Äntligen, känner vi. Äntligen är det andra än slumpvisa amatörbloggare som lyfter frågan om att det helt saknas krav på hur en cykelväg ska utformas. Det finns inte ens, som till exempel Åklagarmyndigheten noterat, regler för att en cykelväg behöver utmärkas överhuvudtaget. Vilket gör det svårt att avgöra om det till exempel egentligen är en trottoar.
Både Cykelfrämjandet och Svensk cykling lyfte därför igår en uppsats av KTH-studenten Johan Egeskog, ”Cykelbanors bredd och cyklisters beteende: En metod för att uppskatta cyklisters upplevda risknivåer på olika bredder av cykelbanor”.
”Det finns väldigt få krav på utformningen av cykelinfrastruktur och det är i praktiken upp till varje enskild väghållare att sätta sina egna riktlinjer.”
Ja. Exakt så. Till skillnad från på vanliga vägar, där tydliga regler och krav finns.
Faktiskt så tydliga att de ibland placerar stolpar mitt i cykelbanan – eftersom trafikskyltar på väg inte får stå för långt bort från vägens kant, då gäller de inte. Men i cykelbanor får de såklart stå och det gör de.
Hur påverkas cyklister av bredden på cykelvägen? Det har Johan Egeskog, student vid KTH undersökt i en masteruppsats….
Geplaatst door Svensk Cykling op Dinsdag 9 juni 2020
Johan säger till Cykelfrämjandet att:
– I studien tittade jag på riskfaktorer i form av möten och en allt smalare cykelbana men i verkligheten skulle det lika väl kunna vara en riskabelt placerad stolpe eller fotgängare på en delad gång- och cykelbana.
– Det jag såg var att när en dubbelriktad cykelbana blev smalare än 2,4 meter uppmättes riskkompenserande beteenden i förhållande till mötande cyklister. Alltså att den mötande cyklisten då utgjorde en tillräckligt stor risk för att vilja placera sig närmare kanten. Men att cykla nära kanten också utgör en risk, vilket i så fall höjer den totala upplevda risknivån.
2,4 meter alltså, smalare så börjar cyklister ”riskkompensera”, det vill säga känna sig så otrygga att de försöker komma undan från faran.
Äntligen säger vi. Kanske kommer nu fler börja prata om det faktum att fordonsvägar i Sverige, för ett specifikt fordon, kan se ut precis hur som helst. Till exempel som en trottoar. Och vara precis hur smala som helst.
Kanske kan någon också pinga in infrastrukturministern om frågan. Han efterlyste ju tips häromdagen. Kanske dags för Svensk cykling och Cykelfrämjandet att boka ett möte. För snälla, tappa inte den här bollen nu!
Tills dess gläds vi åt att frågan äntligen, äntligen, verkar lyftas. Det obefintliga regelverket som styr hur svenska cykelvägar ska utformas måste uppdateras. Det ska inte vara upp till varenda kommun att själva hitta på och det ska inte gå att välja att helt enkelt prioritera ner cykelvägen så långt ner att man hamnar där med helt galet utformade vägar.