortrafiken. Därför försvinner en passage för gång/cykeltrafik när Förbifarten ska ansluta och därför har man frikostigt med körfält. Vägen tillåts breda ut sig. Att bygga ett attraktivt ihophållet lokalsamhället kommer bli svårt. Ja, om man inte kommer i bil.

Och så kan det vara. Men då ska man säga det och inte hålla på att påstå att man prioriterar cykeltrafiken – som statliga myndigheter ju gärna gör nuförtiden.

Säg inte ”Vi prioriterar cykeltrafiken” för att sedan ge svar om att ”det inte går” och ”förutsättningarna var knepiga”, ”Det här var det bästa som gick efter omständigheterna”, eller som i fallet med Vinsta när en person frågade om det här verkligen var bästa lösningen:

”Höjer man till exempel Bergslagsvägen vid Skattegårdsvägen 6 meter för att få plats med en gc passage under så kräver det att man också höjer Skattegårdsvägen/Vinstavägen motsvarade så att de går att anknyta till från Bergslagsvägen. Det kan få den orimliga konsekvensen att närliggande bostäder och kontorsfastigheter delvis begravs under jordmassor. Den lösningen är alltså inte att rekommendera från våran sida.”

Eller ”Enda alternativet vi kan komma på till att bygga broar för cykeltrafiken är att bygga tunnlar. Och då måste vi begrava husen, det fattar du väl att det inte går, låt nu oss som kan det här jobba ifred.”. Titta igen på bilden från Amersfoort – inga hus begravda i jordmassor. Ett ärligare svar hade varit ”Det viktiga är att biltrafiken kommer fram lätt, utan köer och utan meck, och då blir det för dyrt att göra på något annat sätt”. Det hade varit ärligare.

Judo som sagt.