Jag var i Amsterdam i maj i år och den cyklistbloggare är inte värd sitt salt som inte passar på att cykla när man är i cyklingens huvudstad i världen.
Jag hade bilden av Amsterdam som ett cykelparadis, med världens bredaste cykelvägar, där alla cyklar långsamt och hänsynsfullt, ingen har bockstyre, alla ler och är glada och kompisar.
Jag blev lite överraskad.
Som den Stockholmscyklist jag är så började jag såklart med att redan två minuter in i första cykelturen drabbas av en cykelväg som plötsligt tog slut och försvann i intet. Det är som att vi stockholmare liksom magiskt alltid råkar ut för det.
Jag återkommer till den.
Det fanns också gott om memils i Amsterdam (men de var snabba, så jag fick knappt med dem på bild). Bilden av Amsterdam är ju annars att alla cyklar långsamt och snällt på ”vanlig” cykel, till skillnad från i Stockholm där alla alltså är memils och kör som tokar.
Faktum var att hastigheten var något som överraskade mig. Alla kör fort och väldigt koncentrerat och alla körde de om mig.
Det stora skillnaden på *vem* som cyklar i Amsterdam i jämförelse med Stockholm är att svaret väl är ”alla”. Små barn. Stora barn. Gamla tanter och farbröder. Känslan när man vänder sig om och bli omkörd av en gråhårig 70-åring i knutblus är känslan av att inte vara i Stockholm kan jag säga.
En annan skillnad är variationen i cyklar. Bockstyreshojar, traditionella herr- och damcyklar. Hur många låd- och lastcyklar som helst.
Men den riktigt, riktigt stora skillnaden mot i Stockholm – och en helt avgörande skillnad var något helt annat.
Tydligheten.
Jag hittar inte i Amsterdam. Och förutom när jag cyklade till och från konferensplatsen jag var där för, så cyklade jag mest runt på måfå. Alla som cyklar i Stockholm vet att det är ett jättemeck, eftersom cykelvägar i Stockholm sällan hänger ihop, eller ens är utmärkta.
Jag behövde aldrig fundera över någonting. Det fanns alltid en fortsättning på vägen. Det var bara att köra på.
Det fanns heller inte en enda ”gång- cykelväg, g/c-bana”. Antingen skiljdes de åt med upphöjd kant och tydlig utformning:
Eller genom att trottoaren var upphöjd:
Det vill säga lite tvärtom mot hur vi gör i Stockholm, där cyklister trafikmässigt planeras som en slags fotgängare med gemensamma trafikytor, ibland bara avskiljt av en vit linje.
Och herrejösses, den här cirkulationsplatsen. Jag ville aldrig sluta cykla.
Inte heller väjningsplikterna är något man behöver fundera över. I Sverige är ju reglerna så snåriga att till och med polisen när de ska informera, ger upp och försöker komma undan med ett ”Jag fattar ingenting. Det är nog bäst att alla cyklister stannar jämt, för säkerhetsskull”
https://cyklistbloggen.se/2017/06/vajningsplikten-galler-nastan-alltid-nar-cyklister-korsar-vag/
Alla korsningspunkter som jag passerade var tydligt märkta:
Och här är en grej som nästan får huvudet att explodera på en Stockholmscyklist:
De märker inte bara upp väjningsplikter när cyklister och biltrafik möts. Utan också när cyklister korsar andra cyklisters väg. Där det behövs. Fattar ni? Det är som att cyklar faktiskt kör på riktiga vägar.
Överlag kändes väjningsplikterna logiska och som att någon faktiskt tänkt på vägens ”viktighet” – precis som man gör med motortrafiken i Sverige.
Och det är faktiskt något som slår en efter några dagar – att den största skillnaden mot att hojja hemmavid i Sverige är att cykelvägen faktiskt känns som en riktig väg. Med riktiga skyltar, riktiga korsningar, riktiga kanter och för det mesta riktiga bredder (trots en rätt trång innerstad). Det gör också att man minskar risken för riktiga konflikter…
En grej som man som Stockholmare hatar är att rödljus där man måste trycka för att få grönt. Jag inser att skälet till det är att knappen nästan aldrig är placerad där man cyklar. I Amsterdam tog det ett tag innan jag tänkte på att man faktiskt ibland måste trycka på knapp även här. Eftersom knappen satt rätt till.
