I går kom regeringen med sitt nya gröna budgetförslag, och cyklisterna får:
”Regeringen föreslår miljonsatsning för att fler ska cykla”.
Det låter ju imposant. Men som cyklister är vi ju vana vid att just ”miljonsatsning” används för att beskriva ofta rätt beskedliga satsningar.
Vårt svar blev således:
Och japp, det skulle det. Här ska tilläggas att som strykrädd cyklist är man livrädd för att gnälla. Herrejösses, ”miljoner!”, hur bortskämda kan vi bli som bara klagar för precis allt? Blir vi aldrig nöjda liksom! Men.
”Miljonsatsning” hade kanske varit värt ett eget pressmeddelande om man är kommunpolitiker i en mindre svensk stad. Men om man ansvarar för hela den svenska statliga trafikpolitiken?
Här hade vi tänkt skriva några rader, men Expressen hann före, så vi snor raskt:
Cykelbanor är visserligen betydligt billigare att bygga än vägar och järnvägar. Men några hundra miljoner kronor är ändå att betrakta som en struntsumma. I exempelvis Stockholms innerstad kostar nya cykelbanor som en jämförelse mellan 20 och 30 miljoner kronor per kilometer.
Än mer provocerande är att regeringen nästa år bara satsar 25 miljoner kronor extra på de statliga cykelbanorna. I debatten påstås det ofta felaktigt att infrastruktur för cykling skulle vara en rent kommunal fråga. Men Trafikverket ansvarar för över 256 mil – det är en åttondel av all cykelväg i landet.
Som jämförelse kostade Norra Länken, en lokal genomfartsväg i Stockholm, statliga Trafikverket 9,3 miljarder kronor, dåtidens penningvärde, för ett par år sedan.
Toppbild: Rosenbad, Stockholm Tage Olsin/Wikimedia CC-BY-SA 2.0