Den här stackars stolpen. Den stod blickstilla. Med flera liknande stolpar på rad. Och reflex.
Man ser dem där rätt ofta längs till exempel Götgatan och vid Slussen. Stillastående föremål, med reflexer, nerkörda.
Om en stillastående stolpe, bland flera, ser ut så där, så slår det oss hur utsatta de som är ungefär lika oskyddade, men som rör på sig i trafiken, är. Alltså vi cyklister.
Samtidigt som vi trafikfunderar förbi nerkörda stillastående stolpar så läser vi att Folksam undersökt hur väl yrkestrafiken håller hastigheten i Stockholm. Vi läser i SvD:
De är proffs på att köra, men dåliga på att följa hastighetsgränserna. Yrkesförarna kör ofta för fort, och värst är taxichaufförerna, enligt en färsk undersökning från Folksam.
– En av tre taxichaufförer körde mer än 10 kilometer för fort på 30-sträckor. Det är särskilt allvarligt, eftersom de ligger nära skolor och förskolor.
Hastighet är en av de starkaste faktorerna när det gäller olycksrisk – lägre hastighet, mer tid att fatta rätt beslut och upptäcka omgivningen. Och mindre risk för allvarlig skada, eller död, när olyckan väl är framme. Så, chansen att upptäcka den där stillastående stolpen ökar när man håller lägre hastighet och inte stressar. Och det som gäller stillastående stolpar, gäller i ännu högre grad cyklande medtrafikanter.
Men även stillastående stressade bilförare kan utgöra en fara för oskyddade trafikanter i allmänhet och cyklister i synnerhet. Och vi läser om New York som infört en slags nollvision för dörrning hos just taxibolagen:
”The message not to fling cab doors open without first checking for bicyclists will be hammered home in a video message that will play on all 13,000 Taxi TVs (assuming passengers don’t turn them off first). ”Take out a friend,” reads the message on the video. ”Take out a date. But don’t take out a cyclist.”
I Sverige betraktas dörrning i bästa fall som cyklistens eget fel, i värsta fall som något slags småroligt prank, lite som när någon halkar på bananskal.
Så redovisas det till exempel som ”singelolycka” i svensk olycksstatistik. Att det är förbjudet att öppna bildörrar på ett sådant sätt att det utsätter andra för fara spelar ingen roll. Något inte ens polisen alltid har koll på.
För oss som cyklar i Stockholm är det här dock en oerhört levande fråga. Eftersom förvånansvärt stor del av våra vägar är dragna precis där bildörrar öppnas:
Och risken är inte bara att köra rätt in i en bildörr. Risken är också att man ramlar ut i körfältet bredvid, kanske precis framför en av de där 70% som kör för fort…
So, för att avsluta den här trafikfunderingen: Snälla medtrafikaner – ha uppsikt efter oskyddade trafikanter. Håll hastighetsbegränsningen. Kör defensivt. Snälla trafikplanerare – bygg cykelvägar som inte leder in cyklister precis där dörrar öppnas. Och snälla trafikforskare och olycksstatistiker – börja räkna dörrning på riktigt.
Så slipper vi dela den där vita stolpens öde.