I veckan hade jag ett ärende till Ektorps centrum i Nacka. Jag tog närmaste vägen, vilket är att cykla Värmdövägen från Danvikstull ungefär. Det är en nästan spikrak huvudled som går rätt igenom Nacka, det är inte för inte den är huvudväg för pendlingscyklister till och från just Nacka, men också hela Värmdölandet, Fisksätra och Saltsjöbaden.
Så här såg det ut vid Sickla Köpkvarter, och det är också ämnet för dagens bloggpost:
Som ni ser är det gallergrindar utställda i cykelbanan, med reflex-”sergeanter”. Det var knappt jag kom förbi med min lastade Nihola, för det var trångt i svängarna.
För tillfället håller de nämligen på att bygga vid Sickla köpkvarter och just här har de etablerat en utfart för byggtrafiken. Och vi fattar. Byggtrafik är farlig. Det är inget roligt att som cyklist bli överkörd av en fullastad lastbil. Sträckan är i nerförsbacke så just här njuter normalt cyklister av god framkomlighet och några sekunders vila efter att ha kämpat sig upp för den rätt branta backen precis innan. Syftet är såklart att få ner farten på cykeltrafiken och därmed göra passagen förbi byggtrafiken säkrare. Ingen vill bli ihjälkörd. Det är bra att kommunen tänker på trafiksäkerheten.
Men.
Tittar man till vänster på bilden så har inte samma omtanke av någon anledning gjorts för de EU-mopedister, motorcyklister och för all del bilister som passerar på huvudleden. Här är det bara att köra på i de 50 kilometer i timmen som är aktuell hastighetsbegränsning. För att som bilist bli påkörd av byggtrafik när man kommer i hög hastighet är inga problem. Eller motorcyklist för den delen.
Och här kommer vi till den springande punkten. Vi har flera gånger här på bloggen varit inne på att när det trafiksäkerheten ska fixas, så är det de oskyddade trafikanterna som får ta ansvaret. Det syns i de flera decennier utdaterade trafikförordningarna, det syns när det ska anläggas korsningar, det syns när övergångsställen tas bort. När någon annan, motortrafiken, inte klarar av att följa trafikreglerna, så får de oskyddade trafikanterna betala priset.
Och här handlar det alltså om när byggtrafik ska korsa en cykelbana. För det är exakt det de gör. Det finns i normalfallet ingen utfart här, utan den är bara till för just det här bygget. Så, om vi tittar på det ansvar som trafikförordningarna lägger på trafikanterna här, så är det glasklart att störst ansvar läggs på byggtrafiken. Inte nog med att det är den som faktiskt utgör faran, inte cyklisterna, de har dessutom väjningsplikt både enligt utfartsregeln och enligt regeln som handlar om fordon som korsar cykelbana.
Men, Värmdövägen är dessutom uppmärkt huvudled – och som vi konstaterat tidigare så omfattar huvudleden också cykelbanan.
Det är sällan trafikreglerna är så ohyggligt entydigt klara över vems ansvaret är som just på den här platsen: Det är byggtrafikens. Och hur löser kommunen det? Jo, genom att som alltid lägga det på cyklisterna.
För alldeles oavsett alla gamla trafikregler så är den reella principen i trafiken alltid att det ligger på den oskyddade trafikanten att hålla sig vid liv.
Och vad innebär den här lösningen i praktiken? Vi tar den på bild en gång till för tydlighets skull:
För det första att cyklister alltid, alltid måste i det närmaste stanna när de ska passera. Passagen är så smal att inte ens vanliga cyklister, än mindre jag som lastcyklist, kommer förbi. Det spelar ingen roll om det är en söndag med helt stillastående bygge och inte en lastbil inom mils avstånd, cyklisterna måste ändå hantera den här slalombanan. Framkomligheten närmar sig alltså noll, hela tiden, alltid.
För att få plats med den här lösningen har man dessutom tvingats spärra av gångbanan helt. Så, fotgängare tvingas alltså in i cykeltrafiken vilket i sig innebär en trafikfara både för cyklister och fotgängare. Det innebär också att när det är fotgängare som passerar så måste cyklister leda. För jag som cyklist har ingen som helst lust att stressa stackars fotgängare bara för att kommunen spärrat deras väg.
Men i Sverige vet inte trafikplanerarna att det är skillnad på fotgängare och cyklister, som vi skrivit om massor av gånger.
Alternativet hade såklart varit att konstatera att de gånger byggtrafiken ska ut så är det den som, enligt precis alla trafikregler, ska ta det ansvaret. Det är god sikt på platsen i bägge riktningar. Inga cyklister, eller fotgängare, hamnar i någon död vinkel. Det handlar bara om att ta det lugnt när man korsar. Ett annat alternativ hade varit att trafikljusreglera sträckan, så att all trafik får rött när en byggtransport ska ut. Ett tredje alternativ hade varit att de gånger en lastbil ska ut, så låter man en flaggvakt stoppa trafiken och släppa ut bilen.
Inget av detta gör man – eftersom i Sverige lägger man alltid ansvaret för överlevnad på de oskyddade trafikanterna. Man brukar prata om att Sverige saknar cykelkultur. Det här är ett exempel på det. Alldeles oavsett vad trafikregler, vägförordningar eller vanligt förnuft säger så är det cyklisternas, och fotgängarnas i det här fallet, ansvar. Jämt och alltid.
Vi noterade också på cykelturen att det är rejält med bygge för nya tunnelbanan längs Värmdövägen. Alla skyltar som informerade biltrafiken om detta stod placerade på cykelbanan, ofta mitt i.
Cykelkultur som sagt. EDIT: Så här skriver en cyklist till oss efter att vi publicerat den här texten:
Hej, jag passerar där varje (var)dag – då med en cykelvagn för två barn på släp. Vagnen kommer inte igenom passagen så jag tvingas cykla ut i körfältet uppe vid korsningen med rödljus, och sedan cykla hela vägen ned för backen för att sedan vika in igen vid nästa tillfälle (efter korsningen mot Aplhyddan) där gatstenarna återigen är låga. Det innebär att jag måste ha båda barnen i vagn bakom mig på körbanan i ett par hundra meter, med hungriga bilister som prompt skall köra om på väg ut mot Nacka/Värmdö. Det känns olustigt, osäkert och onödigt. En vansinnig lösning i mina ögon.