Hallands Nyheter ger sig på att försöka reda ut trafikreglerna. Rubriken är talande.
Vi lider med dem, vi har också försökt reda ut det ett par gånger, något som till slut resulterade i den rätt bittra posten:
För reglerna är helsnurriga, något som rätt väl återspeglas i Hallands Nyheters text.
När HN försöker reda ut vilka regler som gäller i cirkulationsplatser (rondeller) och andra typer av korsningar i Varberg verkar inte ens experterna helt överens. Och det är nära att den cyklande reportern blir påkörd.
Det är precis vår erfarenhet – att inte ens experterna vet. Polisen säger en sak, kommunens ingenjörer säger en sak, bilskolorna en annan och Transportstyrelsen har ytterligare en åsikt. Vilket i sig borde vara en rätt tydlig indikation på att reglerna är värdelöst utformade.
Några grejor slås vi dock av i Hallands Nyheters artikel. Vi har tidigare pratat om vad som gäller på väg in i cirkulationsplatser, Så här säger trafikskolläraren som intervjuas:
– Fokus är var väjningslinjen är, inte skylten. Och i Hagarondellen går vi på att bilistens väjningsplikt gäller allt efter linjen, även mot cyklister. Jag kan jag inte lära ut något annat, säger Oskar Svensson, trafiklärare i Varberg sedan 2005.
Precis den tolkningen gör Transportstyrelsen när vi frågade dem för något år sedan. Då utgick vi från en cirkulationsplats i Stockholm:
Korrekt den bifogade bilden visare en cykelpassage och vägmärke för väjningsplikt samt ”hajtänderna” är innan cykelpassagen och då har fordon/fordonsförare ( bilister, mopedister, cyklister m.m. ) väjningsplikt mot cyklister och moped klass II som korsar denna cykelpassage.
Så här ser det ut, och som vi förstår det är det samma utformning som gäller i Hagarondellen i Varberg (kartlänk):
Men si det är inte Varberg Kommuns trafikingenjör med på alls:
– Cyklisten har alltid väjningsplikt vid en cykelpassage. Det är en skyldighet även om väjningslinjen ligger fel, anser Lennart Derle.
Nu är det ju så att det ena inte utesluter det andra. Det går att ha väjningsplikt från bägge håll i en korsande situation. Men så kan man inte ha det i Varberg. Där är det ”väjningslinjen ligger fel” och:
– Jag har sagt till att det ska ändras, men det är nog gjort av en extern entreprenör, förklarar Derle och fortsätter (…)
Åter till rätt ordning alltså, cykeltrafiken får väja, resten kan köra.
– Samspelet och att visa hänsyn är det viktigaste, slår trafikingenjören Lennart Derle fast.
– Ja, det är ett delat ansvar. Tänk på att åtta av tio oskyddade personer dör vid en påkörning av en bil i 50 km/h, men att åtta av tio överlever vid 30 km/h, berättar trafikläraren Oskar Svensson.
Vi håller med om att samspelet och att visa hänsyn är det viktigaste. Vi är starka förkämpar för trafikattityden ”le och vinka”. Men, vi tycker det är viktigt att understryka att det ”delade ansvaret”, är en chimär. Det är ett asymmetriskt ansvar, där det är cyklisten som förlorar. En cyklist som skiter i det delade ansvaret skadar sig själv. En bilist som gör samma sak riskerar att döda. När man kör bil sitter man säkert i förhållande till oskyddade trafikanter.
För att citera the Guardian:
If I were to recklessly plough into someone at a pedestrian crossing while driving a mid-sized SUV at 35mph, the kinetic energy visited on them would be roughly 200 times greater than if I did the same thing at 12mph on a bike.
This is why, even when pedestrians are struck and killed by cars that mount the pavement, the news rarely makes it beyond the local press. On the very rare occasions a bike is involved it is national news.
