Vi skrev ju i förra inlägget om att Transportstyrelsen nu föreslår regeringen att helt ta bort ”cykelpassager” som begrepp i trafiken. Vi tycker alltså att det är en dålig idé. Eller, det är en bra idé, fast dålig. Rörigt? Vi tar det från början:
Som det ser ut just nu är trafikreglerna kring korsningar mellan vanlig väg och cykelväg en ren regelröra – vi kallade det i ett tidigare inlägg för ”spagettikod”. Skälet är att reglerna utformades för motortrafik, inte cykeltrafik. Effekterna är att cyklister kommer ”från ingenstans” som ett undantag och resultatet kan ses i vårt genom vår tioåriga historia mest lästa inlägg, ”Den ultimata guiden till vem som har väjningsplikt”.
Därför är det en bra idé att rensa ut bland alla specialregler som gäller när cykelväg möter vanlig väg.
Men.
Reglerna kring det som i vanliga trafiken kallas ”korsningar”, men som i cykeltrafiken blir specialregler, har redan ändrats flera gånger de senaste tio åren.
Första gången var 2014. Det var då ”cykelpassagen” infördes. Det man gjorde var att man döpte om alla ”cykelöverfarter” till det nya ”cykelpassage”. Och införde en ny ”cykelöverfart”, en hastighetssäkrad och reglerad korsning, där korsande trafik, biltrafiken lite förenklat, hade väjningsplikt mot cyklisterna. ”Cykelpassagerna” var då ”allt annat” där cykelväg korsade vanlig väg.
Det som hände var i princip att med några få undantag (till exempel Östersund) blev alla de här korsningarna lite sämre, eftersom kommunerna visade sig vara oerhört ointresserade av att bygga några, betydligt dyrare, cykelöverfarter. Man lät helt enkelt allt bara vara som det alltid varit. I Stockholmsregionen är de så sällsynta att vi inte såg våra första förrän förra året.
Nästa steg kom fyra år senare, 2018, när man införde kravet att ”cykelpassager” måste vara utmärkta med vägmarkering. Vilket raskt nedgraderade förmodligen tusentals, om inte tiotusentals, cykelpassager till ”utfarter” – där till exempel bilparkering inte längre var förbjuden. Att måla alla dessa ”passager” skulle bli dyrt, något också Transportstyrelsen uppfattat i sitt svar till oss:
Svar: Om nu väghållarna vill att dagens omärkta cykelpassager ska gälla även efter 2018-10-15 så har de mycket att måla.
Och det gjorde de alltså inte. Man lät helt enkelt allt bara vara som det alltid varit. Igen.
Nu till Transportstyrelsens aktuella förslag: att helt slopa ”cykelpassager”. Rent konkret innebär det att kvar bara finns en korsningsform: cykelöverfarten. Den andra typen, ”utfart”, är inte en korsning överhuvudtaget, det är bara en cykelbana som tar slut (och sedan börjar om på andra sidan vägen).
Om vi då tittar på vad som skett vid de tidigare regeländringarna, så ligger det alltså i farans riktning att kommunerna inte kommer göra någonting. Man kommer helt enkelt låta det vara som det alltid varit. Det betyder få, eller inga, cykelöverfarter.
Eftersom det går och eftersom det är billigare.
Just det här regelverket har alltså ändrats två gånger tidigare. Man kan fråga sig varför Transportstyrelsen tror att om man gör samma sak en tredje gång som kommer resultatet bli ett annat.
En gissning är att de faktiskt inte tror det och att det i sig inte är något egentligt problem:
(…) en del cykelpassager kan komma att tas bort. Men cyklister kan korsa en gata, utan att en cykelpassage finns.
Det vill säga, det går ju rent tekniskt att köra över en vanlig väg på tvärsen även utan vägmarkering. Därmed nöjer sig Transportstyrelsen.
Ett helt annat sätt vore att göra som vi föreslog för ett par år sedan:
Sluta behandla cyklar som ett undantag i trafiken. Låt cykelvägar omfattas av samma trafiklagar som andra vägar.
Då blir en korsning, en korsning, reglerna blir samma för alla: samma högerregel, samma väjningsplikter. Tydligt. Det skulle sätta ett helt annat tryck på både stat och kommun. Vilket väl också är skälet till att det inte kommer ske. Lättare då att bara fortsätta göra vad man alltid gjort, och sedan klia sig i huvudet över varför cyklingen minskar.
Hah såg ni att Transportstyrelsen även vill göra det olagligt att cykla på körbana igen! En klar satsning på cykeltrafiken!
”Ta bort möjligheten att cykla på väg med hastighetsbegränsningen 50 km/h och om cyklisten är över 15 år när det finns cykelbana.”