Också den lilla detaljen var själva trafikljuset ska sitta har de tänkt på. I Stockholm har man inte sällan trafikljuset rakt ovanför huvudet, det vill säga där man inte kan se det. I Amsterdam satt de rätt på stolpen framför.
Det känns som att köra bil i Sverige. Faktum är att standarden är så hög att den fött ett eget fordon. I alla fall utgår jag från det, för jag har aldrig sett så många moppebilar, nästan exakt lika breda som cykelvägarna:
Så blir det ju kanske när vägarna faktiskt funkar – då vill folk använda dem.
Så, sammanfattningsvis, Amsterdam – riktiga vägar gör att folk använder dem. Och då får man riktiga trafikanter som använder transportslaget på riktigt.
Hur var det nu med den där omledningen i början av den här artikeln? Jo, det var jag som på stockholms-manér missförstått. Tittar man närmare så:
Japp, det är en ”enkelriktad/infartförbjuden”-skylt med tillägget ”cyklar undantagna”. Jag skulle bara ha cyklat rakt fram.
Doh.
Tror faktiskt du inte hade behövt trycka på någon knapp för att få grönt. De flesta trafikljus har sensorer på cykelbanan (som för bilar) som känner av att det finns någon att släppa fram. Knappen finns som en ”försäkran” för de som vill stilla sin emotionella sida.
Det finns också trafikljus i Stockholms med sensorer på cykelbanor. På några få ställen vad jag personligen sett. Exempelvis utanför stadshuset, trafikljuset mot Kungsholms strand.
Korsningen Hammmarbybacken och Hammarbyvägen.
Norrgående längst Hammarbybacken vid Olaus Magnus väg.
Kan tillägga att Oslo har ”Förbud mot infart med undantag cykel”.
https://uploads.disquscdn.com/images/6d5bf3a08e167b4217a2280ae05a7594e3875de6374b1b0243cc31b881ff9dc5.jpg
Det som syns i detta blogginlägget är så som det borde se ut om det är många cyklister i en stad. Ungefär.
Men
hur var det på trottoarer, gågator och andra ställen som rimligen bör
vara fria från cykeltrafik. Respekterade Amsterdamborna de cykelförbud
som rimligen finns på många platser? Tydligen så cyklar man inte på
gångbanan bredvid cykelbanan i Amsterdam. I alla fall inte när
cykelbanan är dubbelriktad.
Min uppfattning om Stockholmscyklisterna är att risken finns att det på många platser skulle bli som att kasta pärlor åt svin. Skulle cykeltrafiken i Kungsträdgården försvinna om det fanns en högklassig cykelbana i Kungsträdgårdsgatan? Jag tror inte det!
Skulle (så gott som) alla Stockholmscyklisten ta en omväg runt ett kvarter på högklassig cykelväg om man i stället kan blanda sig med fotgängarna på en ”gågata” skyltad med skylten Förbud mot trafik med fordon? Jag tror inte det!
Cykelbuden tar nog närmaste vägen och skiter i fotgängarna. ”Promenadcyklisterna” tar nog hellre gångvägarna och parkerna än cykelvägarna!
Är jag pessimistisk eller bara realistisk?
Jag vågar påstå att ingen cyklist har trottoarer som sina favoritstråk.
Trottoarcykling är sista utvägen om det inte finns cykelvägar eller lämpliga bilvägar för att ta sig fram. Det må vara olagligt, men för cyklister är det långt ifrån alltid som lagliga alternativ gör att du kan ta dig fram till exempelvis jobbet eller vart du nu än är på väg.
Om cykelvägarna såg ut som i Amsterdam finns det inte en chans i helvetet att någon cyklist skulle föredra en trottoar. Vem föredrar ett trångt, långsamt färdsätt med många hinder framför en slät motorväg?
Gågata = gångfartsområde, om jag inte minns fel. Lagligt att cykla, men med hastighetsrestriktioner.
Men även med det sagt, naturligtvis skulle många cykla runt kvarteret på en bra väg, framför att gena på en snårig väg med mycket folk, barnvagnar, hundar och annat överallt.
