En grej vi inte riktigt hunnit med är att titta på Trafikverkets nya rapport/strategi med den inbjudande titeln ”Inriktningsunderlag inför transportinfrastrukturplaneringen för perioden 2022 − 2033 och 2022 − 2037”
För här finns det en godbit att läsa, scrollar man in några sidor hittar man rubriken ”Några viktiga åtgärder i urval” och där står att läsa:
Nedan belyses några förslag till åtgärder och förändringar inom transportsystemet som bedöms som betydande för att nå en tillgänglighet inom ramen för ett hållbart samhälle (…)
Ambitionen är inte att redovisa allt eller att beskriva alla behov, utan snarare att fokusera på centrala åtgärder och förändringar som är särskilt viktiga eller som har potential att bidra till måluppfyllelse snabbt eller effektivt.
Vi scrollar ner bland punkterna och hittar:
Trafiklagstiftningen bör ändras så att det blir möjligt att utforma trafikregleringar speciellt anpassade för cykeltrafik.
YES! Som vi tjatat om detta! Trafiksystemet som det ser ut idag är urgammalt och nästan helt anpassat efter biltrafiken. Och Trafikverket håller med!
I dag är en stor del av de trafikregleringar som lagstiftningen tillåter anpassade för biltrafik, inte för cykeltrafik. Förutom att det leder till sämre utformade trafiksystem riskerar det att leda till att trafikreglernas legitimitet urholkas. Att anpassa de möjliga trafikregleringarna till cykeltrafikens förutsättningar har en mycket hög kostnadseffektivitet. Exempel på cykeltrafikregleringar som bör vara möjliga att införa i de situationer där de är lämpliga är tillåten högersväng mot rött, cykling mot enkelriktat samt förenklade och förtydligade väjningsregler vid överfart över väg.
Förenklade väjningsregler! Anpassa trafikregleringarna till cykeltrafikens förutsättningar! Hög kostnadseffektivitet! Detta är spot on och vi känner här att vi hoppas att infrastrukturministern läser den här rapporten från sitt eget statliga verk. Det ovan handlar alltså enligt Trafikverket om:
Centrala åtgärder och förändringar som är särskilt viktiga eller som har potential att bidra till måluppfyllelse snabbt eller effektivt.
Bara att sätta igång.
Men. Det finns alltid ett ”men”. Efter att ha inköpt, men inte korkat upp, champagnen och slutat high-fiva här på den virtuella Cyklistbloggen-redaktionen, så snubblar vi över ytterligare en av Trafikverkets publikationer.
Denna gång en gammal klassiker, från 2000, då Trafikverket fortfarande hette Vägverket. Snart 21 år gammal alltså. I ”Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik” står det att läsa:
”Lagstiftningen är inte alltid anpassad för cykeltrafik”
Joråsatt, de visste det redan för 21 år sedan.
”Ett exempel är enkelriktade gator som tvingar cyklister att ta omvägar, trots att vägbredden på den enkelriktade gatan skulle kunna medge möte mellan bil och cykel. Att ge cyklister möjlighet att färdas mot förbjuden färdriktning skulle i många sammanhang öka framkomligheten för cyklister utan större olägenheter eller trafiksäkerhetsrisker.”
Redan för över tjugo år sedan visste staten alltså att cykling mot enkelriktat ökar framkomligheten ”utan större olägenheter eller trafiksäkerhetsbrister”. Så här skrev statliga Vägverket år 2000:
”Cyklister anklagas ofta för bristande trafikvett. I den mån det stämmer kan det delvis bero på att existerande infrastruktur och trafiklagstiftning är utformad med bilen som utgångspunkt. Flera av de förseelser som radas upp ovan har koppling till en trafiklagstiftning där cykeln kommer till korta eftersom motortrafikens storlek, tyngd och hastighet sätter norm.”
Det är alltså ingen random amatörcyklistblogg som skriver det ovan, utan en statlig myndighet. För två decennier sedan.
Kanske är det nu det händer. Kanske äntligen de statliga myndigheterna och beslutsfattarna läser sina egna rapporter och fattar beslut utifrån dem.
Vi håller andan.
Tipstack till Krister Isaksson.