Cyklistbloggen har funnits sedan 2010-2011 och med lite ojämna mellanrum har vi konstaterat att väldigt lite har blivit bättre. När vi ska lista ”riktiga” förbättringar, har det i princip varit två saker som platsat på listan, Götgatans omgörning mellan Ringvägen och Medis och så sopsaltaren – det vill säga den markant förbättrade snöröjningen för cyklister.
Inte så mycket mer. Förrän nu. För i sommar har flera gamla usla trafiklösningar fixats och vi är för första gången genuint imponerade.
Vi börjar med Götgatan norrgående. Ett av de största cykelstråken i Stockholms nord-sydliga riktning. Genom att enkelrikta sträckan efter Folkungagatan har man nu lyckats med två saker.
För det första att skapa fler taxifickor till alla taxis som ska hämta folk vid Hotell Malmen. För det andra bredda cykelfälten där drastiskt. Först utanför Malmen:
Åt andra hållet är det ännu tydligare. Den knappt 40 centimeter breda passagen förbi övergångsstället är äntligen historia:
Och hela vägen fram dit är också plötsligt rejält bredare:
Sträckan upp för Götgatsbacken har också gjorts om helt, något som blev klart när de vita pollarna kom upp i förra veckan. Nu kan jag äntligen bli omkörd och slipper känna mig som en bromskloss i min breda Nihola:
På samma sätt har Götgatsbacken ner mot Hornsgatan fått ny asfalt och breddats:
Här är kanske inte cykelvägen upp för backen så mycket bredare. Men den stora förbättringen tror vi kommer vara att de målat gångväg på högra sidan av gatan. Den här sträckan har alltid haft mycket folk som promenerat över hela vägytan. Det är för att själva Götgatspuckeln är gågata och det är inte självklart att man upptäcker att gångdelen tagit slut. Nu blir det väldigt tydligt. Det här blev klart i förra veckan, så tiden får visa om vi tror rätt.
Sedan har de nu äntligen fått klart passagen över Strömbron nere i Gamla stan – i bägge riktningar.
Norrut ser det numera ut så här:
Det är otroligt mycket bredare än förut och tack och lov behöll de separeringen mot trottoaren. Norrgående är det på samma sätt:
Slutligen en förbättring som faktiskt överraskade oss. Det handlar om sträckan Stallgatan – Nybroviken. Vi visste sedan tidigare att Stallgatan skulle göras om, men vi invände då att det inte spelade så stor roll, eftersom Nybroviken är usel ur cykelhänseende.
Men plötsligt för några veckor sedan: en ny cykelväg. Som är bred. Och genomtänkt. Och som gäller hela Nybroviken! Herrejösses. Titta:
Det kändes helt otroligt att passera den här sträckan som annars brukar vara ett trafikhaveri utan like.
Tyvärr är inte passagen förbi Grand Hotel gjord utan den nya börjar efter korsningen vid Blasieholmstorg. Men vi tror det beror på arbeten vid Grand Hotel och att det kommer i nästa steg – så att den förbinds med Strömbron.
När man sedan svänger runt och ska ta sig förbi Nybrokajen så har cykelvägen flyttats ner från kajpromenaden, ner i vägbanan. Mycket bättre, mycket bredare. Men, det finns ett jättestort ”men”. Ni kanske ser att vi faktiskt inte är i den nya cykelvägen:
Så här såg det alltså ut innan omgörningen:
Men, som sagt, på översta bilden är vi fortfarande i gamla cykelvägen. Skälet är att när de la den nya sträckan med plaststolpar mot biltrafiken så var det också det de gjorde. Men den här vägen är rejält nerkörd av tung trafik så vi höll på att gå över styret när vi cyklade där första gången på ”vanlig” cykel. Det är helt otroligt ojämnt, faktiskt så att det blir farligt.
Och eftersom nu alla fotgängare ser den här nya cykelvägen så har den gamla, med rätta, tagits över av gångtrafiken. Vilket gör att vi faktiskt slutade köra här förra veckan. Det här är såklart jättesynd på en grym lösning. Det kan bli fantastiskt, bara underlaget ordnas till, men fram tills dess är vårt råd att ta annan väg.
Till sist nås vi av domsdagrubriker från Stadsgårdsleden:
Men Carolina kan vara lugn – kollektivtrafiken påverkas inte, bussfilerna blir kvar. Det som händer är att kommunen tar ett körfält på sträckan Fotografiska museet fram till Slussen:
Gång- och cykelvägen på sträckan Tegelviksslingan till Fotografiska kommer nu att breddas till sju meter. Från i höjd med Fotografiska fram till Slussen tas ett körfält från bilarna till förmån för gång- och cykeltrafikanter.
– Det försvinner ett körfält ut från stan under två år, säger Helldén och tillägger att ändringen görs på försök för att sedan utvärderas.
