Det här är ett inlägg vi inte riktigt trodde vi skulle skriva: Om hur vi uppskattar vägvisningsskyltar för cyklister.
Vi har länge varit rätt oimponerade, eller ointresserade av de vägvisningsskyltar som senaste åren dykt upp i Stockholm med omnejd. Till skillnad från bilister kan cyklister oftast ta nästan hur många vägar som helst till ett färdmål och vi tänkte att det skulle krävas skyltar i varenda korsning för att göra någon skillnad för cyklister. Fullständigt meningslöst alltså. Plus, att en kart-app inte är längre bort än innerfickan och mobilen.
Det var innan Corona kan vi säga. Sedan april har Cyklistbloggen nämligen inte bara jobbpendlat. När man jobbpendlar kan man vägen på sina fem fingrar, varenda korsning, varenda gatsten, man hittar. Här behövs inga skyltar. Men, Corona innebar betydligt mindre jobbpendlande och en rejäl förlust i ”cykelmil per vecka”. Och då mår Cyklistbloggare inte bra. Vi har därför börjat, ja, bara cykla runt. Flanörcykla. Det har också visat sig vara ett alldeles utmärkt Coronasäkrat umgängessätt – att flanörcykla tillsammans. Två timmar på kvällen utan mål runt Stockholm ger helt andra insikter än den ”syftescykling” vi normalt gör. Och när kollektivtrafiken är en no-go zone så har även inbitna Cyklistbloggare funnit extra motivation att cykla precis jämt.
Det känns som vi hojat precis överallt i Stockholm. Hamnat mitt i bygget av Förbifarten på Färingsö, rundat Fisksätra två gånger på väg till Saltsjöbaden, försökt ta oss förbi Mall of Scandinavia i Solna, sett blåa cykelöverfarter i Danderyd, upplevt den labyrint som är Enskede, plötsligt hamnat vid en oljedepå i Nacka, och möts av sidvinden på Lidingöbron. Och överallt har vi haft löjligt stor hjälp av skyltar. För vårt lokalsinne är till precis ingen hjälp.
Vi har lärt oss att älska de där skyltarna. När man plötsligt står bland en miljard identiska villor i Enskede och inte har en aning om ens vad norr är, så är det skönt att plötsligt se den där ensamma stolpen med en enkel pil och texten ”Älvsjö”. Plötsligt får man en riktning. Nej, de visar inte alltid genaste vägen. Men nästan alltid enklaste vägen och det är gott nog.
Och visst, Google Maps hjälper till också, genom att visa exakt var man är hela tiden. Men har man inte mobilen i fäste på styret betyder det att man måste stanna och plocka fram mobilen varje gång man är osäker. Och det blir ett fasligt stannande. Nu är det bara att hoja på och är man osäker så vet man att det dyker upp en skylt förr eller senare.
De är små, oansenliga och får inte tillräckligt uppskattning. På riktigt, vi älskar dem. Fullständigt lysande. Och i de fall man tappar bort sig helt, kan man alltid skaffa en ringklocka med kompass.
