Alltså, det här har gått och gnagt i oss i ett par dagar nu. Branschorganisationen Svensk Cykling lyfter Coronasatstningar, eller avsaknaden av dem, i ett Facebookinlägg, som avslutas med:
”Kom igen nu Sverige. Allt fler cyklar och ännu fler skulle kunna göra det om förutsättningarna var bättre. Vilken åtgärd skulle kunna få effekt där du bor?”
YES! Verkligen. Sverige borde kunna bättre. Men, vilka exempel lyfter de som positiva?
Jo.
”Sveriges andra insats för att få fler att cykla under coronapandemin är beslutad. Västerås Stad ska klippa buskar längs cykelbanorna.”
Västerås har alltså börjat med vad väl närmast kan beskrivas som grundläggande underhåll.
Det andra exemplet Svensk Cykling lyfter är…
I Sverige har inte staten gjort något, men i Göteborg har det under sommaren varit möjligt att cykla i vägbanan på Linnégatan.
Vi börjar med att konstatera att sedan 2018 finns det inget som hindrat cyklisterna att cykla i vägbanan på Linnégatan i Göteborg. Det är tillåtet. Inget nytt.
Det sagt, vad som faktiskt har hänt, själva ”satsningen” är att cykelbanan på Linnégatan tagits bort. Vi har skrivit om det här och tycker nog att Sveriges Radios vinkel är en bättre beskrivning av den här ”satsningen”:
Men, det är märkligt att en organisation som ska jobba för bättre cykling lyfter det här två ”satsningarna” som goda exempel.
Vi väljer att tänka på det som en värdemätare för cyklingens status i Sverige – när inte ens en branschorganisation hittar bättre positiva exempel, ja då är det nog statusen inte jättehög.
EDIT: Svensk Cykling svarar Cyklistbloggen här.
Toppbild: Meloncykel för uppmärksamhet.