Anledningen är såklart att Stadsgårdsleden är huvudvägen för cyklister från Hammarby Sjöstad, Nacka och Värmdölandet och just Stadsgården är en av de mest olycksdrabbade sträckorna.
Passagen, där det dagligen passerar 4000-6000 cyklister, är på sina ställen bara 2, 7 meter bred och har varit hårt olycksdrabbad med dödlig utgång i fyra fall sedan år 2000.
Läs mer: StockholmDirekt.se
I korthet betyder det här att det nu börjar likna Köpenhamnsstandard hela vägen från Ringvägen till Strandvägen (om man inte låtsas om jättearbetet vid Slussen som ju är tillfälligt). När Stadsgårdsleden är breddad gäller samma sak från Londonviadukten också hela vägen till Strandvägen.
Det börjar likna något. På riktigt.
Så här ser allt ut i verkligheten:
Härligt! Medan jag läste kom frågan ”Är dessa bilder från Stockholm eller Köpenhamn?” upp i mitt huvud. Men sen såg jag att du själv gjorde samma association. Bara att gratulera! Critical mass har väl fått bollen att börja rulla.
Kors! Jag måste prova Stallgatan i stället för katastrofen Arsenalsgatan.
Jag skulle vilja bifoga Skeppsbron som har blivit så oerhört mycket bättre i och med den begränsade biltrafiken. Jag drömmer om att Skeppsbron kan få fortsätta att endast tillåta bussar för genomfartstrafik.
Fantastiskt! Det har också hänt en hel del för oss som kommer in till city via Hornstull/Västerbron och Norrmälarstrand. Tyvärr ännu inte bra vid Hornstull (bygge pågår) men Västerbronedfarten och Norrmälarstrand håller riktigt hög klass. Testcykla gärna! Nu väntar vi som bor i Söderförort på att cykellobbyn ska hjälpa oss att enkelrikta Liljeholmsbron för säkrare cykling innan bron ska renoveras om ett par tre år.
Yes, jag hojade där för några veckor sedan, men utan kamera. Får se om jag kan få till en vända. Norrmälarstrand är grym – vi lyfte den tidigare, även om det nog gömdes lite i det långa inlägget:
https://www.cyklistbloggen.se/2017/07/stockholm-far-ytterligare-en-riktig-vag/
Njae – enkelriktning av liljeholmsbron vore olyckligt. Måhända vore det bra i rusningstrafik, men all övrig tid skulle det vara en stor nackdel och tvinga cyklister till en massa omvägar och extra korsningar med biltrafiken. Säg att du ska från Vintertullen till Marievik – det tredubblar sträckan och ökar antalet korsningar med bilväg 4 ggr. Och 23 h/dygn är det inte mer än 1-2 cyklister på hela bron.
Men är det någon som kan förstå varför de 15-20 m innan uppfarten på Västerbron är dubbelriktade?
Fungerar enkelriktning i rusning, är det verkligen ett koncept? (Håller med om att enkelrikta Liljeholmsbron vore sorgligt)
Med tanke på att det finns reversibla körfält (som är enkelriktade åt olika håll under olika delar av dygnet) så borde det vara OK juridiskt att reglera en bana så att enkelriktning bara gäller under en viss tid av dygnet.
Om det skulle funka bra i trafiken är en annan sak. Det kanske vore bättre att utforma trafiksystemet och vägvisningen så att de flesta cyklister naturligt leds med körriktningen.
Broar och avfarter ställer till det. Om du ska cykla på ”rätt” sida av vägen från Hornstulls bibliotek till Årsta så blir det 6 korsningar över ett av Stockholms hårdast trafikerade stråk/avfarter. Cyklar du på vänstra sidan har du en korsning i början, sen slipper du alla korsningar helt och hållet. Likaledes från andra hållet. Kommer du från Gröndal eller Liljeholmen in mot stan så får du cykla stora omvägar, tappa rejält med höjdmeter och hämta upp det igen för att kunna cykla på ”rätt” sida av vägen.
Denna väg är den ena av endast två st nord-sydgående förbindelser över Mälaren och en huvudled för godstransporter in i stora delar av staden, så det går inte direkt att stänga av den för motortrafik heller. Det finns bortåt 15 000 lastbilar som ska in i stan minst två vändor varje dag.Och t.ex. grusbilarna kör betydligt fler vändor än så.
Hur stort är egentligen problemet med att en och annan cyklar motströms i rusningen? Och min gamla fråga – måste alla cykla i rusningstiden? Är det verkligen så att alla cyklister har fasta arbetstider och ”måste” cykla just då, medan 75 % av Stockholms övriga arbetare har flextid och verkar utnyttja den. Det är tjockt i t-banan och på Essingeleden från 6 till 9, medan det är fritt blås på alla cykelvägar utom mellan 7.45 och 8.15. Starta en kvart tidigare eller senare så slipper ni all trängsel.
Du frågar hur stort problemet egentligen är med att en och annan cyklar motströms i rusningen.
