Det var något av ett mellanår här på bloggen – mycket annat i livet för oss båda gjorde att vi missade en del grejor host nationell cykelstrategi host, men när vi går tillbaks i läggen så visar det sig att vi fick ner en del ändå…
Om 2016 för Stockholmscyklisterna präglades mycket av att Slussen började rivas, så skulle vi vilja lyfta fram de nya cykelvägarna i city för 2017. Plötsligt under sommaren hände flera saker samtidigt:
Det stora pendelstråket längs Götgatan fick nya bredder på flera platser. Götgatan är tillsammans med Södertäljevägen/Liljeholmsbron och Danvikstull huvudvägen in till city från Söderort.
”Arenaleden”:s toksmala passage vid Medborgarplatsen blev rejält bredare:
Strömbron fick bredare körfält i bägge riktningar och Stallgatan fick ett helt nytt:
Och under hösten kom det äntligen upp ett räcke på Strandvägen:
Tillsammans med Norr Mälarstrands nya cykelväg är det här ett par rejält stora kliv framåt för cykling i huvudstaden.
Stockholm city har blivit bättre under sommaren. På riktigt.
Och vi började faktiskt 2017 med att konstatera att det var massor av cyklister ute redan på vintern, en trend som höll i sig under hela året. Det var tjockt med cyklister hela det varmare halvåret och betydligt fler än förra säsongen följde med in i vintercyklingen.
I februari varnades det för den dåliga luften i Stockholm, vilket fick oss att slå en signal till Malin Täppefur, chef på Stockholms Luft- och Bulleranalys (SLB-Analys) för att fråga hur man ska tänka som cyklist. Hon hade lugnande besked:
– Man ska absolut inte sluta cykla dessa dagar! Det finns forskning som tyder på att kroppen vid motion som cykling blir starkare och mer motståndskraftig även mot sådana här luftföroreningar, säger Malin Täppefur.
Framåt förvåren skrevs det en del om att cyklingen i Stockholms innerstad var rekordstor, vilket såklart är glädjande. Men vi manade ändå till viss skepsis. På förvåren vaknade också NTF, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens främjande och började tjata om cykelhjälm – något som blev en följetong under året. Vi försökte förklara varför det var en dålig idé:
NTF om den viktigaste trafiksäkerhetsåtgärden: Cykelhjälmslag
Vi konstaterade också samtidigt, igen, att det är cyklisterna som betalar priset för en gammal och otidsenlig trafikförordning:
Det här har visat sig vara ett så vanligt tema, att vi samlade det under en egen tagg, regelröra. Vill du läsa mer om myndigheter, trafikskolor, tidningar, poliser, och domstolar som har svårtigheter med trafikförordningen, läs mer här.
Under våren släpptes också den nationella cykelstrategin – den som vi skrev om 2016 eftersom den innebar att i princip alla cykelmotioner i riksdagen sköts upp i väntan på färdigställande.
Vi blev så oimponerade att vi inte kom oss för att skriva om den alls. Läs istället Jennie Fasths text på Happyride.se.
Vi tittade närmare på Farstastråket, och försökte dra en lans för att göra rätt från början:
Inte minst efter erfarenheterna från Södra Hammarbyhamnen. Där varnade både cyklister och bussfacket när bussgaraget på Södermalm flyttades dit och fick en riktigt usel trafiklösning, precis utanför portarna till garaget. Vi föreslog istället ett radikalt förslag, att cykeltrafiken skulle behandlas som all annan trafik.
Men vi får se hur det blir. Kommunen gillar ju dubbelriktade kombinerade gång- och cykelbanor dragna i zick-zack av någon anledning.
Vi konstaterade också att det kan finnas andra skäl till att cykelvägarna ser tomma ut än att ingen använder dem:
Efficient transport looks empty. Inefficient transport looks full. pic.twitter.com/IZBbfJhWh8
— Matthew Hardy (@drmatthewhardy) May 20, 2016
I juni överraskades Södermalmscyklister av att deras cyklar försetts med en broschyr som enligt uppgift kom från polisen. Vi ifrågasatte, inte minst eftersom den var felaktig och efter ett visst mediarabalder drogs broschyren tillbaks (eller nja, förklarades vara felaktigt i alla fall).
Lagom till sommaren valsade också en bild från Socialstyrelsen runt i sociala medier, oftast följd av traditionellt kommentarsfält om att cyklister får skylla sig själva. Det handlade alltså om att det numera är fler cyklister som skadas i trafiken än bilister. Vi konstaterade att det förmodligen har något att göra med att det satsats åtskilliga miljarder på att göra säkrare trafik för motortrafiken, siffror som cykeltrafiken bara kan drömma om.
Socialstyrelsen: Fler cyklister än bilister hamnar på sjukhus
Cyklistbloggen åkte också till Amsterdam, hojade runt ett par dagar, körde runt runt i välutformade cirkulationsplatser:
och skrev såklart ett inlägg:
Framåt hösten passade vi på att avsluta ett långtest av klädesplagg, när vi hittade ett gammalt inlägg från 2010 om buffen gjord av merinoull. Jeroen visade sig fortfarande vara otroligt nöjd:
Under hösten släppte också VTI en undersökning som bland anant konstaterade att många cyklister uppger att de inte har koll på trafikreglerna. Vid närmare läsning visade det sig handla om saker som ”Får man cykla berusad?” och att cyklisterna i undersökningen trodde det var förbjudet att cykla över övergångsställen (det är det inte). Det hindrade dock inte lobbyorganisationen Kungliga Automobilklubben, KAK, från att ta i från tårna och få det till att:
Varpå följde senvanligt väckande av kommentarsfältsbilister. Vi försökte förklara det här:
Cyklisterna har för dålig regelkoll. Eller har reglerna för dålig cyklistkoll?
och vände på det:
När vintermörkret sedan la sig som en mörk kram så passade vi på att fortsätta vårt självpåtagna folkbildningsuppdrag och tog tag i det här med lampor och reflexer:
Sedan avslutade vi året med att åter besvara den klassiska frågan: ”Varför cyklar inte cyklister jämt på cykelbanan”. Vi gick igenom den vanligaste förklaringarna.
Det var 2017 det. För 2018 hoppas vi på bättre vägar, bättre underhåll, en nyskriven Trafikförordning där cykeln behandlas som vilket fordon som helst, att alla samspelar, ler och vinkar och att det aldrig är motvind.
Nu åker vi, häng med!