För ett par år sedan införde staten det nya begreppet ”Cykelöverfarter”. Där har korsande trafik väjningsplikt mot cyklister och tanken var nog att det skulle bli lite säkrare för cyklister.
Men vår farhåga då var att det istället skulle resultera i att väghållarna passade på att plocka bort en massa överfarter:
Med tanke på att många kommuner redan arbetar med att ta bort övergångsställen (läs mer här och här)och ersätter dem med ”gångpassager” så är risken stor att samma sak gäller cykelöverfarterna. Skälet att man tar bort övergångsställen är att olyckor sker vid vid dem och det gör det inte om man tar bort dem.
Läs mer: Nu införs väjningsplikt vid cykelöverfarter (2014)
Då tänkte vi alltså att det snarare skulle bli så att man lät de gamla passagerna vara, snarare än att faktiskt bygga cykelöverfarter av dem. I praktiken skulle förbättringen blir en försämring för cyklister.
Så i höstas kom nästa förändring för hur cykelvägar möter vanliga vägar. Tidigare var alla platser där cykelvägar korsade vanliga vägar en ”cykelpassage” – det behövdes ingen särskilt märkning.
Då, i oktober förra året, skrev vi så här:
Efter 15 oktober så krävs alltså vägmålning för att den här regeln ska gälla cykelbanor. Men cykelvägarna ligger ju kvar där de ligger. Omarkerade. Som en del av barn och ungas skolväg. Så här kan det se ut:
I korthet skulle en massa korsningar som tidigare räknats som ”cykelpassage” behöva målas upp med färg för att fortfarande räknas som cykelpassage. Om det inte skedde skulle det plötsligt bli… ingenting. Då gäller utfartsregeln, som bland annat innebär väjningsplikt, inga egentliga skyldigheter för korsande trafik, och att det blev helt okej att parkera igen dem som på bilden ovan. Ytterligare en försämring alltså.
Nu läser vi i Facebookgruppen ”Cykelstaden Linköping” att Linköping fattat beslut hur de ska göra. De svarar en av medlemmarna i gruppen så här:
”Linköpings kommun har inte för avsikt att markera ut cykelpassager. Anledningen är att det är samma vägmarkering som används både vid cykelpassager och cykelöverfarter. Det är olika regler som gäller för en passage och en överfart.
Vid en passage har cyklisten väjningsplikt och vid en överfart har motorfordonen väjningsplikt.
För att inte skapa en otydlig och osäker korsningspunkt för cyklister och motorfordon märker kommunen ut endast cykelöverfarter med vägmarkering.
Cykelpassager som inte märks ut är då att betrakta som en korsning där cyklisterna har väjningsplikt, alltså samma regler som gäller vid en passage.”
Det är så mycket i det här svaret att vi nästan inte vet var vi ska börja.
För det första beslutar Linköping sig alltså för att enväldigt avskaffa hela konceptet ”cykelpassage”. Såvida inte alla passager målas om till cykelöverfart i Linköping, har alltså lagändringen från 2014 alltså gjort precis det vi befarade: skapat en, rejäl, försämring för trafikanterna.
För det andra så visar det här ju hur dåligt lagförändringarna fungerar i praktiken. Här skriver ju Linköping i klartext att de underkänner lagstiftarens uppdelande i ”cykelpassage” och ”cykelöverfart”.
För det tredje, omärkta cykelpassager (som alltså inte är cykelpassager alls) är inte att betrakta som en korsning, alls. Det här har vi dragit miljarder gånger – för den som vill läsa mer så finns lagtexten sist i det här inlägget. Det innebär att de skyldigheter som faktiskt finns för korsande trafik vid riktiga cykelpassager försvinner helt. Det vill säga bland andra skyldigheten att inte stanna eller parkera där:
(3 kap 53§) Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart,
skyldighet att sakta in vid passagen:
(3 kap 61§): En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.
Skyldigheten att ge dem tillfälle att passera när man svänger över passagen:
(3 kap 61§):En förare som ska köra ut ur en cirkulationsplats eller annars efter att ha svängt i en vägkorsning ska passera en obevakad cykelpassage ska köra med låg hastighet och lämna cyklande och mopedförare som är ute på eller just ska färdas ut på cykelpassagen tillfälle att passera.
Eller förbud för att köra om:
(3 kap 40§): Fordon eller spårvagnar får inte köras om strax före eller på ett obevakat övergångsställe, en obevakad cykelpassage eller en cykelöverfart. Förordning (2014:1035).
