Tung, stabil och ruskigt stryktålig. Och dessutom tar den ordentligt med last. Är det här den perfekta pendlarhojen?
Min cyclocross är en snabb, lätt och effektiv pendlingsmaskin. Dock började det bli lite larvigt när jag skulle hämta barnen vid skolan varje dag. Ryggsäckar, gympapåsar, påsar med nygjorda, ömtåliga pyssel och teckningar skulle med. Dessutom ville minstingen gärna åka med på cykeln.
Nej, här behövdes en ny cykel. En lådcykel verkade overkill, men hos Simon på Cykelfabriken hade jag sett en hoj som kunde vara den perfekta kompromissen. Han kallade den Filibus Plus och efter många månaders sparande kunde jag hämta ut min orange paketcykel. Orange för att den syns bra och för att hedra mitt Nederländska påbrå.
Cykeln är rejält byggd i stål med ett litet flak fram. En trälåda med någon decimeters sarg gör att lasten ligger kvar.
Jag blev förtjust i den lite knasiga designen på cykeln – den är lite längre, har ett mindre framhjul för att få plats med flaket och är ingen dussincykel. Perfekt i mina ögon.
Det rejäla bygget med skivbromsar och hela konkabaletten gör att cykeln blev tung – bortåt 35 kilo. Så jag valde att utrusta cykeln med elassist.
Elassisten är av gammal typ. Med gammal menar jag att det tar ett tramptag innan motorn på ett ganska omilt sätt kickar in och börjar skjuta på. Men det fungerar för min vardagspendling.
Liten men lastar bra
Det lilla flaket ser inte mycket ut för världen men passar mina behov alldeles utmärkt.
Ett par ballongdäck och rejäla fälgar gör att det nog går att lasta 50-80 kilo på flaket. Några gånger har jag skjutsat min äldsta dotter plus last och då väger ekipaget en bra bit över 100 kilo. Det är inte optimalt men funkar. Då är det skönt med de rejäla skivbromsarna som får stopp på cykeln på ett förtroendefullt sätt.
Bara för att det går har jag gjort någon slags grej av att slänga all återvinning bara med cykeln. Flaket passar också utmärkt för en låda öl eller vin – bara en sån sak.
För jobbets räkning bestod rekordlasten av fyra kamerastativ, lampor och en låda med åtta flaskor exklusiv whisky, samt en komplett kamerautrustning som jag hade i ryggsäck. Elmotorn lät helt klart lite ansträngd och cykeln kändes väldigt tung, men sju kilometers färd gick alldeles utmärkt och cirka en halvtimme snabbare än det skulle gjort med bussen.
Bättre belysning ett krav
Lampan som satt på cykeln när jag köpte den var mer av ”be seen”-typ, men det är inte min grej. Jag körde med starkare batterilampa ett tag, men det kändes supercorny att behöva ladda batterilampor separat när det nu sitter ett stort batteri på cykeln. Efter nedslående surfning hittade jag inga lampor i Sverige, men på Elektrofahrrad24.de (älskar namnet), slog jag till på en Busch-Müller Cyo Premium-lampa med 80 friska lux och självklart StVZO-klassad utan tramsiga blinkningar eller att den bländar. Cykelverkstan fick installera lampan så den drivs av cykelns batteri och startas när jag aktiverar elassisten. Ett enormt lyft. Nu flyttar sig fotgängare från cykelbanorna och bilisterna verkar se mig. Plus att jag själv hinner upptäcka sandhögar och potthål i min färdväg. (På sommaren är det bara att stänga av lampans strömbrytare, så är den släckt trots att elen slås på.)
För att komplettera lampan med ännu mer ljus köpte jag en batteridriven LED-ljusslinga på lokala blomsterhandeln som jag virar runt ramen när det blir mörkt. Det livar upp en smula.
Så är den att cykla
Tyngdpunkten på Filibus Plus är låg. Framhjulet är förbundet med styret via länkarmar och jag antar att det är därför det är omöjligt att släppa händerna från styret, ens för några sekunder. Så en hand på styret krävs. Ramen i stål gör att den känns lite ”mjukare” än motsvarande i aluminium och tillsammans med ballongdäck gör det att cykeln känns lite skönt mjuk och ”slängig”. Särskilt i jämförelse med min cyklocross i tyskt lättviktsstål (eller aluminium, som det också kallas).
Framfarten på Filibus Plus är behaglig. Elassisten ger lagom hjälp och den långa ramen tillsammans med ballongdäcken sväljer ojämnheter fint. På vintern och med fulldubbade däck känns den trygg och tvåhjulsdriften gör att man kommer iväg kvickt vid rödljusen.
Tyngden gör att jag är kung i nedförsbackarna. Med gravitationens hjälp susar jag om de flesta och med elassist blir uppförsbackarna problemfria.
Elassisten gör också att det går att cykla utan att bli svettig, vilket gör att jag gärna tar den till möten på stan. Motionen kanske blir något mindre, men jag brukar säga att jag cyklar för transport och springer för motion.
Egna förbättringar
För att barnen fortfarande vill åka med har jag investerat i en skön kudde från nederländska Nietverkeerd för pakethållaren. För att det inte ska skramla så förskräckligt om mitt extra lås och annan last skar jag till en bit liggunderlag och la på flaket. Ett hemknutet lastnät i paracord-linor håller grejorna på plats.
Så min tunga, stabila paketcykel är just nu en kompromiss mellan lastförmåga, hastighet och manövererbarhet. Den har ett eget utseende, är stabil, trygg, tar lite last och är rimligt kvick. Den perfekta pendlingshojen för mig just nu, således.
Cykelfabriken Filibus Plus 2016
Ram: stål
Växlar: Shimano 8 växlar
Motor: V-fiets
Bromsar: Shimano skivbromsar fram och bak
Belysning: Busch + Müller Cyo 80 lux fram, Busch + Müller E-Bike Secula bak