Finns många ställen på min pendlingsväg där jag tar geografiska omvägar för att kunna använda bättre vägar med färre störningsmoment. Smidigare, fortare och mindre irriterande.
Jag tror inte att du har en realistisk syn på cyklister. Cyklister är folk de med, och de vill oftast bara ta sig fram från A till B på ett så säkert och smidigt sätt som möjligt, precis som alla andra. De vill alltså inte per automatik jävlas med vare sig fotgängare eller bilister, och de älskar inte trottoarer eller gågator bara för att vara i vägen och förstöra.
Jag skrev ”gågata” med citationstecken just för att jag menade gator med fordonstrafik förbjuden. (C2). Som t.ex. Drottninggatan. På dessa gator är cykling inte tillåten! Men de kallas gågator i folkmun.
(Såg ett barn i treårsåldern bli påcyklad just på Drottninggatan häromdagen. Cyklisten körde dessutom långt till vänster på gatan, vilket väl vore olämpligt även om det var en ”äkta” gågata, där ju cykling är tillåten.)
När jag skriver om trottoarcykling så mena jag all sådan. Det är väldigt vanligt att cyklister kastar sig upp på trottoaren för att inte behöva vänta på grönt ljus t.ex. Eller kör på trottoaren för att promenadåka tillsamman med en gående kompis. De erfarenheter jag har av hur många Stockholmscyklister beter sig så tror jag inte på att alla skulle föredra cykelvägarna i alla lägen, oavsett hur bra de än är utformade. Många är ute och promenadåker och ser sig som fotgängare på hjul. Det är min pessimistiska syn på detta! Endast när verkligheten visar något annat så kommer jag ändra det synsättet!
Oj, vilken energi du orkar lägga på detta med allt fokus inställt på ”cyklisternas” beteende. Alla är vi individer, oavsett färdsätt och det kommer alltid finnas puckon. Den stora skillnaden är vilka konsekvenser det får för andra. Inte sjutton är det cyklister som dödar människor i våra städer.
Den ”verklighet” du kräver för att ändra ditt synsätt på cyklister kommer aldrig inträffa. Det är lika dumt som stt säga tex ”Jag kommer aldrig le mot någon förrän ALLA jag möter ler mot mig!!”. Lyft blicken lite och le säger jag!
Tänk om du kunde kanalisera lite av energin i ditt cyklisthat på de verkliga problemen istället, vårt gemensamma problem – dvs att både cyklister och gångtrafikanter lever på undantag i stan och förorter för bilisternas framkomlighet.
Vaför inte vettig infrastruktur till oss?
Oavsett hur regelvidrigt det är förstår jag faktiskt inte hur du kan tycka att någon som promenadcyklar på en gågata bredvid sin vän som går kan vara ett problem?!? För VEM förutom dig utgör detta en fara eller problem?! De tar ju dessutom mindre plats än att leda cykeln i samma takt. Fast vi kanske ska införa rullstolsförbud på gågator också – man kan ju känna en enorm oro för att få en tå överkörd! Ursäkta utläggningen, men omg…
Jag ler när jag läser detta inlägg! 🙂
En gående plus en cyklande är normalt inget problem. Problemet är väl snarare att de som väljer att cykla långsamt på gångytor tar bort fokus från sitt cyklande, och inte ser den risk de trots allt utsätter andra för. Som den treåring som jag såg bli påcyklad häromdagen!
Jag tycker det är intressant att se hur många som försvarar regelvidrigt beteende här. Cyklar på trottoarer och gator som endast är upplåtna för gångtrafik är trots allt ett orosmoment. Inte minst för föräldrar med små barn och för de som har någon form av handikapp. Även för rullstolsburna, efter som du nämnde dem.
Svaret heter kommunikation. Regelbrott kan bara försvaras om man har fått omgivningens acceptans. Och det får man i så gott som alla fall om man kommunicerar först.