Det är därför vi tycker det är en vettig inställning, att jag som trafikant ska ta mitt ansvar, men är värdelöst som utgångspunkt när man talar om säkerhet i trafik – eftersom det i praktiken innebär att ”störst har makten att bestämma”. Och det är därför vi argumenterar för att göra som i Amsterdam, se till att varje korsningssituation är glasklar för alla.
Sedan lyckas Hallands Nyheter få till ett fel i sin faktaruta, förövrigt samma fel som GP fick till och ett av de vanligaste när icke-cyklister ska försöka förklara trafikreglerna:
”Cyklister har alltid väjningsplikt när de korsar en annan väg oavsett om det finns en cykelpassage eller inte”
Det här är ju som vana läsare av Cyklistbloggen vet helt fel. Det gäller bara om cyklisten kommer från cykelbana. Inte om cyklisten cyklar i blandtrafik, i cykelfält eller till exempel kommer vid en bevakad passage, det vill säga med trafikljus, och har grönt. Det är en rätt vanlig trafiksituation, att cyklister som ska rakt har grönt, samtidigt med högersvängande trafik.
Bortsett från det, en av de bättre försöken att förklara det snåriga hafsverk som utgör trafikregler för samspel mellan cyklister och annan trafik. Och vi säger igen, det är dags att skriva om trafikförordningen så att reglerna kan förstås av vanliga trafikanter. När inte ens experterna och de som arbetar yrkesmässigt med trafikfrågor är överens så kan man inte förvänta sig att vanliga trafikanter är det.
Och det är livsfarligt för de oskyddade trafikanterna.
Läs också:
I artikeln säger trafikingenjör Lennart Derle: ”– Man ser på den så kallade radien vad som gäller, alltså om gatstenarna går i en halvcirkel in på den andra gatan eller inte. Finns det radiesten är det en korsning” … osv. »Radiesten« var något nytt för mig. Eller kan det vara en lokal trafikföreskrift?
Hur jäkla rimligt är det att detaljstudera stensättningen för att därifrån dra slutsatser om huruvida man har väjningsplikt?
Det lätta sättet hade ju varit att vara extremt tydlig genom en standardiserad utformning, men då får väl inte lokala småpåvar uppfinna bilhjulet själva.
Jomenvisst, trafikingenjörens förklaring gränsar till det absurda. Håller med om vad Christian & Jeroen skrivit tidigare, nämligen att en korsning är en korsning är en korsning och att det inte borde behövas en massa specialregler för cyklar.
Tror att det är trafikingenjörns egna idéer. Finns inget vad jag vet definierat om gatsten och hur den är placerad.
Dags att uppdatera den ultimata guiden…
Nu får man lite mer förståelse för bilisterna: när man är helt upptagen med att stirra ned i gatan för att analysera gatstensmönster, så är det klart att cyklisterna kan tyckas komma från ingenstans – och på cyklisters vanliga vis så ignorerar dessa naturligtvis alla regler och struntar blankt i hur gatstenarna ligger. Typiskt cyklister!
Nå, på den biten har faktiskt trafikingenjören rätt. Många av trafikförordningens regler tillämpas utifrån hur gatan är gestaltad och inte efter ett myndighetsbeslut (t.ex. lokal trafikföreskrift). Det bästa exemplet är gångbanan: gångbanan är inte definierad någonstans, varken i lag eller förordning, och den skyltas nästan aldrig men den medför ändå en hel drös trafikregler. Istället är det historisk praxis inom gatugestaltning som styr: en trottoar är en trottoar för att den ser ut som en trottoar alltid har gjort. Går man ut och flyttar en kantsten så får det juridisk betydelse.
Ja, jag var otydlig. Jag menar hans överdetaljerade beskrivning av gatstensradier. Det är *utformningen* som avgör och där har tex SKL uttalat att det råder extrem otydlighet.
Därom är vi överens. Att gångbanan funkar, trots avsaknad av formell definition, är för att alla vet hur den ser ut.
En cykelbana i det här landet kan däremot se ut precis hur som helst. Och då blir det ju precis hur som helst med trafikreglerna.