Det här känns som en tradition numera, att konstatera att Riksdagen avslår en massa cykelmotioner. Men det skedde alltså igen i veckan, ett rejält gäng motioner dessutom, över sjuttio stycken. Allihop för att vara exakt.
Vi har också lärt oss i veckan att det inte är exceptionellt att motioner avslås. Trots det vi lärde oss i skolan, så tonar en bild fram av riksdagsmotionerandet som snarare en dialogprocess, än en beslutsprocess. Där motionerna snarare syftar till att få igång diskussionen.
Det sagt, är det ändå intressant att både titta på vad det motioneras om, men också med vilka argument de avslås.
Många motioner
Sjuttio motioner är en del att gå igenom, men tack och lov är det någon som suttit och samlat dem under rubriker:
Och vi unnar oss lyxen att välja och vraka lite, för att inte göra det här blogginlägget till en liten roman.
Som synes finns här en klassiker, kravet på cykelhjälmslag – och som vanligt är det Socialdemokraterna som ligger bakom. Det har ju lite blivit deras paradgren i cykelfrågorna, att fokusera hårt på behovet att göra det olagligt för alla att cykla utan hjälm. I år har de också fått understöd från Sverigedemokraterna som valt att lägga en liknande motion, då dock bara för dem som är arton år eller yngre.
Intressant är också att rubriken ”Elsparkcyklar”, ett fenomen framförallt i storstäderna, hamnar på delad första plats mätt i antal motioner, med inte mindre än tolv motioner.
Ett fordonsslag som engagerar får man säga. Första platsen delas med rubriken ”Infrastruktur för ökad cykling” också den med tolv motioner.
Den nationella cykelstrategin levererar
Vi ska titta lite mer på några av motionerna, men först konstaterar vi att den Nationella Cykelstrategin verkligen har levererat… skäl att avslå cykelmotioner.
För standarformuleringen för att kunna dra till stämpeln ”avslås” på en motion är just med hänvisning till den nationella cykelstrategin. Ska man tro den nästan hundrasidiga sammanfattningen så är den nationela cykelstrategin en slags schweizisk armékniv, ett multiverktyg som kommer lösa alla problem.
Vi har försökt googla oss fram till vad konkret den nationella cykelstrategin förändrat sedan den infördes 2017, men hittar bara sex regeländringar från något år sedan. Det här gänget:
”I syfte att underlätta för cyklister” alltså. En snabb genomgång ger vid handen att bara en av ändringarna är något som gör någon relevant skillnad, en ändring gjorde det markant sämre, och resten är småförändringar. Den regeländring som gav någon relevant skillnad var den första, som ger cyklister möjlighet att välja att inte cykla på cykelbanan, utan istället cykla i blandtrafik. Paradoxalt nog är det en bra regeländring bara för att cykelinfrastrukturen är så häpnadsväckande uselt utformad i Sverige att cyklister helst inte vill använda den. Så, det är en regeländring som bara finns där för att svensk trafikpolitik är så erbarmligt usel på cykelområdet. Inget jättebra betyg på en ”nationell cykelstrategi”.
Den regeländring som gjorde det markant sämre var den som bestämde att en ”cykelpassage” måste målas i vägbanan. För den som vill ha ett längre resonemang om just det, så skrev vi om den när ändringen genomfördes.
Sen har nationella cykelstrategin gjort en del annat, som att instifta ett cykelråd – där Trafikverket (!) innehar ordförandeposten. Man kan säga att hittills har nationella cykelstrategin kostat en del skattepengar, gett en del folk nya titlar, skapat en del papper i form av rapporter, men i övrigt är det skralt när det gäller konkreta förändringar.
Men, alltså ett utmärkt verktyg för att snabbt avslå cykelmotioner.
Ser man istället motioner som ett sätt att skapa diskussion om saker som kanske senare kan ändras, kanske förväntningarna blir mer rimliga. Vad är det då som diskuteras?
