Linköping har konstaterat att det är mörkt i december och att det kan vara skönt med lite ljus och konst. Så här fint kan det se ut:
Magiskt va? Piggar upp i vintermörkret.
”Här kan man ta del av ett isbergs historia. Bågarna bildar en tunnel som leder in besökaren till att bidra till en akustisk och visuell symfoni.Varje båge symboliserar en djup spricka i isen som bildar en gigantisk orgelpipa vars tonalitet förändras i takt med att isen smälter. Genom rörelse adderas toner från naturens egen orgel. Kom in i isberget och bidra till naturens egen symfoni.” (från Linköpings hemsida)
Men, det måste ju vara säkert. Fear not, Linköping har flera punkter om hur man gör det här till ett säkert arrangemang:
”För att Vinterljus ska vara ett säkert arrangemang har vi tagit följande åtgärder:”
Men, vi saknar en punkt. Den om hur man gör det trafiksäkert när man lägger en konstinstallation mitt på en cykelbana. Så här ser det ut på dagstid:
Just här är den avspärrad, men tanken är alltså att man ska färdas genom de där bågarna genom det vackra ljuset. Men oops, de är ju rätt låga och trånga. Vad ska vi göra om det kommer sådana där cyklister på… cykelbanan?
Ja, måste man verkligen cykla hela tiden? Kan inte cyklister bara… låta bli. Absolut, och så blir det säkert för alla, när vi valt att förlägga konstverket på den enda plats som var tillgänglig, vi kunde i alla fall inte komma på några alternativ, mitt på vägen.
Om vi för en stund inte ska vara cyniska cyklistbloggare, utan bara uppgivna privatpersoner, så är det här så jäkla… tragiskt. En i grunden bra grej, att lysa upp lite i mörkret, blir istället något negativt, något som visar hur lågt cykling värderas.
Och sen skrivs det rapporter, och analyser där kommunerna kliar sig i huvudet: ”Hur ska vi få folk att cykla? Varför envisas folk med att ta bilen istället?
Tja. Vi har en gissning.