Hösten är här! Nu börjar vi säga hejdå till sommarcyklisterna som ställer in cykeln för resten av året.
Cykling på hösten är en baggis, men skiljer sig lite från sommarcykling på torra fina vägar och strålande sol dygnet runt. Vi har därför satt ihop fem bra tips för sommarcyklisten som väljer att nu ta steget och avancera till höstcyklist. Riv ur och spar!
1. Håll avstånden
Cyklister har tre halksäsonger, snöhalka på vintern, grushalka på våren och nu har tiden kommit för lövhalkan. Det är blöta höstlöv som ligger som ett tunt lager över vägbanan och de blir glashala när värmeväxlingarna på nätterna orsakar morgonfukt. Det betyder att det kan vara farligt att bromsa hårt och plötsligt. Ge dig själv några sekunder extra genom att hålla ordentligt avstånd till cyklister framför dig – så slipper du tvärtnita och ökar chansen att få fortsätta färden upprätt. Som bilist lär man sig tre sekundersregeln: Ta ett riktmärke vid sidan av vägen och räkna: 1001, 1002, 1003. Funkar för cyklister också.
2. Dra ner på farten
Det är alltså halare på hösten och särskilt tidigt på morgonen kan regn och nattfukt bilda is på vägbanan. Det som ser ut som vatten när du cyklar över Strömbron, kan i själva verket vara förrädisk svartis. Det är heller inte alltid säkert att svartis syns alls.
Svartis eller glattis är kompakt, oftast genomskinlig isavlagring som bildas av underkylda droppar av regn som genast fryser då yttemperaturen är under eller strax över 0 °C. Processen när glattis bildas kallas nedisning. När glattis uppstår på vägar blir det blixthalka.
Det här är det ingen som gör några informationsfilmer om för cyklister, men hos våra finska grannar hittar vi den här fantastiska filmen från 1977 riktad till bilister:
Ett tips är också att gummimassan som används för att måla i vägbanan, till exempel övergångsställen och heldragna linjer, kan bli ruskigt hal när de blir fuktiga och kalla. Vilket gör dem livsfarliga när man kommer i för hög fart.
Man brukar säga att isig vägbana förlänger bromssträckan. Det är sant för bilar, men vi cyklister har inte den lyxen. För oss innebär sladd istället att vi plötsligt glider fram på asfalten med blåslagna knän, axlar och lika blåslagen värdighet.
Det är också mörkare på hösten. Starka bilstrålkastare som rör på sig frestar på ögats förmåga att anpassa sig till mörkret, särskilt i city är det stora kontraster mellan cykling i mörka alléer och ut på välupplysta cykelbanor. Då blir det svårare att upptäcka plötsliga hinder.
Dra ner på farten så kommer cyklingen gå som en dans.
3. Använd lyse
Det här kan låta som en självklarhet: nu blir det mörkare på morgonar och kvällar och då behövs ordentliga lampor. Men det är inte bara när det är mörkt det är bra med lyse. När kall morgonluft möter varm mark bildas dimma. Och då kan det vara grymt svårt att se andra trafikanter. Med lampor på syns man betydligt bättre, även när solen gått upp. Det samma gäller också riktigt regniga höstdagar. Använd med fördel en StVZO-klassad lampa – läs till exempel vårt test från förra hösten här. Och läs mer vad vi skrivit om cykelbelysning.
4. Om du använder reflexväst – du måste inte se ut som en vägarbetare.
Läs Annas post ”Reflexer måste inte vara tråkiga”, så har du chansen att glittra.
5. Klä dig inte för varmt!
Nybörjarfelet är att tro att för att det är kallt på hösten så måste man klä sig i tjocka lager. Effekten blir att man istället kommer fram svettigare än den soligaste sommardag. Ett bra riktmärke är att det ska vara lite huttrigt när du startar färden. Då kommer cyklandet göra dig lagom varm på några minuter.
Trevlig höstpendling!
I morgon kommer sex tips till bilisten för hur vi ökar samspelet och säkerheten när sommarljus övergår i höstmörker och senare midvinter.
Angående punkt 3, Använd lyse.
På trafiken.se finns följande:
Använd cykellyset
Idag före kl 06.58 och efter kl 18.13.
Kollade då solens upp- och nergång för Stockholm. Solen är uppe 07.00 till 18.11
De senare tiderna gäller väl solens mittpunkt? Men jag tycker att så fixa tider kan vara väl stelbent, åtminstone som rekommendation, men kanske inte för lagföring.
Jag följer kommunens gatubelysning. Är den tänd har jag påslagna lampor. Är den släckt så sparar jag på mina batterier.
Ännu enklare tumregel: Om det överhuvudtaget är möjligt, ha lyset tänt. Då syns man bättre.
6. Om du inte har tid/råd att köpa en bländningsfri lampa, köp INTE en blinkande lampa, vare sig där fram eller där bak. Låt endast utryckningsfordon använda blinkande/roterande ljus. Undvik också alla små billiga LED-ljus som du kan fästa på ryggsäcken eller sadelstolpen. De syns inte.
Pannlampor bör ENDAST användas i skogen på natten. Varje gång pannlampscyklister tittar på mötande cyklister utsätts dessa för stor fara då de bländade.
De små LED-lamporna är förfärliga. De syns faktiskt inte alls. Sämre än reflexer! Har varit nära att krocka med sådana cyklister flera gånger, trots att jag faktiskt har en stark lampa själv.
Min erfarenhet, som iofs är begränsad till stadscykling i medelstor stad med måttliga trafikmängder, är att lamporna syns OK så länge man inte fäster dem så att de pekar rakt neråt (vilket tyvärr många gör).
Hur man resonerar när man väljer att låta cykellyktan lysa ner i marken istället för framåt/bakåt övergår mitt förstånd.