I synnerhet har man det i alla de hundratusentals fall där det inte finns en annan människa inom synhåll. (utom möjligen Hr ”Vän av ordning” som med kikare sitter bakom sitt fönster och noterar varje millimeteravvikelse från ”den korrekta ordningen”…)
Kommer osökt att tänka på de bilister som glatt vinkande kör förbi övergångsställen där man tydligt står och väntar på att få gå över, uppenbarligen i villfarelsen att de kommunicerat och fått accepetans förr att passera utan att sakta in det minsta lilla … En del har en väldigt skev bild av hur andra uppfattar deras agerande. ”Ingen störs väl av lilla mig” samtidigt som 17 pensionärer och småbarnsföräldrar väljer en annan väg.
Skitstövlar finns överallt och dem kommer vi ändå inte åt.
Men det vore dumt att låta beteendet hos en liten klick idioter förstöra för alla oss andra och låta deras arrogans bestämma över hur vi andra vill ha det.
Du måste söka förståelse, cyklister här kan ge dig en inblick i varför folk gör saker och ting, men vi är inte här för att förstärka dina idéer om vad vi alla cyklister är för något.
Jag glömde en detalj. Jag är INTE emot vettig infrastruktur för cyklister och fotgängare! Vad fick du det ifrån? Med god infrastruktur ökar chansen till gott uppförande! Det jag däremot är övertygad om är att allt för många cyklister ändå kommer att uppföra sig illa. För att spara någon minut här och där, eller för att de är för lata för att göra rätt när det är besvärligare för dem. Det bygger jag på erfarenheten av hur de uppför sig i dag.
Men frågan är också vad det är du ser?
Ofta blir det så att man ser sina egna ”hang-ups” och missar att dessa personer bara utgör någon procent av den totala andel cyklister.
De flesta cyklister idag är ju på väg någonstans, och dessa undviker gågata och trottoarer som pesten självt. De som promenadcyklar fram och tillbaka på Drottninggatan eller andra ställen är en ganska liten del, och inget att hänga upp den allmänna bilden på cyklister på direkt.
Och ska jag vara brutalt ärlig ser jag också de som promenadcyklar som ett ganska litet problem. De kör oftast väldigt långsamt, och innebär inte någon egentlig fara för omgivningen. Att cykla på en treåring är naturligtvis inte bra, men i den ”farten” är risken rätt liten att det blir större påverkan än om en fotgängare skulle råkat snubbla över treåringen (vilket jag tyvärr har gjort på en del ställen där det är mycket folk och ett barn springer framför fötterna på en plötsligt).
Och i den mån som cyklister och fotgängare befinner sig på samma plats är det nästan alltid cyklisten som väjer och ger plats, så det är rätt sällan som fotgängare behöver anpassa sig särskilt mycket.
Jag skulle ibland önska att många såg sitt hat gentemot cyklister i ett litet större perspektiv. Hur många är det som beter sig på det sätt som du beskriver? Hur ofta blir det särskilt farligt? Hur ofta har de verkligen stört dig?
Jag försvarar inte de som cyklar olagligt, men jag ser det inte som ett gigantiskt samhällsproblem heller. I jämförelse med motorfordon är ju problemen med cyklism minimal.
Samtidigt i Sverige behövs det två år och en ohygglig massa text för att klara av en korsning (inte för att man kallar det korsning, eftersom det skulle betyda att det var två riktiga vägar som möts):
https://skl.se/samhallsplaneringinfrastruktur/trafikinfrastruktur/cykeltrafik/reglerforcykeltrafik.6266.html
Och allt arbete endast på grund av att en massa tjänstemän, inklusive folk på Transportstyrelsen som verkligen borde veta bättre, inte kunde läsa innantill i befintlig trafikförordning.
Nu har vi istället den pikanta situationen att trafikförordningen ger myndigheterna två möjligheter att genom föreskrift reglera väjningsplikt gentemot cykeltrafik, en ”mjuk” (cykelöverfart) och en ”hård” (väjningsplikt). Och ingen kan svara på när och varför den ena varianten skulle vara att föredra framför den andra.
Såvitt jag vet existerar inte ens GC-banan i nederländska trafikregler. Det finns bara cykelbanor och gångbanor, precis som det var i Sverige före 1978(?) då vi tog in den danska fællesstien utan att förstå vad den betyder.
njae – jag cyklade på gemensamma gång-och cykelbanor under hela 60- och 70-talet – och det funkade alldeles utmärkt. (Liksom det funkar alldeles utmärkt än idag när trafiken inte är så tät, dvs även i större delen av Stockholm, utom en timme på morgonen).