Vad säger utskottet?
Ja, som sagt då mycket motionstext läggs alltså på elsparkcyklar. Av de cykelfrågor vi lyft här på bloggen finns framförallt de här tre med: den om att tillåta cykling mot enkelriktat, den om att sluta bygga bort möjligheten att cykla genom att införa 2+1 vägar och så den om att införa krav på avstånd i sidled vid omkörning.
I det första fallet, när det gäller cykla mot enkelriktat, så skrämde utskottet liv i den gamla statliga utredningen från 2012:
Inom ramen för Cyklingsutredningen (SOU 2012:70) som presenterades i oktober 2012 konstaterades bl.a. att de flesta problemen kopplade till trafikregler och cykling inte har sin grund i reglerna i sig utan bättres löses genom åtgärder i trafikmiljön.
Det här var ju något som sågades rätt hårt av alla som på den tiden var intresserade av cykling. Till exempel skrev VTI i sitt remissvar att:
Det må vara sant att det i lagstiftningen inte finns hinder för att främja cykeltrafiken. Å andra sidan finns det heller inte i lagstiftningen sådant som ger incitament för en omfördelning av resurser till satsningar som gynnar en positiv utveckling av cykeltrafiken. Cyklandet får inte ens den andel av budgeten som färdmedelsandelarna motiverar trots att man är väl medveten om att i länder med hög cykelfrekvens har ”stora investeringar gjorts i cykelinfrastrukturen (sid 235).
Vi var också skeptiskt vid den tiden och numera är vi ju helt övertygade om att Trafikförordningen behöver skrivas om från grunden. Illavarslande att Trafikutskottet stödjer sig på en åtta år gammal enmansutredning och helt avfärdar behoven av en vettig översyn. Det betyder att frågan i princip är stendöd i riksdagen.
En randanmärkning, på temat regler, är att riksdagens trafikutskott, som är så pigga på att hänvisa til
l den nationella cykelstrategin, missat att strategin faktiskt inneburit en lagändring, när utskottet här skriver att: ”Cykelpassagerna kan anges med vägmarkeringar.”. Nej, det ”kan” de inte. De ska det. Duh.
Vidare säger utskottet att:
Utskottet vill även peka på det svar som infrastrukturministern lämnade på en interpellation den 17mars 2020 där ministern konstaterade att det redan idag är möjligt att tillåta cykeltrafik i båda riktningarna, även om biltrafiken går i bara den ena riktningen, och att det fungerar så i många svenska städer.
Det går redan, skit i att alla lärdomar där det faktiskt gjorts på det viset visar att det inte funkar alltså. (Läs mer om infrastrukturministerns svar här).
Utskottet gillar verkligen infrastrukturministern, så de lägger också till att:
Utskottet välkomnar även ministerns uttalande att om det skulle visa sig att det är ett bekymmer och att det behövs förändringar kring detta är ministern också beredd att pröva att gå vidare.
Vilket det alltså har visat sig redan. Det var ju hela grejen med hallabaloo-et i Stockholm.
När det gällde 2+1-vägarna och dess förmåga att effektivt döda all cykling utanför storstäderna så säger utskottet, ja mest snömos:
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner om två-plus-ett-vägar, senast våren 2019 (bet. 2018/19:TU6). Utskottet underströk då vikten av att alltid beakta de oskyddade trafikanternas förutsättningar och behov inför ombyggnad av vägar och att detta ansvar ligger på alla infrastrukturhållare, såväl Trafikverket som kommunerna.
Utskottet välkomnar mot denna bakgrund att regeringen i skrivelsen Nationell planering för transportinfrastrukturen 2018–2029 anger att möjligheten att minska barriäreffekter och att underlätta för gång- och cykeltrafikanter i samband med mötessepareringsåtgärder bör övervägas i reserelationer där det kan anses vara motiverat (skr. 2017/18:278).
