För några dagar sedan skrev vi om det nya bostadsområdet Vega i Haninge, en bit utanför Stockholm. Där kommunen erkände att de misslyckats, men svarade att de skulle lära sig det till nästa gång.
Och igår, på Cykelns dag (tror vi det hette), så passade Cyklistbloggen på att okynnescykla i den solvarma nysommarkvällen – till Norra Djurgårdsstaden. Ett bostadsområde som är så nytt att det inte är klart än. Här borde förutsättningarna för cykling vara lysande. Stockholm har haft en framkomlighetstrategi med fokus på cyklister i många år ju. Vi ska säga att det verkligen bara var en ren flanörcykling, så det här är inte något försök till systematisk analys eller så. Bara grejor vi tänkte på när vi passerade.
Det var… sådär. Vi kom från Frihamnen, följde skyltarna mot ”Norra Djurgårdsstaden”, men leddes av någon anledning då över på fel sida av kanalen och leddes… runt hela bostadsområdet. En rejäl bit. Och när vi väl hittade en bro över, så fick man inte cykla där.
Varför begriper vi inte, för det är en bred bro, med bred grusväg upp till själva bostadsområdet.
Vid det laget var vi lite trötta på att cykla runt, så vi ledde över. Och hamnade på prima gatsten, kanske ett av världens sämsta cykelunderlag. Men, de hade fasat av gastenen längs vägkanten, så det skulle bli bekvämare att cykla där.
Vilket är en rätt dålig ide och vi ska försöka visa varför, med den här lilla snutten film. Som ni ser undviker vi att använda den där jämna, fina remsan. Pedagogiskt som vore det med flit, öppnas en dörr för oss:
Ja, ni ser ju. Precis där det är gjort bekvämare att cykla, där öppnas bildörrar – alltså det som kallas ”dörrzonen”. Det är, får man säga, en riktigt dålig idé att befinna sig där som cyklist. Men det är rätt vanligt i Stockholm att kommunens trafikplanerare vill ha cyklisterna där, av någon anledning. Man tänker att det någon gång borde framgå att det inte är en bra idé. Kanske nästa gång.
Sedan fanns det faktiskt några sträckor med riktigt bra cykelväg, men kan någon förklara (obs! retorisk fråga!) det här:
Det är en korsning med väjningsplikt. Biltrafiken på vägen bredvid kör ut som vanligt. Men det gäller inte cyklister:
Cyklister får svänga rätt rejält åt höger först:
Sedan får man svänga lika brant åt vänster – och i det här läget ser man precis ingenting av trafiken som kommer från vänster, eftersom man måste hålla balansen och inte kan vrida huvudet hur mycket som helst:
Och sedan vänster igen och cykla tillbaks igen. För en enkel korsningssväng. Tänk om man lät biltrafiken göra samma manövrar i varenda korsning.
Det märkliga är att det verkar finnas något slags avfasningar så att man skulle kunna cykla rakt. Men då hamnar man rätt märkligt i trafiken:
Vi har ingen aning om det är tänkt att man faktiskt ska kryssa sig över sådär, men om det är det hade det ju varit praktiskt med uppmärkning?
Och, när vi skulle försöka ta oss ifrån de hyggligt breda cykelbanorna, ja då var det, rejäla, kanter:
Det smällde rätt rejält i däcken när vi skulle ta oss ner från cykelvägen, över gatstenen och upp på tvärgatan, som ledde till det röda huset till vänster i bilden. Precis, förövrigt, som på tvärgatorna i Hammarby Sjöstad, ett område som faktiskt kan skylla på att det planerades på 90-talet, men som fått kritik under många år för just detta.
Men kanske förväntas cyklisterna bara köra igenom Norra Djurgårdsstaden och inte in i det, med tanke på cykelförbjudna broar och allt, sa de bittert.
Det här är alltså ett så nytt område att det ännu inte är klart. Och vi flanörcyklade bara igenom. Men givet hur hög svansföring Stockholm har haft de senaste åren när det gäller cykling, tycker man ändå att ett helt sprillans nytt område borde lyckas undvika sådana här rookiemisstag.
Kanske nästa gång.
Ni som cyklar i Norra Djurgårdsstaden – berätta gärna hur ni upplever det.
EDIT: Såklart hade Bicycling en text om det också. Från förra sommaren.