Vi får ibland frågan om vi tycker Stockholm har blivit en ”cykelstad”. Vi svarar alltid nej – och vi har i flera inlägg försökt resonera kring varför, i maj i år skrev vi till exempel i ”Vi måste prata om varför Stockholm inte tycker det är viktigt med cyklister” att:
I vardagen, menar vi, blir det – fortfarande – nästan aldrig bra för cyklister. Ofta blir det inte bara dåligt, utan också direkt farligt.
Vår slutsats är att Stockholms cykelpolicy, den som kommuniceras när prestigeprojekten görs och när visioner ska framföras, oftast stannar där, vid enskilda prestigeprojekt och visioner. När vardagslunken kommer så är cykelvägarna ungefär lika viktiga, eller snarare oviktiga, som de alltid varit.
Och vi passar därför på att exemplifiera med hur Stockholm stad plötsligt i morse stängt av Strömbron:
För er som inte bor i stan så är Strömbron alltså huvudvägen för alla cyklister genom city i nord-sydlig riktning. All trafik från Slussen via Gamla Stan passerar antingen här eller över Vasabron på västra sidan av Gamla stan. Det är utpekat som pendlingsstråk i cykelplanen och för bara något år sedan breddades den för att öka kapaciteten.
Men i morse stod två kranbilar där. Inget konstigt med det, arbeten måste utföras och vägarbeten är vardag i en storstad. Som trafikant, förlåt bilist, sänker man farten, följer omledningen och så fortsätter man. Det enda som behövs är lite tålamod.
Men hur leds cykelpendlingstrafiken (och för den del gångtrafiken) om? Inte alls faktiskt. Precis innan avspärrningen har de lyckats ställa upp en skylt som varnar biltrafiken för plötsligt uppdykande cyklister:
Vilket såklart ger väldigt kort tid för bilisterna att förstå att här kan det komma pendlingstrafik. Vilket kanske är extra illa när det precis gått från +7 grader igår, till minus 2 och snö och halt. Med isbark i vägbanan – som kanske syns på bilden.
Cyklisterna får ingen förvarning alls, de brandgula informationsskyltarna sitter på själva avspärrningen, med en pil ut på vägbanan. Men innan man kommer dit måste man ta sig ner för en, extra hög, trottoarkant:
För det fanns ingen ramp ner. Och notera att man hamnar mitt i trafiken där. Det är körfält hela vägen till trottoarkanten. Här vill det till att biltrafiken är uppmärksam för att inte faktiskt köra på någon. Här är hastighetsbegränsningen 50 km/h.
Jag är lite glad att jag åkte senare på förmiddagen idag, så trafiken var låg. Och att jag inte cyklade med lastcykel. Eller i rullstolscykel.
Hur skulle det ha sett ut tycker vi, frågar ni nu.
Varningen för att cyklister kan komma, måste stå så långt innan att biltrafiken både får en förvarning och en tydlig anvisning exakt var cyklisterna kan komma ut. Alltså inte bara någon meter innan.
Cyklisterna behöver få en varning om att vägen är avspärrad rejält långt innan avspärrningen, inte bara på själva hindret, gärna flera gånger. Som man gör när man spärrar av bilvägar (när kapaciteten för Slussen skulle minskas hittades varningskyltar hela vägen bort på Kungsholmen, flera kilometer bort).
Det kostar några skyltar att göra det här. Och lite tankearbete, lite ”hur skulle jag vilja ha det om jag mot förmodan skulle ha cyklat”.
Om de verkligen hade velat göra det bra, hade de dessutom satt upp ett bufferthinder där cyklisterna ska ut, så att risken för att bli påkörd av bilist som missat alla skyltarna minimeras.
Sedan måste det självklart finnas fysisk möjlighet att ta sig förbi omledningen. Man ska inte behöva baxa ner cykeln för en extra hög trottoarkant. Det ska finnas en asfaltsramp.
Men vi felanmäler som vi brukar. Lite trötta på att behöva felanmäla självklarheter – det ska man inte behöva i en ”cykelstad”. Och lite besvikna, här handlar det inte ens om att spara pengar.