För fem år sedan bestämde sig Stockholms stad för att rusta upp pendlingsstråket på Värtavägen. Vi skrev om det i augusti 2014 och det betyder att det här blogginlägget är en del av kanske vårt längsta ”hålla koll på vad som händer”-projekt någonsin.
För nu är det klart. Först, så vi vet vad vi pratar om, det är den här sträckan det handlar om (Google Mapslänk). Den ligger på Östermalm och är utpekat som pendlingsstråk i Stockholms cykelplan:
När vi skrev 2014 var vi måttligt imponerade. Den föreslagna lösningen var rörig, bytte sida på vägen flera gånger och var inte särskilt motorvägslik.
Nu är det alltså klart. Hur blev det?
Jorå. Stora delar av sträckan blev betydligt bättre än vad de ursprungliga planerna gav vid handen. Då skulle vägen byta plats flera gånger. Men i slutändan lyckades kommunen lägga hela cykelbanan på östra sidan av vägen större delen av sträckan:
Som ni ser har de också här använt de nya ”hängande”-skyltar som kommunen sade sig vilja börja införa, för att slippa stolpar i cykelbanorna. Just här spelade de där dock mindre roll, eftersom alla övergångsställen längs Värtavägen ändå har samma lösning som man också använt på till exempel Kanalvägen söder om stan. Alltså att man tar halva cykelbanan till att ställa skylt på:
Ni som följde Cyklistbloggen då, minns att kommunen med lite enkel utformningsteknik tog bort stolpen ur körbanan:
Och numera gör man alltså som högra bilden direkt. Men stolpen är ju rent faktiskt på samma plats oavsett plattor och vita streck i vägen. Varför man inte valde att låta också ”Herr Gårman”-skylten vara hängade vet vi inte.
Men, i stort är den nya cykelbanan rimligt bred och rak och håller sig som sagt huvudsakligen på en sida av biltrafiken. Tidigare cyklade man i blandtrafik och vi gissar att särskilt när man cyklar norrut på gatan så känns den tryggare, eftersom man slipper ha trafik bakom sig i uppförsbacken.
Nu till det mindre bra. Värtavägen korsar här Valhallavägen. Nu vill vi påminna om prioriteringarna här: Den nya Värtavägen-cykelbanan är alltså utmärkt i Stockholms cykelplan som ”Pendlingsstråk”. Det betyder att den är den ”viktigaste” cykelbanetypen som finns, alltså som rubriken i lokaltidningen skrev, cyklisternas ”E4”. Cykelplanen skriver:
Notera ”breda cykelbanor med bra framkomlighet” och ”trafiksignaler anpassade till cykeltrafiken”.
Valhallavägen å andra sidan har visserligen varit en genomfarsled, men sedan 2014 är det tänkt att trafiken ska ta Norra Länken, som byggdes för över 9,3 miljarder, i stället. Valhallavägen planeras bli en ”stadsgata”.
Så, å ena sidan cyklisternas E4, å andra sidan en väg man la 9,3 miljarder på att möjliggöra mysig stadsgata. Hur ser det då ut när dessa korsar varandra? God framkomlighet, anpassade trafiksignaler och allt det? Nja.
Och nu blir det lite video för att göra det tydligare. Vi kommer nerifrån Karlaplan och ska alltså norrut.
(notera hur tät biltrafiken är när vi står och väntar på grönt…)
På södra sidan, i början av videon, färdas man alltså till vänster om den vanliga vägen. På norra sidan, efter korsningen, på den högra.
Korsningen av vägen börjar med två nittiograderssvängar, varav den första över potentiell korsande trafik:
I det här fallet kom det bara ett matbud på moppe, men det kan alltså komma bilar både rakt framifrån – bilen som syns på bilden, från vänster på Valhallavägen och bakifrån. Här gäller det alltså att ha plåtkoll samtidigt som man alltså svänger rejält.
Sedan kommer man till trafikljuset och också där ska man svänga nittio grader igen:
Här är det alltså ”för-rött”, det vill säga trafikljuset utgår från att biltrafiken ska ha grönt, såvida inte det kommer några cyklister.
För att komma över som cyklist, för att nå pendlingsstråket, måste man trycka på en knapp. Sedan får man vänta, rätt länge. Och köra över halva korsningen. För sedan kommer det ett trafikljus till. Som alltså inte är synkroniserat med det första. Här får man trycka på knapp igen.
Nu ska sägas att korsningen över Valhallavägen formellt sett inte är ett pendlingsstråk, utan ett ”huvudstråk” mellan två pendlingsstråk. Men läser man cykelplanen står det:
”På huvudstråken ska trafiksignalerna vara väl fungerande och utformade även med tanke på cyklisters framkomlighet där så är möjligt. Detektering ska finnas, och normalt även överanmälan.”
