Räkna inte med SL

Vi har hört det ett par gånger nu – att SL tittar på att tillåta cyklar mer omfattande i lokaltrafiken. Idag är det tillåtet på vissa pendeltåg, men bara utanför rusningstrafik och inte på de stora knutpunkterna, till exempel T-Centralen.

Och det börjar bli en vana nu, politiker berättar att de ska börja ”göra försök” med cyklar någonstans, försök som sedan snabbt skjuts ner.

Nu senast är det försök med cyklar på Tvärbanan, ett försök som skulle påbörjats i april i år, visserligen bara i lågtrafik. Från Direktpress.se i oktober 2019:

”Cyklar ska tillåtas på Tvärbanan

Snart blir det fritt fram att ta med cykel på Tvärbanan i lågtrafik. Det står klart när den blågröna majoriteten i Region Stockholms idag presenterar sin budget för 2020.”

Därefter blev det tyst så i våras pingade vi in kollektivtrafikslandstingsrådet (puh) på Twitter:

Ge mig veckan ut så kan jag förhoppningsvis ge dig ett svar

— Tomas Eriksson (@MpTomasE) April 19, 2020

Därefter har det varit tvärtyst, och så i veckan dök svaret upp i form av en artikel i Mitt i Stockholm:

”Utlovade försöket med cykel på tvärbanan blir inte av”

Och vi får lite av en deja-vu. Har vi inte varit med om det här tidigare? Jo, faktiskt flera gånger.

Vi spolar tillbaks tiden till 2014 och inköpen av nya tunnelbanetåg:

”Ta med cykeln på tunnelbanan redan 2015

Snart får du ta med cykeln på tunnelbanan, på alla linjer. När SL:s tunnelbanevagnar byggs omskapas plats för cyklar redan i slutet av 2015.”

Alltså, först måste vi ju ryckas med i tidningarnas fullständigt obotliga optimism. ”Snart fritt fram” ”Redan 2015”.

Minns ni den där dagen när folk började ta med hojarna i tunnelbanan för fem år sedan? Inte vi heller. För det blev inte av. Det hindrade inte tidningarna från att 2015 fortfarande hålla hoppet uppe:

”Här är Stockholms nya tunnebanetåg – med plats för cyklar”

Sara Svanström (FP) i trafiknämnden säger då:

”– Ja, i de nya vagnarna finns ett planerat utrymme för barnvagnar, rullstolar och cyklar, säger Sara Svanström.”

Planerat alltså. Men det blev alltså aldrig så.

Gemensamt för alla de här försöken är att politikerna lovar, och sedan stoppar tjänstemännen det.

Nu senast med Tvärbaneförsöket, där entreprenören som kör Tvärbanan, Arriva, skyller på SL, som skyller på tågen.

Och politikerna återvänder till det de sa sig ha gjort när det gäller tunnelbanan, alltså att köpa in rätt sorts tåg.

Alltså precis det de sa att de gjorde när de köpte in nya tunnelbanetåg för sex år sedan – ni minns det där:

Man får väl hoppas att de nästa gång de planerar för ett utrymme för cyklar också planerar för ett utrymme för cyklar, eftersom det tydligen inte räcker med att man bara planerar för det. Sa de cyniskt.

Funkar i resten av världen

Här ska man inflika att det här med cykel i kollektivtrafiken är något som stora delar av resten av världen lyckats lösa sedan länge. Danmark till exempel, som inte fick tunnelbana i huvudstaden förrän 2002 klarar av det:

En annan viktig faktor är att man i hela huvudstadsområdet får lov att ta med sin cykel gratis på den danska tunnelbanan, S-toget, där man satsat stort på cykelvagnar i tåget. Det har fått fler köpenhamnare att ta med cykeln – och passagerarantalet har ökat med åtta procent, enligt DSB.

(EDIT: S-Toget är pendlingståget, men både på det och i Metron, alltså tunnelbanan, får man ta med cykel).

I Madrid får man det, i Amsterdam, i Barcelona, i Montreal och så vidare.

I vårt östra grannland Finland skriver de så här om cykel i tunnelbanan:

”Cykling och kollektivtrafik hör väl samman. Kombinera de bästa sidorna av cykling och kollektivtrafik: cykla en del av resan och fortsätt med kollektivtrafiken fram. Det finns utrymme också för cyklar på infartsparkeringsområdena.”

