Varje vår och höst brukade Stockholms Stad tacka sina cyklister. Det brukade gå till så att de ställde sig på centrala platser i stan och i farten delade ut en påsen med lite kul cykelgrejor i – cykelkarta, reflexväst, 2014 delade de ut en cykelpump.
Tackpåsen 2012.
Cyklisterna har inte alltid varit odelat positiva, under några år kom påsen med rätt mycket pekpinnar, något som ändrades 2014, men överlag har det ändå känts rätt bra med de där tacken. Som en slags ”Bra att in kämpar på”.
Men i år har Stockholm valt en annan väg – nu är det inte längre cyklisterna som ska tackas. Och hade tydligen aldrig varit:
”Sedan ungefär 15 år genomför staden varje år en kampanj för att uppmuntra fler att gå, cykla och åka kollektivt”. Eller med andra ord (som jag gissar att LOU-upphandlad PR-strateg strök) ”alla som inte åker bil”. Några veckor senare föll dock kollektivresenärerna bort av någon anledning:
Om det här kan man ju känna flera saker. Som cyklister kan vi tycka det är tråkigt att den lilla gesten försvinner och att hela tack-grejen vattnas ur. Man tänker ju lite att nästa år kanske de kan lägga till ”de som källsorterar, inte röker och har trevlig samtalston” också. Men det är kanske småsint av oss.
Det andra vi känner är att stan återigen buntar ihop cyklister och fotgängare – vilket faktiskt är en gammal tradition. Kommunen har alltid sett cyklister som ett slags fotgängare, med ungefär samma behov och rörelsemönster i trafiken. Det skapar ju stora förutsättningar att billigt och snabbt få upp kilometer-antalet för cykelvägar, det är bara att ta breda trottoarer, döpa om dem till ”g/c-banor” och eventuellt, men absolut inte nödvändigt, dra ett vitt streck mellan.
Läs också: Förra radiochefen: Blanda inte cyklister och fotgängare
Genom att bunta ihop cyklister och fotgängare kan man också skicka pressutskick om satstningar på ”fyra meter breda cykelvägar”, som i verkligheten visar sig vara gång- och cykelvägar, som sedan visar sig vara dubbelriktade, vilket i praktiken krymper ner cykeldelen till en meter per cyklist, exklusive vingelmån (som sedan kompletteras med viktiga stolpar om parkeringsregler någon halvcentimeter från kantlinjen).
Kanske är det därför symptomatiskt att kommunens ”tack-tält” vid Liljeholmen lyckades blockera hela gångbanan, med två lastbilar och en personbil, och på så sätt få in fotgängarna i cykelbanan.
Foto: Jonas Pannagel.
Men som alla cyklister, och fotgängare, vet skapar det här konflikter. Och inte bara i trafiken, vi följde Trafikkontorets försök till dialog via deras nya Facebooksida ”Cykla och gå i Stockholms Stad”. Vi gissar att den goda tanken är att skapa dialog med just fotgängare och cyklister.
Och det kändes som att ”cykling” blivit ett av de ämnen som ryska troll identifierat som särskilt effektivt att trolla upp svenska kommentarsfält med. Det är, med en underdrift, inte direkt konstruktiva diskussioner som föds på ”Cykla och gå i Stockholms Stad” som alltså försöker vända sig till både fotgängare och cyklister.
Man kan väl sammanfatta det som att cyklister tar plats från alla andra, har fått allt de pekar på senaste åren och kör hur fort som helst, vilket är 30 km/h och uppåt.
Som cyklister är man ju lite trött på det här. Våra bra dagar ser vi det som ett symtom på dålig planering, Stockholms på alla sätt hetsiga trafikklimat och på det faktum att cyklister faktiskt börjar ta plats. Och förändring gör ont.
Läs också: Cyklister behöver rätt till egen väg
Men våra dåliga dagar sörjer vi den där lilla klappen på axel varje vår och höst – och ett besök i kommunens kommentarsfält ökar inte direkt lusten att stanna och prata ”gång och cykel” ute på stan.
Synd tycker vi.