DN Stockholm har fått cykelstatistik och efter sommarledighet och vila är tonläget rätt högt.
Antalet cykelolyckor ökar kraftigt! TV! Text! Det är farligt att cykla! Vad kan det bero på? Stämmer det? Vem vet?
Om vi börjar i ena änden, med statistiken DN använder:
Under första halvåret i år ökade antalet olyckor i länet med 17 procent jämfört med 2017, visar nya siffror från landstinget.
Det låter ju rätt mycket. 17 procent. Tittar man i absoluta tal, alltså hur många det faktiskt var, så blir siffrorna inte lika dramatiska. Under första halvåret 2018 skadades 2363 personer i cykeltrafiken. Under första halvåret 2017 var samma siffra 2020. Så det handlar alltså om 343 fler cyklister som får uppsöka sjukvård.
Det kan vara värt att här hålla i huvudet att antalet cyklister i Stockholm inte är konstant. Direktpress skrev i veckan att:
– Cykelpassagerna har ökat med cirka 16 procent i både innerstan och Söderort och i Västerort så ökade cykelpassagerna till och med lite mer, med knappt 19 procent.
Det vill säga, ökningen som mättes under juni och juli motsvarar ungefär andelen ökade olyckor. Nu är det vanskligt att jämföra siffor för ett helt halvår, med siffror mätta under ett fåtal mättillfällen, men det ger ändå en vink om att det inte är skrivet i sten att ökningen beror på annat än att det är betydligt fler som cyklar i år än förra året.
Tittar man på DN:s statistik så var det betydligt fler skadade 2016 (2235) än 2017 (2020), så det kan också vara så att ovanligt få skadades 2017 – särskilt om man ställer det mot att cyklingen i Stockholm ökat de senaste åren.
Nu är varje skadad person en för mycket – men det är ju viktigt att förstå varför, att sätta det i en kontext.
Så, det här med hur trafiksäkerheten utvecklas över tid är inte helt lätt. Här kan man tänka sig att journalistikens uppgift är att prata med dem som kan det, trafikexperter, forskare, trafikplanerare och andra som faktiskt arbetar med det yrkesmässigt. Och sedan översätta det till begriplig journalistik. Att det liksom är det som är poängen med att till skillnad från obetalada amatörbloggare kunna ägna sin arbetstid åt det.
Så vilka pratar DN med? Ja, inga trafikforskare. Istället får en läkare och en polis stå för expertisen. Och slumpmässiga trafikanter vid Slussen kompletterar.
Ingen av dessa är särskilt väl skickade att reda ut komplicerad trafikstatistik, eller har vetenskapligt tittat på trafiksäkerhet. Så hela artikeln blir i princip ett enda stort spekulerande:
– Det är en frihetskänsla när man sitter på cykeln. När man susar fram blir man odödlig. Inte minst med hjälm på huvudet.
Säger polisen i texten, och säger ingen cyklist någonsin (och notera hur hjälm plötsligt blir något misstänkt. Damned if you do, damned if you don’t).
– Det påverkar kanske inte hur man framför cykeln. Men om man sitter på sadeln så är man miljövänlig. Då kan jag ta mig lite friheter.
Eller hur. Jag är miljövänlig därför behöver jag inte bry mig om trafikregler. Sa heller ingen cyklist någonsin.
Det är mer spekulation i texten, alla kliar sig i huvudet, ingen vet, men alla har teorier. En i sin helhet i princip meningslös text, men hey, cyklister! Det vet man ju i princip hur de är. Orka bry sig.
Men DN är inte ensamma. I juli hade Aftonbladet en text på samma tema:
Och det är ju illa. Så här neutralt inleds ingressen:
Utan hjälm och med hörlurar vinglar de utan att tveka rakt ut i en korsning trots att trafikljuset lyser rött – vissa cyklister verkar nästan helt sakna självbevarelsedrift.
Trots insatser minskar inte antalet olyckor för de allt fler cyklisterna.
Eller hur. När bilister skadar sig allvarligt är det dödens väg, när cyklister gör det är det deras eget fel. Vem bryr sig liksom. Och så in med random polis som får säga sitt:
– Det är lite anarki på cykelvägarna. Min uppfattning är att reglerna är tydliga men att man inte bryr sig, säger Andy Roberts, chef för polisområde norr i Malmö.
Eller hur. Trafikreglerna för cykel är ju erkänt glasklara.
Och medan journalisterna på betald arbetstid tramsar ihop en snabb text innan lunch, så står resten av oss och har fortfarande noll kunskap om hur det egentligen ligger till.
Och någonstans sitter en VTI-forskare och svär.