Tror du är för van att cykla efter rusning, idag är det rätt fullt på en hel del GC i Stockholm, även på kvällen. 🙂 Jag gissar att parkvägar var en annan grej innan 70-talet med tanke på hur förvirrad skyltningen från den tiden fortfarande är, men hur länge har vi haft cykelbanor som man inte får gå på det känns som ett rätt konstigt koncept i Sverige?
Vi har inga cykelbanor som man inte får gå på. Trafikreglerna har i praktiken varit desamma under alla år, dvs. att gående ska använda 1) gångbana eller vägren, 2) cykelbana eller körbana om gångbana eller vägren saknas. Det innebär indirekt att om gångbana/vägren finns så får cykelbanan beträdas endast för att korsa den.
Innan GC-banan (vägmärke D6) infördes så skyltades friliggande cykelvägar som cykelväg (vägmärke D4) vilka fotgängare ska använda under ovanstående villkor. Före 1986 fanns uttryckliga regler om att gående skulle ”iakttaga särskild försiktighet” och ”ej hindra eller störa trafiken”. De paragraferna i dåvarande vägtrafikkungörelsen ströks 1986 med hänvisning till den allmänna hänsynsparagrafen som ansågs tillräcklig. Den allmänna hänsynsparagrafen i dagens trafikförordning (2 kap. 1 §, ”En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik.” m.m.) får därför olika betydelse beroende på vilka trafikantgrupper som berörs och på vilken sorts infrastruktur de befinner sig. Det är det som skiljer cykelbanan från GC-banan – den sistnämnda är ett blandtrafikområde (shared space) där ömsesidig hänsyn gäller eftersom den i lagens mening är både gångbana och cykelbana. Kombinerat med dagens cykelbanetvång så innebär det en stark prioritering av motortrafiken på bekostnad av gångtrafiken och cykeltrafiken.
Givetvis går det bra att cykla eller gå på GC-bana, om trafiken är liten. Det betyder också att varje gång man bygger en GC-bana så planerar man för att gångtrafiken och cykeltrafiken ska vara liten och att motortrafiken ska vara stor.
Det här var så intressant att jag skulle vilja göra ett gästbloggsinlägg av det @andersnorn:disqus. Funkar det?
Värt att fundera på. Jag skulle behöva ett återbesök på universitetsbiblioteket i Lund först (det är där man hittar gammalt departementstryck med förordningskommentarer).
Det vore toppen. Inte minst eftersom det hela tiden blir fler g/c-banor i stan.
???
Jag ser tvärtom att man gör om de flesta gamla g/c banor genom att dela dem med en vit linje – dvs inte längre shared space utan separata banor.
Detta kräver nog lite empiri snarare än bådas våra anekdotiska iakttagelser.
Och som sagt – i de allra flesta fall är trafiken så lågfrekvent att det i praktiken inte har någon betydelse. Folk går och cyklar som de vill oavsett linjer, men väjer och ger plats åt varandra.
Precis som det ska vara! Hårda och höga kanter mellan cykelbana och gångbana är mycket dåligt resursutnyttjande. Då kan man inte cykla i bredd, eller gå tre barnvagnar i bredd utan stort besvär när man ska ge plats för ytterligare en trafikant. Undantag finns i högtrafikerade innerstadsområden – men dessa ska inte bilda norm för majoriteten av alla g/c-banor.
Jag håller inte med, av två skäl. Det ena handlar om framkomlighet. Det räcker med en fotgängare för att vägen ska bli en gångväg – jag jobbar ju deltid så jag cyklar även utanför rusningstid och det spelar ingen jätteroll om det är fullt med cyklister och fotgängare, eller om det bara är några få. Jag har tex kört på löpare som sprang på cykeldelen med lurar i som inte hörde min ringklocka förrän jag var väldigt nära. Han blev så överraskad att han hoppade undan, åt fel håll – vilket ledde till att jag visserligen i låg fart, körde in i hans vad. Och fick reaktionen från andra sidan gatan av folk som hojtade att jag inte skulle köra så fort. Då gick det alltså rejält under gångfart.