Detektering betyder alltså att trafikljusen känner av att cyklister närmar sig. Här är ju trafiksignalerna inte öv
erhuvudtaget utformade med cyklister i åtanke.
Appropå nittiograderssvängar – cykeltrafik som kommer från den nya cykelbanan söderut och ska höger på Valhallavägen, får svänga, ja bortåt 130 grader:
Trots det är Trafikkontoret tydligen nöjda:
– Genom att det finns flera möjliga vägar att åka går det att undvika tvära kurvor på platsen. Genom att ha flera olika möjligheter ger vi en valfrihet för cyklisterna, säger Ola Eriksson, presstalesperson på trafikkontoret.
Vad vi ser är enda sättet att undvika tvära kurvor att cykla på vanliga gatan. Då blir svängen mjuk och fin.
De många snäva kurvorna, som inte följer stadens egna riktlinjer, motiveras med platsbrist.
Eller, som det brukar, cykelvägen fick den yta som blev över.
Och cyklister är ju rationella varelser – hur gör de i den här nya trafiklösningen?
I rondellen vid finns en hel del skarpa kurvor och många cyklister väljer att cykla ut i vägen trots den sprillans nya asfalten. Per Grängsjö är en av dem.
– Ja, jag undrade ”hur tänkte man nu?”. Det känns lite konstigt, jag och alla andra åker såklart där det är enklast, säger han och tycker även att det är får många höga trottoarkanten längs sträckan.
Ja, för så här är samma sträcka om man helt skippar den nya cykelbanan och bara kör på vanliga vägen:
Nu slipper man alla tvära svängar, kurvorna är mjuka, man slipper trafikljusen och kan i stället samspela – här blev vi vänligt framvinkade av fotgängaren – och kommer över mycket fortare.
Så, liksom det brukar vara: låter man bli att använda den nya cykelvägen så blir allt bättre. Korsningen för biltrafiken från den lilla återvändsgränden över Valhallavägen är alltså bättre utformad än för cykeltrafiken på det nybyggda huvudstråket som går här.
Och vi stannar lite på återvändsgränden. För den nya cykelbanan passerar en utfart från garaget vid Fältöversten:
Jämför man med utformningen vid utfarten mot själva ”bilvägen”:
Så ser man en rätt tydlig skillnad. För dem av er som mot förmodan inte normalt närstuderar gator så kan man sammanfatta:
Det är bra sikt åt bägge hållen. ”Bilvägen” är belagd med asfalt och det finns en tydlig trottoarkant. I själva utfarten från garaget är underlaget gatsten, där man sedan kör ner från trottoarkanten ut på vägen. Kommer man från garaget märker man tydligt när man kör ut på vägen.
Rent regelmässigt betyder det här sammantaget att bilar som kommer ut ur garaget på vägen har väjningsplikt, utifrån ”utfartsregeln” (Trafikförordningen 3 kap 21§)
En förare har också väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen när föraren kommer in på en väg 1. från en parkeringsplats, en fastighet, en bensinstation eller från något annat liknande område i anslutning till vägen (…)
Men. Vi tittar igen på cykelbanan:
Här finns visserligen vita heldragna streck utformade med vit gatsten. Men som ni ser tar cykelbanan tvärt slut där gatstenen tar över. Det är ingen höjdskillnad.
Varför är det här viktigt? Jo, för att cyklister som cyklar ut från cykelbanor alltid har väjningsplikt – enligt samma regel, alltså ”utfartsregeln”:
En förare har också väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen när föraren kommer in på en väg (…)
3. från en cykelbana, en gågata, ett gångfartsområde eller från terräng (…)
Det skulle i så fall betyda att cyklister här har väjningsplikt mot korsande biltrafik som ska till och från garaget. Tittar man de domar som gjorts i liknande fall (till exempel här), så är det inte helt orimligt att det skulle tolkas så också här.
Det skulle betyda att även utfartstrafik från ett garage är viktigare än det här huvudstråket. Hade man istället valt att låta asfalten fortsätta över garageutfarten, så hade det varit utfarten som korsande cykelbanan. Då hade ansvaret för väjningsplikten varit mycket tydligare. Men det hade inte blivit lika snyggt med gatstenen såklart.
Och oavsett juridiken, så ligger den nybyggda cykelbanan precis utanför utfarten. Biltrafik som kommer inifrån garaget får ingen som helst varning att här är kan det komma korsande trafik i hög fart och sikten är precis noll:
Och i och med att bara gatstenen syns inifrån garaget, så går det heller inte att gissa sig till att det kan komma trafik både från höger och från vänster. Cyklisterna kommer dyka upp ”från ingenstans”.
Så, för att avsluta. Någon ”E4” blev det inte av Värtavägen och trots Norra Länken och cykelplaner så blev det inte särskilt bra framkomlighet. Cyklisterna på platsen röstar med hjulen och cyklar på den vanliga vägen.
Var det verkligen meningen?
Det här är del ett, här finns del två.