När kommunen bygger nya vägar på gammalt sätt

Under våren 2017 öppnades äntligen nya cykelvägen från Skanstull ner till Hammarby Sjöstad för cykeltrafik. Det kan låta som en affär för de närmast sörjande, men för att sätta det i perspektiv är stadsdelen fullt utbyggd hem för 35000 personer. Det är som en hyggligt stor kommun, som jämförelse är det fler än i till exempel Vaxholm (11 621), Danderyd (32 653) eller Vallentuna (32 785).

Det här är dessutom den ena av bara två huvudsakliga vägar in till Stockholm – den andra är den via Kanalvägen/Danvikstull. Kanalvägen har vi skrivit om tidigare här.
På Google Maps ligger platsen här, men det är fortfarande gamla satellitbilder och kartor när det här skrivs.
Det är såklart också intressant att se hur nyutformade cykelvägar ser ut – senaste sju-åtta åren har cykling lyfts som en framtidsfråga för kommunen av två politiskt olika styren, dåvarande Alliansen och nuvarande S/MP/FI-styret. Sedan 2012 finns en cykelplan och där är sträckan visserligen av någon anledning inte utpekad för pendlingsstandard, men väl som huvudstråk.
Som det ser ut här kan man alltså förmoda att det kommer se ut på andra platser där nya cykelvägar anläggs.

Vi börjar med det positiva. 

Det positiva

Den nybyggda sträckan är i grunden helt okej. Visserligen dubbelriktad, men hyggligt bred.
De har valt att lägga cykelvägen innanför bilparkeringarna. Miljöstadsdelen Hammarby Sjöstad är ju annars känd för att ha cykelfält utanför parkeringarna, vilket leder till att de nästan alltid används som ”skabara”-parkering för folk som ska in och hämta pizza, springa in till Konsum eller bara promenera en sväng.

Det leder också på vintrarna till att cykelvägarna försvinner helt.

Genom att lägga dem innanför minskar risken för ”skabara”-parkeringar och snöröjningen kan skötas. Grymt bra och ett rejält lyft i jämförelse med resten av stadsdelen.
Cyklar man norrgående – från stadsdelen in mot stan, så har separationen mot fotgängarna ökat och vägen ansluter till cykelfält-systemet utan problem. Det är i huvudsak betydligt mer plats. Så här ser det ut i jämförelse med innan ombyggnaden:
https://youtu.be/INOLIRYRTaM
Jag upplever också att avstånden till portarna känns rimlig och gångvägen är väl tilltagen så att folk inte kliver rätt ut i cykelvägen. Det verkar också som att större delen av svängen uppfyller cykelplanens breddmått för huvudstråk.
Här har man kanske lärt sig efter byggandet av Hägerstensvägen.
Och det var det positiva.
Nu till de mer knepiga grejorna. För att inte göra det hela till ett större inlägg än det måste, delar vi in det i två delar, trafiksäkerhet och framkomlighet. Säkerheten först:

Trafiksäkerhet

Först det uppenbara. Av någon anledning valde kommunen att placera trafikstolpar bara någon centimeter från vägbanan:

Just nu är de helt ouppmärkta, men jag utgår från att de åtminstone utrustas med reflexer framöver. Det syns inte på bilden, men cykelvägen ligger i en hyggligt brant nerförsbacke så farten kan blir rätt hög. Ännu otäckare just nu eftersom hela sträckan har tjockt med grus på sig. De två värsta stolparna är svåra att upptäcka ens i dagsljus. Så här kan det kännas:
https://youtu.be/q_JOpuZfRTw
Hur det känns en mörk höstkväll med regn och motljus från mötande biltrafik kan man väl gissa. Och med fotgängare och mötande cyklister – särskilt nu när tvärbanan är avstängd och många väljer att gå och cykla till Skanstull – alltså precis den här vägen.
Vi frågade kommunen om det verkligen skulle se ut så här, och ja, det ska det:

”Tack för din synpunkt!
Har med gatuingenjören xx tittat på den bild som du inkommit med och han svarade att det är så det ska se ut enligt dom riktlinjer som Trafikkontoret följer.
Med vänlig hälsning””

Vilket känns lite märkligt. När jag tittar i kommunens handbok ”Cykel i staden 2009” (PDF) så står det att avståndet ska vara minst 0,4 meter:

Men det är väl rekommendationer gissar jag. Det vill säga till skillnad från när det gäller andra vägar finns inga tvingande regler. Stolparna kan stå hur nära som helst.
Det är också fullständigt värdelöst för ett huvudstråk till och från city för en stadsdel med över 30,000 innevånare.
Vi fortsätter ner för backen. Och för att göra det lite tydligare än bara med stillbilder, så ser hela svängen ner mot sjöstan ut så här:
https://youtu.be/FmR3hAwtCd4
Där motortrafiken på ”vanliga vägen” leds in i en cirkulationsplats, med egentligen bara en, tydlig, väjningsplikt, så leds cyklisterna in framför utfarten till SL:s nya bussgarage.
Här finns först en tvärgata, därefter in- och utfart till bussgaraget och därefter en ramp. Det är både dubbelriktad cykeltrafik och dubbelriktad gångtrafik. Nu blir det knepigt. Cykelvägen har anpassats efter tvärgatan istället för tvärtom, vilket gör att den rätas upp i en sväng istället för att fortsätta rakt fram.  Jag gissar att anledningen är att man ville få till en 90-gradig vinkel mot tvärgatan. Det ser ut så här:

Här är man alltså i slutet av en lång backe. Man har ett övergångsställe rakt fram, ett till höger och man ska korsa vägen efter en sväng 45 grader åt vänster. Vi lämnar framkomligheten åt sidan ett tag och koncentrerar oss på hur mycket som händer på en gång. Framförallt är sikten in till tvärgatan helt skymd av huset. Här förväntas man som cyklist titta  snett bakåt efter anslutande trafik 135 grader åt vänster. Så här ser det ut från sidan:

Ni ser cyklisten till vänster i bild – han har ingen chans att se om det kommer någon bil nerifrån tvärgatan, förrän sista metern när huset är ur vägen. Och eftersom väjningspliktslinjen ligger efter cykelpassagen, så blir det till att stanna för cyklister:

Vi återkommer till det här senare, men det här är alltså en plats där cyklister bör stanna för säkerhets skull. Samma sak gäller som av en händelse även åt andra hållet.
När man kommer från cykelfältet och svänger upp på plattan framför bussgaragen så har man även där en 135 graders koll att göra över axeln. Så här ser det ut:

Ni ser precis där personen i rock går.  Upp till höger är det en utfart som överhuvudtaget inte går att se – eftersom den ligger *inuti* byggnaden. Så här ser det ut från andra hållet:

Jag har såklart ingen aning om den där tunnelvägen kommer användas ofta eller sällan, men det vet man ju inte heller när man kommer cyklandes. Här är ingen väjningspliktslinje utmålad alls, så det är oklart hur det är tänkt att utfartstrafiken ska bete sig. Så ska man cykla säkert gäller i princip att stanna även här.
Sedan en sista fundering. Det här övergångsstället:

Här leder man alltså in en dubbelriktad cykelväg rakt in i ett övergångsställe. Vi utgår från att det bara är felritat. Annars är det såklart vansinnigt.
Det här är alltså en av huvudsakligen två vägar in till stan för de av 35000 boende i miljöstadsdelen Hammarby Sjöstad som väljer att cykla. Och sammanfattningsvis känns det som att man använt samma sätt att bygga här, som man alltid gjort – det vill säga rita in cykelvägen när allt annat är färdigt och anpassa den efter det.
Det var det om säkerheten. I nästa inlägg tittar vi istället närmare på hur det här huvudstråket ser ut när det gäller framkomlighet.
Här är del två och tre:

Så här skulle vi gjort Skanstull-Hammarby Allé

Framkomlighet – inte på topplistan över prio för nya cykelvägar