Att man inte kan cykla i bredd handlar ju om att gång- och cykelytor traditionellt får liten plats. Det går att fixa.
Det andra skälet handlar om att alla ska kunna ta sig fram säkert. Som g/c-banor är utformade idag är de ett rejält hinder för synskadade som inte har en aning om var gränsen går. Det gör de med vettig fysisk separering.
http://www.srf.nu/globalassets/informationsmaterial/miljo/gang–och-cykelbanor.doc
Njae – om man ska få plats med 3-4 barnvagnar + 3 cyklar i bredd + möte av lika många, så går det åt väldigt mycket bredd helt i onödan och alla smågator måste byggas om till breda avenyer. Bättre att man får maka åt sig lite när det kommer någon. Det kommer som sagt mestadels bara en var 4-5 minut även om man som jag cyklar runt 30 km/h på dessa cykelvägar. Oftast inte ens så många.
Har man så dåligt omdöme att man springer på en g/c-bana med hörlurar med så hög musik att man inte hör en upphinnande cykel och heller inte håller koll på omgivningen får man skylla sig självt. Så beter man sig inte på trafikerade gator.
Synskadade och hörselskadade är en annan femma – men jag anser ändå att fördelarna med att utnyttja bredden lite mer optimalt överväger. Olika färg och kanske beläggning kan vara en lösning. En fysisk kant är ju ännu värre för en cyklist som ser lite dåligt, eller blir bländad – då kan han ju köra omkull. Kanten mot gångbanan på lilla Västerbron är ju en sådan som är lätt att köra omkull på ifall man inte har bra balans.
Andra sidan gatan? G/C-vägar ligger till största delen helt fria från gator – ibland så långt ifrån att man knappt hör vägen. Sätra, Akalla, Kungens Kurva, Tensta, Skärholmen, Bredäng, Hässelby. Och även där det finns gata, så är det ytterst sällan det finns folk på bägge sidor av vägen samtidigt: Huvudstaleden, Ulvsundaleden, Häradsvägen, Gamla Södertäljevägen, Norrviksvägen…
Konstigt att trottoarkanter mot vägar fungerar! Där kan ju folk gå och snubbla på kanten, på de ställen där man har en gångcykelbana så kan ju cyklar köra över kanten! Bilar vet ju alla kommer ju att köra på kanten och skada fälgar mm…. trots detta så har man funnit att fördelarna överväger nackdelarna.
Njae igen. När man rullade ut 60-talets villamattor och 70-talets miljonprogram så byggde man avsiktligt så att motortrafiken fick ta en helt annan, mycket längre väg, medan gång- och cykeltrafiken fick ta den genaste vägen. Gatorna slutar ofta i en vändplan för bilister – men fortsätter med en G/C-väg. Man byggde alltså för ingen motortrafik alls!
Så ser det fortfarande ut i dessa områden – såväl i Stockholm som i resten av landet och trafiken på dessa är ytterst sällan större än att man träffar på vare sig en gående eller en cyklist oftare än var 4-5 minut när man cyklar.
Jag cyklade från centrum till Slagsta en eftermiddag förra veckan. Ljum sommarkväll, flädern utslagen, schersminerna doftade, flugsnapparen filade som en enveten. Rusningstid. Fram till Hornstull var det en hel del cyklister, men därefter tunnade de snabbt av och söder om Kransen såg jag bara tre stycken på hela vägen! Försök inte inbilla mig att det är trångt på Stockholms cykelvägar – jag får dagligen 2-3 mil av motsatta upplevelsen.
Tja, du kan ju fortsätta tro att man prioriterar gångtrafik och cykeltrafik genom att bara ge motortrafiken eget utrymme och låta resten samsas på det som blir över om det gör dig gladare. Homeopatisk trafikplanering skulle man kunna kalla det.
Skulle önska att du cyklade mer och gnällde mindre.
Min erfarenhet av 35 års daglig cykling i Stockholm är att det förvisso kan vara trångt på Strandvägen, vid Strömbron och ett tiotal andra platser – i rusningstid. Men i 99,9999 % av Stockholm är det helt fritt blås 23 timmar om dygnet. Varför fokusera hela sin uppmärksamhet och energi på den lilla, lilla andel av tiden och platserna där det är lite trångt och gräma sig magsjuk av detta?