När det gäller avstånd i sidled vid omkörning, där motionen föreslår att den ska sättas till 1,5 meter, säger utskottet att:
”I promemorian konstateras vidare att det kan vara svårt att säga hur långt ett betryggande avstånd kan vara och att det är av just den anledningen som det inte går att bestämma ett visst mått (…) ”
Vilket gör oss tacksamma att det inte är utskottet som är ansvariga för Corona-pandemin: ”Hur långt isär man ska stå för att minska smittspridning? Det kan vara svårt att säga hur långt ett betryggande avstånd kan vara”. Utskottet konstaterar istället att:
Den slutsats som dras i promemorian är utifrån detta att det därför är upp till den som gör en omkörning att avgöra vilket avstånd som är lämpligt vid varje situation (…)”
Kör du om, så är det du som bestämmer.
Ytterligare en fråga, som vi faktiskt skrivit rätt lite om på bloggen, togs upp: Den om att Trafikverket inte får bygga cykelbanor utan att bygga ”vanlig” väg samtidigt:
”I samma motion föreslås en ändring i väglagen som gör det möjligt att förlägga cykelvägar på andra platser än längs det ordinarie vägnätet (yrkande 7). Motionärerna pekar på att Trafikverket enligt lag inte får bygga friliggande cykelvägar där det inte finns ett funktionellt samband med en statlig allmän väg.”
Det här är en fråga som till exempel Svenska cykelstäder driver och flera motionärer tar upp vad det innebär:
Enligt motionärerna är ett hinder för ökad cykling myndigheternas tolkning av väglagen och anläggningslagen som innebär att cykelleder inte får byggas om de inte ligger i närheten av och har ett funktionellt samband med en statlig väg för allmän samfärdsel. Att bygga separata cykelvägar som inte är i anslutning till bilväg har enligt motionärerna tolkats stå i strid med principen om allmän samfärdsel eller funktionellt samband med bilväg, och det finns därför stort behov av att tydliggöra lagstiftningen så att gång- och cykelvägar ska kunna byggas separat.
När cykelvägar inte definieras som allmän väg skapas enligt motionärerna också problem med ägandeskapet av den färdiga cykelvägen och otydlighet om vem som ansvarar för drift och underhåll av den färdiga cykelvägen.
Motionärerna pekar på att väglagens definition av väg och kraven på funktionellt samband och samfärdsel innebär attmöjligheten att få raka och logiska cykelstråk omöjliggörs. En enskild markägare kan med anledning av detta blockera en cykelvägsutbyggnad men skulle inte kunna förhindra en utbyggnad av en vanlig väg.”.
Här svarar Trafikutskottet att Trafikverket har fått i uppdrag att utreda om markåtkomst är ett hinder för tillkomsten av cykelvägar. Trafikverket ska vara klara med den utredningen senast nu i maj.
Vad det gäller ändring av regelverket så att statliga cykelvägar ska kunna byggas utan att behöva hänga ihop med en bilväg, så säger utskottet ingenting. Så, död fråga det också.
Avlsutningsvis skulle vi vilja tacka alla motionärer för ert idoga arbete med att lyfta cykelfrågor i riksdagen. Vi har inget annat belägg för det än magkänslan men det känns som att ni blir fler och fler riksdagsledamoter som ägnar frågan er tid och ert arbete. Det är vi mycket tacksamma för.
Överlag var det mycket snömos i svaren ni fick, och vi konstaterar att varje år när cykelmotioner avslås en masse med hänvisning till den nationella cykelstrategin, så höjs förväntningarna på densamma.
Vi väntar fortfarande.
Läs också:
Hela rapporten från Trafikutskottet
Riksdagen sa nej till en massa cykelgrejor i veckan (2016)
Riksdagen stoppar cykelmotioner med hänvisning till ny nationell cykelstrategi (2018)
Toppbild: Riksdagshuset /Wikimedia CC-BY-SA 3.0