Yes, kommer i inlägg i morgon!
Här håller jag inte med er. Jag är, i princip, helt för förslaget att slopa den markerade cykelpassagen eftersom den i stort sett inte betyder något sedan över 20 år.
Jag ska försöka summera det, kort.
Först en ordförklaring för de läsare som inte har skillnaden mellan cykelöverfart, omarkerad cykelpassage och markerad cykelpassage klar för sig, sedan en genomgång av trafikreglerna.
Cykelöverfart avsåg före 2014 en plats markerad med cykelöverfartsmarkeringen (M16, ”stora sockerbitarna”). Denna plats kallades under åren 2014-2018 för cykelpassage och efter det kallas den för markerad cykelpassage.
Cykelöverfart är efter 2014 en korsningspunkt med särskilda regler vad beträffar utformning utöver vägmarkering M16.
Cykelpassage var före 2014 en informell term för en omarkerad/oreglerad korsningspunkt för cykeltrafik, en korsningspunkt som inte var formell cykelöverfart. Under åren 2014-2018 så räknades både omarkerade och markerade cykelpassager som formell cykelpassage. Efter 2018 måste en cykelpassage vara markerad med vägmarkering M16, s.k. markerad cykelpassage.
1. I gamla vägtrafikkungörelsen (dvs. före 1999) gällde exakt samma regler på övergångsställe och cykelöverfart. Fordonsförare hade ett slags ”mjuk” väjningsplikt mot gående eller cyklister som var på väg att korsa gatan på övergångsstället resp. cykelöverfarten (VTK 83 §). Cykelöverfartens vägmarkering, de ”stora sockerbitarna”, var baserad på övergångsställets vägmarkering och användes ofta tillsammans med övergångsställe – logiskt eftersom exakt samma trafikregler gällde.
2. När trafikförordningen ersatte vägtrafikkungörelsen (1999) så skärptes fordonstrafikens regler vid övergångsstället (”förare [har] väjningsplikt mot gående”, TraF 3 kap. 61 §) samtidigt som de mildrades för cykelöverfart. Här förlorade cykelöverfarten det mesta av sin juridiska betydelse (med undantag för några mindre trafikregler om omkörnings- och parkeringsförbud, TraF 3 kap. 40-41 och 53 §§) men fortsatte att användas av väghållarna utan eftertanke.
3. 2014 infördes den nya korsningstypen cykelöverfart och de gamla cykelöverfarterna bytte formellt namn till cykelpassager. Mellan åren 2014 och 2018 så kom de gamla (omarkerade) cykelpassagerna att omfattas av de trafikregler för omkörnings- och parkeringsförbud som före 2014 bara hade gällt de gamla cykelöverfarterna.
De gamla cykelöverfarterna (pre-2014) förvandlades alltså inte till dåliga cykelpassager 2014 – den förändringen skedde redan 1999.
De gamla cykelpassagerna (pre-2014) blev förvisso försämrade 2018 när kravet på vägmarkering tillkom, men den status de förlorade 2018 hade bara haft sedan 2014 när de gamla cykelpassagerna, sannolikt på grund av att någon inte tänkt hela vägen, råkade inkluderas i det nya cykelpassagebegreppet. 2018 års regeländring vara bara en återställare till vad som gällt före 2014.
Vad beträffar att cykeltrafiken kan korsa en gata så har vägmarkering M16 (cykelöverfart pre-2014, markerad cykelpassage post-2014) aldrig haft det primära syftet att visa var man kan korsa en gata eller var det är lämpligt att korsa en gata. För det ändamålet har hela tiden funnits vägmarkering M4 Ledlinje. Så det är korrekt att en gata kan korsas även utan markerad cykelpassage, det gör ingen skillnad. Det har heller aldrig funnits något påbud för cyklist att korsa gata på cykelöverfart (pre-2014) till skillnad från de påbud som finns om att gående i första hand ska använda övergångsställe (TraF 7 kap. 3 §).
Eftersom det råder så stor förvirring om vad vägmarkering M16 betyder – ger den cykeltrafiken prioritet? visar den var det är lämpligt att korsa en gata? – när den egentligen inte betyder så mycket så är jag helt för att den tas bort. Vi ska varken ha vägmarkeringar som i stort sett inte betyder något eller vägmarkeringar som trafikanter, väghållare, trafikplanerare m.m. tror betyder något annat än vad de egentligen betyder.
Men Transportstyrelsens förslag är i övrigt ännu ett cykelfientligt haveri och bör begravas i tysthet av regeringen. Om något ska göras så är det, som ni också föreslår, en total översyn av trafikreglerna. De nuvarande trafikreglerna kan inte lappas och lagas mer, de är trasiga.