Alla trafikantgrupper har flaskhalsar. Njut av att cykla mellan Gröndal och Alvik på en helt tom cykelbana istället för att sitta i en stinkande bilkö på Essingeleden, och dessutom slippa åka runt halva stan. Njut av att du kan cykla genom en levande skog och höra fågelkvitter mellan Kungens Kurva och Slagsta istället för att nervöst sick-sacka mellan filerna på E4an, livrädd att bli påkörd eller missa avfarten. Njut av att det går betydligt fortare att cykla på den tomma cykelbanan till Bromma flygplats än att ta vare sig taxi eller flygbuss, så du kan sova en halvtimme längre innan du tar fakiren till Bryssel. Njut av hur smidigt det är att ta pendeln ut till Spånga och sen cykla till Lunda för att hämta ett paket istället för att trassla dig genom hela stan med bil och sitta i oändliga köer på Drottningholmsvägen.
Homeopatisk trafikplanering, som sagt.
23 timmar om dygnet behövs varken trottoarer eller cykelbanor. 23 timmar om dygnet är många motorvägar helt överflödiga. Det är faktiskt rätt mycket här i livet som är överflödigt 23 timmar per dygn, bland annat mat.
Jag förstår att du också förespråkar att alla bilvägar i stan breddas till 5-filiga – för det behövs ju 1 timma per dygn…
Vill du ha en seriös diskussion så får du lov att vara seriös.
Ska precisera mitt tidigare inlägg:
På mindre än 1 % av Stockholms cykelbanor är det trångt ca 1 h per dygn. På övriga 99 % är det i princip fritt blås 24 h per dygn.
Ska vi verkligen lägga ned miljarder på att uppgradera ALLA dessa cykelbanor, köpa loss tomtmark från villaägare, hugga ned skog, ta parkmark i anspråk, ta bort lekytor och fotbollsplaner, fälla alléer etc för att få plats att bredda dessa redan idag fullt fungerande cykelvägar? Finns det verkligen inget annat du tycker vi borde prioritera framför detta? Inte snöröjning, cykelbaneunderhåll, hastighetsreglering, grön våg för cyklister…?
Jag? Det finns massor av saker jag vill prioritera, beroende på tid, plats, problem, önskad funktion etc. Men grejen med dig är att du alltid avfärdar alla försök till problembeskrivning genom att antingen dra någon barndomsanekdot från en idyllisk 1960-talsförort eller genom att beklaga dig över att den sociala acceptans du idag upplever att du har för att bryta lagar efter eget godtycke ska försvinna om cyklingens status höjs. Och din självupplevda status som frifräsare med barnasinnet kvar är inget som jag kan ta någon särskild hänsyn till i planeringen.
Jag cyklar dagligen åtminstone 2,5 mil i Stockholm, ofta blir det 4-5 mil, så den idyll jag ser är i högsta grad från 2017.
Cykla från centrum till Slagsta, från Gröndal till Ulvsunda, från Kransen till Kungens Kurva, från Karolinska till Häggvik, från Strandvägen till Valdemarsudde, från Gullmarsplan till Farsta, från Sätra till Skärholmen, från Hammarby sjöstad till Björknäs, från Kungens Kurva till Alby, från Fruängen till Stuvsta, från Barkarby till Hässelby, Från Hökarängen till Västberga etc. Var ser du någon som helst trängsel, någon tid på dygnet? Man får vara glad om man ser någon cyklist över huvud taget.
Finns det verkligen inte andra sätt att höja cyklingens status än att slänga miljarder på att angripa icke-problem?
Det är sant att det trångt vid Slussen och Strömbron kl 8 på morgonen – men det är det på Essingeleden, i tunnelbanan och på bussarna också. Men en halvtimme tidigare eller senare är cykelträngseln borta, medan den är kvar för både bilister och kollektivresenärer – vem har bäst infrastruktur?
(Nu bygger man dessutom om dessa ställen).
Närmare 70 % av Stockholmarna har möjlighet att välja tidpunkt när de ska till/från arbetet – ska vi då verkligen bredda alla gator, riva hus och villaträdgårdar för att folk ändå väljer att cykla exakt kl 8?