Samma sak med cykel på bussen, som finns i många städer i USA, tex i Chicago och Austin för att nämna bara två exempel.

Ett annat slumpvis exempel är Wellington i Nya Zeeland vars nya bussar kommer med cykelrack längst fram:

Och som av en slump dyker vi på ett kundärende till SL, där en resenär, som inte är vi, frågar SL just om cykel på tunnelbanan. Och det här väl här någonstans man närmar sig den verkliga orsaken – när svaret inte ställs till journalister som riskerar att publicera vad man säger – utan till en enskild kund. Vi citerar därför kundserviceärende nummer 4996008:

”Trots att det stämmer (i t.ex. den nyhetsartikel från 2014 du länkat) att det tidigare funnits diskussioner om lämpligheten att medta cykel, vill vi vara noga med att poängtera att politikern som intervjuats i artikeln uttryckt sina egna åsikter och inte angett att det handlar om ett då redan fattat beslut”

Det vill säga SL poängterar att politikern önsketänker.

Förutom att kollektivtrafiken i första hand är tänkt att fungera som transport av människor (inte godstransport), blir det framförallt i rusningstrafik risk för problem när stora resandeströmmar behöver transporteras.

Om du kommer med cykel så ägnar du dig alltså åt godstransport.

Sedan följer en beskrivning av alla sätt en cykel är livsfarlig i kollektivtrafiken och så sedan den här passusen – som vi tror är helt central för att förstå varför vi aldrig kommer se någon cykelmöjlighet i Stockholms kollektivtrafik:

Cykel är framförallt ett sätt att avlasta kollektivtrafiken och bilresandet och på de flesta av våra fordon kan gångar och utrymningsvägar lätt blockeras en cykel.

Cykel är framförallt ett sätt att avlasta kollektivtrafiken. Fundera på den meningen.

”Multimodal resa”

Och nu måste vi ge oss in i rätt tråkig trafikteori – men vi ska försöka hålla teoridelen kort. Det finns ett begrepp som heter ”multimodalitet”. Det innebär i det här fallet helt enkelt att man gör samma resa med flera olika transportsätt. Man kanske kör bil till en plats och sedan går sista biten. Eller åker pendeltåg från till exempel Stockholm till Uppsala och tar en taxi dit man ska.

Det går oftas snabbare att resa om man kan använda många olika sorters transport, eftersom ett transportsätt sällan är optimalt i alla lägen.

Ett praktiskt slumpvis exempel

Åker du multimodalt kan du resa på sätt som du själv väljer, men som trafikplanerarna kanske inte tänkt sig. Säg att du ska från Jakobsberg till Täby, till Tjädervägen. Men du ska också träffa någon kort i Sollentuna Centrum först.

Först tar du buss 567 i 35 minuter:

När du träffats klart i Sollentuna, ska du fortsätta resan till Täby. På hoj är det en resa på knappt sju kilometer, eller en knapp halvtimme på hoj (med reservation för att Googles cykelråd inte alltid faktiskt är de snabbaste. Cyklar du här, lämna gärna en kommentar):

Med kollektivtrafik blir det en rätt omständlig resa eftersom SL inte riktigt tänkt tanken att folk skulle behöva åka här. Istället för 28 minuter blir resan istället över en timme och tre byten:

Med tre byten och du får ändå gå sista biten, enligt SL i sjutton minuter:

(Fråga mig inte varför SL väljer Dvärgvägen, men enligt kartan ligger den precis vid Tjädervägen…)

Så, om jag väljer att resa multimodalt, det vill säga tar med cykeln, så kan jag åka från Jakobsberg, med cykeln på bussen, och sedan cykla sista sträckan. Utan väntetid och byten.

Det här var bara ett exempel. Men sammanfattningsvis så innebär det
här att man tar med cykeln för att göra det snabbare att resa och mer flexibelt. När man kombinerar olika transportslag så blir det betydligt lättare.

Men, i SL:s värld så är en cykel plötsligt en godstransport, som om enda syftet att ha med hoj var just för att man behövde frakta den, inte sig själv. Och i SL:s värld är enda funktionen för cykel, att ”avlasta” kollektivtrafiken, inte att göra den mer attraktiv och praktisk för resenärerna.

Det, menar vi, betyder att vi inte i överskådlig framtid kommer se SL underlätta för resenärer att ta med cykeln. De har överhuvudtaget inte ens förstått idén än.

Alldeles oavsett vad politiker önsketänker eller journalister optimistiskt skriver.