Hur noggrann är lagstiftaren?

Publicerad den

Ni kanske minns när vi frågade Transportstyrelsen om reglerna för ”cykelgata”? Representanter för myndighetera sa i media bland annat att på cykelgator kommer cyklister regera, de kommer t få företräde och biltrafiken får inte köra om dem. Vi kollade i reglerna och hittade rätt lite stöd för det, ni som vill läsa hela hittar det här:

CYKLISTER FÅR FÖRETRÄDE!

Vi passade också på att fråga Transportstyrelsen och deras svar på våra frågor kan väl i korthet sammanfattas med att icke, så blir det inte:

Vi kan inte se att det finns några undantag från hur cyklande ska placeras sig enligt 6 kap. 1 §. Hade regeringen önskat det på cykelgator så hade regeringen föreslagit och ev. ändrat den regeln.
Vad gäller trafikregler om omkörning eller regler om vilken sida fordonsförare får passera andra fordon så kan inte vi se några undantag eller att andra trafikregler ska gälla på cykelgatan än de som gäller generellt.

Transportstyrelsens svar

Anywhoo, vi läser i dagens DN om något helt annat. Lagstiftaren har lyckats förbjuda kommuner att utfärda parkeringsförbud:

När kommunen införde parkeringsavgift visade det sig nämligen att Trafikförordningen ändrats. Länsstyrelsen säger till DN:

– Den nya förordningstexten innebär att kommuner inte längre har rätt att utfärda parkeringsförbud. Om det är avsiktligt eller ett misstag vet jag inte, det får regeringskansliet svara på.

Och nepp, det visade sig vara helt oavsiktligt. Susanna Broms, kansliråd på infrastrukturdepartementet säger:

– Genom ett förbiseende fick bestämmelsen oavsiktligt en annan ordalydelse än den avsedda. Så snart regeringskansliet blev uppmärksammat på förhållandet påbörjades ett revideringsarbete.

Och fram tonar lite bilden av ett departement som stiftar lagar lite på känn. Frågan är, finns fler missar – och hur genomtänkt är egentligen lagstiftningen?

Kanske mindre än vad man tror.

Toppbild: Riksdagen Wikimedia/Hcmholme CC BY-SA 3.0

4 svar på ”Hur noggrann är lagstiftaren?”

  1. Jotack… Trafikförordningen 3 kap 48 § andra stycket: på en gång- eller cykelbana får andra fordon än tvåhjuliga cyklar eller tvåhjuliga mopeder klass II inte stannas eller parkeras = trehjuliga lastcyklar måste hållas i ständig rullning. Oförenligt med ett gäng andra paragrafer om t.ex. väjningsplikt.

    Vidare saxat från 65 §: När en förare avser att svänga skall visa sin avsikt genom att sträcka ut armen. En förare som avser att minska farten skall visa sin avsikt genom att höja armen. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad. Eftersom man ofta måste bromsa in när man svänger blir det svårt för personer med två eller färre armar att uppfylla båda delarna. Inte ens om man har fotbroms och balans nog att kunna styra utan styre klarar man sig, eftersom man samtidigt måste följa kravet i 6 kap 2 § att cyklande skall hålla minst en hand på styret.

    2. Vad beträffar din första synpunkt så måste man läsa Förordning om vägtrafikdefinitioner för att se att ”stillastående med ett fordon […] som föranleds av trafikförhållandena” (t.ex. när man måste stanna vid en korsning) inte räknas som stannande eller parkering. Men tre- eller fyrhjuliga cyklar får inte parkeras eller stannas för av- och påstigning, i- och urlastning vilket är en dum miss som drabbar handikappcyklar och lastcyklar. Samma regler borde gälla för alla cyklar! (Jag vet inte om enhjulingar räknas som cyklar eller som lekfordon, men det är å andra sidan så sällan man ser dem i trafiken.)

      Personligen tycker jag inte att cyklar borde få parkeras på gång- eller cykelbanor över huvud taget, av trafiksäkerhets- och framkomlighetsskäl (framför allt för personer med syn- eller rörelsenedsättning) om anvisad cykelparkering saknas.

Kommentarer är stängda.