I praktiken är den enda skyldigheten för korsande trafik, Trafikförordningens grundbestämmelser som ju gäller för alla i trafiken.
En betydande försämring för cyklister
Summa summarum, ytterligare ett exempel på hur flera , möjligen välmenande, lagändringar bara de senaste fem åren gjort det betydligt sämre, och farligare, för cyklister. Och det här med korsningar är viktigt för cyklisters framkomlighet, betydligt mer så än för vanlig motortrafik. Skälet ligger i hur man i Sverige bygger cykelbanor. Man gör det (nästan) alltid i anslutning till vanlig väg och cyklister måste då väja varje gång annan väg dyker upp. På ”vanliga” vägen tillämpas högerregel, väjningspliktsmärkning, huvudledsmärkning och så vidare. Där har väghållaren en väl utformat system för att kunna styra vilken trafik som ska prioriteras. Det samma gäller inte på cykelbanan.
Vi har skrivit om det här flera gånger, till exempel i de här två inläggen:
Varför bryr sig cyklister så mycket om korsningar?
En till synes liten förändring har alltså enormt genomslag för cykeltrafiken
och både dess säkerhet och framkomlighet.
Men i Stockholm gör man tvärtom
Sen konstaterar vi också att det här innebär att det inte finns någon samsyn i Sverige över hur trafikreglerna för cyklister ska tolkas. I Stockholm till exempel gör man en helt annan lösning:
Stockholms kommun försöker istället runda reglerna helt, genom att behandla cykelvägen som vilken väg som helst. Eftersom lagen inte tillåter det egentligen, ”cykelbana” räknas inte som riktig väg, så tvingas man bli kreativ.
Framförallt handlar det om att ändra prioriteringen, numera gäller det vid de ombyggda platserna att bilisterna, eller motorfordonsförarna, ska väja för cyklisterna. För att göra det tydligt har staden därför satsat på bland annat väjningspliktsskyltar för bilisterna, något som inte tidigare gjorts.
Det innebär att man höjer upp cykelbanan, försöker göra den ”obruten”. Då har korsande trafik väjningsplikt. Och sedan skyltar man som i vilken vanlig korsning som helst:
– Det är bra om cyklisterna är glada, det är för deras skull som det görs. Det görs där vi vill skapa en god framkomlighet för cyklisterna. Det är vårt sätt att göra cykelpassager lite säkrare, andra kommuner har valt nya vägmärket för cykelöverfart, men vi tycker det här är tydligare. Det här vägmärket fattar alla, säger Per- Åke Tjärnberg, projektledare på trafikkontoret.
Vi får se om det håller i domstol, tidigare domslut har satt ribban hög för vad som räknas som ”obruten cykelbana”. Läs till exempel också: Det kanske är värt några cyklisters liv att slippa ändra något.
Men, det är ett problem att svenska kommuner gör helt olika tolkningar, och använder helt olika praktik, för hur cyklister ska ta sig fram. Inte minst för trafiksäkerheten, där olika saker kan gälla i olika städer. Tänk om man gjort samma sak för biltrafiken, att ”Huvudled” i en kommun kunde märkas på ett sätt och på ett helt annat sätt i grannkommunen?
Och det visar hur långt Sverige har har gå för att bli ett ens okej cykelland.
Överkurs: Varför korsar inte cykelbanor vägar?
Trafikjuridiskt korsar cykelbanor aldrig vägar, vilket många inte vet om. Det finns juridiskt tre sätt för cyklister att ta sig över vägar när de kommer från cykelbanor:
- Antingen leds de ut i en utfart. Det betyder att inga vägmarkeringar finns alls. De är att jämställa med att köra ut från en parkeringsplats, från en stig eller en bensinstation, för att nämna några exempel (regleras i Trf 3 kap 21§)
- Eller så leds de ut på en cykelpassage. Den ska sedan förra året vara uppmärkt med färg i vägbanan. Den regleras i vägmärkesförordningen 4 kap 8§).
3. Eller så är det en cykelöverfart, som regleras på samma ställe som cykelpassage i vägmärkesförordningen. Den ska kompletteras med väjningslinje (M14) och Cykelöverfartsmärke (B8). Det behövs också en lokal trafikförordning och den ska vara hastighetssäkrad till 30 kilometer i timmen.
4. Det finns en fjärde situation också, men då korsar cykelbanan rent juridiskt inte vägen: Det är om cykelbanan är obruten. Då korsar istället annan trafik cykelbanan. Det finns inga tydliga regler för vad som gör en cykelbana ”obruten”.