Vi återvänder till Värtavägen igen lite kort, för att titta lite på hur det ser ut åt andra hållet. Alltså mot Karlaplan.
Nu är det svårt att i text beskriva hur vägar ser ut, så för den som tycker det känns rörigt, så finns en Google Streetview där man står i rätt riktning här.
Värtavägen som vi skrev om igår, är till stora delar pendlingsstråk. Södergående tar vägen slut i en vändplan för biltrafiken, men cykeltrafiken kan fortsätta över Karlaplan och vidare på pendlingsstråket längs Karlavägen.
Alltså längs grön pil på bilden:
Det ljusblå är alltså huvudstråket som går ner till Karlaplan, där det åter är pendlingsstråk. Det är en viktig förbindelse för allt trafik i nord-sydlig riktning.
Så här ser det ut när man cyklar:
Och vi tar det steg för steg. Först smalnar cykelvägen av till hälften av bredden när man passerar tunnelbaneuppgången. Här har de också av någon anledning valt att klämma in en cykelparkering, med effekten att cyklar rätt ofta står hela vägen ut i cykelbanan:
Sedan kommer man fram till pendlingsstråket. Och nu blir det rätt otydligt. Här leds man ut i en cykelpassage. Visserligen med röd asfalt, men fortfarande en passage. Här råder alltså väjningsplikt:
Nu övergår stråket från huvudstråk till pendlingsstråk, cyklisternas finaste vägar. Det är tydligt märkt så i cykelplanen, här inringat i grönt:
Vi påminner om Cykelplanens definition:
Vi citerar också:
För att uppnå hög kapacitet och trafiksäkerhet ska stråken vara tillräckligt breda så att omcykling och cykling i bredd medges. De ska vara uppdelade i två fält – för att hantera cyklister med olika hastigheter.
Ett pendlingsstråk ska vara bekvämt och säkert att cykla på. Detta innebär tillräcklig bredd för att medge omkörning, generösa kurvradier, bra sikt och god framkomlighet.
Vägvisningen på pendlingsstråk ska ha speciell färg och form som är att jämföra med bilvägvisningen. Vägvisningstavlorna kan vara märkta med stråknumrering och utmed stråken kan kompletterande stråkkartor
Cykelplanen har också ett särskilt avsnitt om framkomlighet. Där står till exempel att:
Korsningspunkter som ingår i pendlingsstråken ska utformas på ett sådant sätt att framkomligheten för cyklister främjas.
Vi tittar igen på bilden när man alltså kör ut på pendlingsstråket:
Här finns ju inget av det där. Det här är bara en vanlig utfart – som när biltrafik kör ut från en parkeringsplats. Trots det är det alltså en del i ett viktigt genomfartsstråk för cyklister. Men det blir värre. För vi inser när vi kört över hela vägen att vi helt missförstått det här pendlingsstråket:
Ser ni den slitna pilen och ”cykelmyran”? Här är det alltså inte tänkt att man ska köra alls i den här riktningen. Vi hamnar plötsligt mot trafiken.
Ur cykelplanen:
Vägvisningen på pendlingsstråk ska ha speciell färg och form som är att jämföra med bilvägvisningen. Vägvisningstavlorna kan vara märkta med stråknumrering och utmed stråken kan kompletterande stråkkartor.
Här hade det varit bra med en vägvisning överhuvudtaget (och här kan man också passa på att notera att det inte finns någon skylt som förbjuder cyklister att svänga vänster här. Vilket skulle leda till att de cyklar mot den tvåfiliga trafiken. Man har helt enkelt glömt sätta upp en enkelriktat pil).
Som det är utformat nu går det inte att se att man inte ska fortsätta rakt fram, utan att man ska svänga höger i blandtrafik:
Vilket för oss till vår sista fundering över det här pendlingsstråket. Nu åker vi istället åt andra hållet – det vill säga från pendlingsstråket på Karlavägen. ”Rätt” riktning på bilden ovan alltså. Då måste vi också korsa hela vägen, borta vid Karlavägen. Vi tar oss bort dit, Karlavägen till höger, Karlaplan till vänster:
Nu inser vi att det blir väldigt svårt att hänga med för dem som aldrig kör här, så här är en Streetviewlänk till.
Här måste man alltså, på pendlingsstråket, korsa två filer och helt utan vägmarkering ta sig in till parksidan av vägen (vänster i bilden ovan) och sedan svänga vänster, mot all övrig trafik. Röd pil på bilden ovan är alltså pendlingsstråksriktningen, grön pil ä
r all annan trafik.
Vi inser att vi faktiskt skrivit om det här tidigare, för sju år sedan. Det här är alltså en lösning som man inte gjort något med på rätt länge.
Men hela sträckan är alltså en del i ett trafiksystem för pendlingscyklister, som kommunen sagt ska utmärkas av god framkomlighet, med korsningspunkter där cyklisterna ska prioriteras.
Korsningspunkter som ingår i pendlingsstråken ska utformas på ett sådant sätt att framkomligheten för cyklister främjas.
Tycker ni det känns så, nu när Värtavägen är klar? Känns det som att korsningspunkterna på Valhallavägen och här vid Karlaplan har utformats så att framkomligheten för cyklister främjas?
Vi menar att det här är en utformning som snarare utmärks av att ha utformats utifrån principen att cykelvägar får den yta som är över. Och att trots att stora delar av den är helt nyanlagd, så är det fortfarande så att när cykelvägar korsar andra vägar, så lämnas cyklisterna att helt lista ut själva hur det ska gå till. Och också att helt själva ta ansvar för sin egen säkerhet och trygghet. Med lägst prioritet.