Vi lovade ju igår att titta närmare på två platser längs sträckan Stallgatan-Nybroviken. Den första vi tänkte prata om ligger precis på krönet på Stallgatan. Den ser ut så här:
Nu krävs det nog att man är spetsintresserad cyklistbloggare för att se något anmärkningsvärt med den. Men vana läsare av den här bloggen vet ju att vi fört en något ojämn kamp med Trafikförordningen och vår egen förmåga att begripa de trafikregler vi förväntas följa.
Och här har vi alltså en cykelbana som upphör och leds ut i en korsning. Vi bortser nu för enkelhets skull från övergångsstället.
Ni som har hängt med vet ju att när cyklister kommer ut på väg från cykelbana så råder väjningsplikt. Spelar ingen roll om vägen man korsar (eller kör ut på, beroende på vilket perspektiv man har) är en liten grusväg och cykelbanan är en bred ”supercykelväg”. Cykelbanan räknas inte som vanlig väg och har därför specialregler.
Men här kommer det spännande med den här platsen. Här kör man från en cykelbana ut i ett… cykelfält. Och trafikregelmässigt räknas cykelfältet som vilket körfält som helst, men avsett för cyklar. Precis som bussar har bussfiler alltså.
Vi blev lite osäkra på om det var meningen så vi kollade med kommunen:
Tack för din synpunkt. Det stämmer att den lilla sträckan i själva korsningen är cykelfält, och med det följer de trafikregler som gäller för cykelfält.
Vilket i sin tur innebär att det hela blir en vanlig korsning. Kör du över den så har du som cyklist först väjningsplikt för fotgängarna vid övergångsstället, därefter gäller högerregeln. Inga specialregler. Vi kan inte förstå det på annat sätt.
Det i sin tur innebär fordon som svänger höger över cykelfältet måste vänta. Trafikförordningen har ett gäng paragrafer om detta. 3 Kap:
26 § En förare får svänga i en vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet skall riktas på den bakomvarande trafiken.
43 § En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar farten.
Rimligtvis borde högerregeln kicka in också, när ett fordon korsar själva cykelfältet så gäller ju alltså vanliga trafikregler:
18 § När två fordons kurser skär varandra har förare väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger utom i de fall som avses i 21–23 §§.
Om vi förstått allt rätt, så betyder det här att det går att utforma korsningar med cykelbanor utan att mecka till det med cykelpassager och cykelöverfarter. Gör man korsningen till cykelfält så skapar man en situation där vanliga trafikregler gäller.
Man förvandlar i praktiken en ”cykelutfart” till en vanlig väg. Ren magi.
Nu är frågan om vi ska avsky det, för att det tillför ytterligare en version av hur cyklister kan tänkas korsa vägen, eller ska vi hylla geniet som kom på hur man gör så att cyklister behandlas som vilka andra trafikanter som helst?
Och fråga oss, varför görs inte det här oftare? Varför har vi hållt på med cykelöverfarter hela den här tiden, när det bara var att göra så här?
Vad tycker ni?
Läs också: Den ultimata guiden till vem som har väjningsplikt.