Vissa banor är skyltade som enkelriktade (C1). Andra banor har bara målade pilar (M25) som ju faktiskt inte förbjuder något, även om det är högst icke-intuitivt. Man ser – åtminstone i Göteborg – cykelbanor som har pilar men inte skyltar, men där utformaren av trafikreglerade korsningar ändå förutsatt sträng enkelriktning. De har inte satt upp trafikljus för cyklar åt ”fel” håll. Det är inte alltid det finns andra trafikljus som cyklisten kan följa istället, och gångljus ska man öht inte följa när man cyklar.
I praktiken ser jag två problem:
– Dels att cykelpassager i allmänhet är smala, vilket ger låg kapacitet när man väl får grönt. Då vill man helst ställa sig så många i bredd som det finns utrymme för. Där blir motcykling problematisk.
– Dels att cykelbanan även på sträcka kan vara smal. Då brukar motcyklare svänga över till trottoaren där de kan störa speciellt äldre och vuxna med barn eller mobiler. Trottoarcykling tycker jag inte att vi ska rycka på axlarna åt. Vill vi ha respekt från gående, måste vi visa dem detsamma. En del trottoarcyklare förutsätter också att man ska svänga ut i dörrzonen. Inte bra.
Jag gillar inte heller cyklister som av bekvämlighet väljer vänstertrafik på vanliga stadsgator. Det är lite samma sak, fast mer tillspetsat. Våra trafikregler får inte ha alltför många om och men. Då orkar ingen fatta.
Jag skulle önska att cykelbanor så långt som möjligt ordnas så att man slipper besvärliga och upplevt meningslösa omvägar över trafikerade bilvägar. Det kan innebära bredare och dubbelriktade banor längs sådana besvärliga sträckor.
Min fråga avsåg just Liljeholmsbron.
Jag cyklar denna 2-6 ggr/dag och har aldrig några som helst problem med trängsel. Oftast är jag helt ensam på bron – och då förstår jag inte varför någon överhuvud taget behöver lägga sig i på vilken sida jag cyklar.
Inte heller när jag cyklar i rusningen så är det någon direkt trängsel på bron. Möjligen ett par veckor i juni innan midsommar och om det blir några vackra dagar i augusti efter semestrarna. Men måste man förstöra möjligheterna att smidigt kunna ta sig t.ex. mellan Hornstull och Årsta under alla övriga tider på dygnet och året bara för detta?
I praktiken är det alltså ytterst sällan konkurrens om utrymmet, och jag är stark motståndare till att införa regler som förhindrar smidiga lösningar 99 % av tiden, bara för att lösa ett problem som dels bara uppkommer en liten stund, dels kan lösas på andra sätt. Enkelriktning är en sista nödåtgärd som inte ska tas till förrän det är absolut nödvändigt och alla andra möjligheter är uttömda.
Nit pick 80%-90% av tiden om du menar rusning, möjligtvis ner till 70% om vi räknar bort natt . 🙂
Cykelrusningen är dels mycket kort, dels årstids- och väderberoende. Och Stockholm är en stad som lever dygnet runt – så natten ska absolut räknas 😉
Det kan vara aningens trångt mellan 7.45 och 8.15, ca 2-3 veckor på våren och 1-2 veckor i augusti, tomt när det regnar. Det blir 30 min x 15-20 morgnar – säg totalt 10 h av årets 8760 = 0,11 %.
Det finns ett generellt problem med begränsat stadsrum när lösningarna är stela fast flödena variabla. Jag tänker på det på min cykelväg till jobbet där det finns cykelbana+gångbana+restauranger med mysiga förgårdar. I rusningstid hade det behövts mer plats för cykelbanan, men fina kvällar definitivt mer plats för gående till restauranger och barer eller bara för att man vill promenera i en mysig miljö.
I Harry Potter finns ”Vid behovsrummet”. Vi hade behövt separeringar mm som inte är stela utan anpassar sig till aktuella förhållanden, hur nu det ska gå till. Eller en kultur som likt rulltrappskulturen får befintlig yta att användas på bästa sätt för stunden.
Nej. Det finns massor med rimlighetstester du kan köra på dina siffror. 🙂
Lite kvinnlig input: Gång/cykeltunnlar är tyvärr inte säkra att använda alla tider på dygnet. Och vi har ju Södertäljevägen, den är lite svår passerad! Det är det tunnlar som gäller om man ska ta sig till ”rätt”-sida. Konsekvensen för mig blir att jag kommer strunta i enkelriktningen om det är ”fel” tid på dygnet. Och det kommer skapa irritation hos de cyklister jag möter. De kommer inte förstå varför jag cyklar på felsida.
Ja, den saknade biten på Stallgatan måste bero på Grand Hotels arbeten, för det är beslutat att det ska blir cykelbana där också.
http://insynsverige.se/stockholm-trafiknamnden/dagordning?date=2016-09-22#agenda-11